2025
Herren påskyndar sitt verk
November 2025


14:55

Herren påskyndar sitt verk

Medan Herren påskyndar sitt verk, ska vi älska, nära och tjäna dem som tar emot hans evangelium.

Det är välkänt att Charles Dickens inledde sin klassiska roman Historien om två städer med påståendet att ”det var den allra bästa av tider, och det var den allra värsta”. På sätt och vis stämmer detta in på våra dagar.

Vi lever i en turbulent tid när ”hela jorden [är] i uppror”. President Russell M. Nelsons uppmaning att vara fridsskapare som Jesu Kristi efterföljare lyftes fram på ett fint sätt i förmiddags av äldste Gary E. Stevenson. Detta är en nödvändig del av att utveckla enighet, fred och helande i dessa ”allra värsta” tider.

Vi lever också i ”den allra bästa av tider” vilket jag ska lägga tonvikt vid. Herren förkunnade i förordet till Läran och förbunden, kapitel 1, att evangeliets fullhet ska ”förkunnas … till världens ändar”. Herren påskyndar sannerligen sitt verk i vår tid. Vi bör vara djupt tacksamma för detta påskyndande, som har skett och sker trots dessa utmanande tider. Vi lever i en tid där Herrens efterföljare har privilegiet att få höra hans röst och svara med öppna hjärtan och sinnen. Medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga som har förpliktat sig till Frälsaren och hans bud, finner mening och djup personlig frid.

Vid olika tillfällen i kyrkans historia har det skett en markant ökning av personer som har trätt in på förbundsstigen. En sådan tid var mellan 1837 och 1850. Några av de första apostlarna i Herrens återställda kyrka utförde missioner i Storbritannien. Dessa missioner resulterade i att tusentals blev medlemmar i kyrkan, och 1850 fanns det fler medlemmar i kyrkan i Storbritannien än i USA. På den tiden befallde Herren dessa heliga att samlas i Utah. En massemigration skedde, där vissa fick stöd genom lån från den ständiga emigrationsfonden.

Jag älskar berättelsen om ankomsten till Saltsjödalen av ett stort antal nyomvända från England och Wales år 1852. Gruppen möttes av första presidentskapet vid mynningen till Emigration Canyon i sällskap med kapten Pitts orkester. Deseret News beskrev dem som ”en skara pilgrimer [inklusive] systrar och barn, till fots, solbrända och väderbitna, men inte bedrövade. Deras hjärtan var lätta och hoppfulla, vilket syntes tydligt på deras glada och lyckliga ansikten.”

När de ”passerade tempelplatsen … var tusentals män, kvinnor och barn från olika delar av staden samlade för att förenas i det härliga och glädjefyllda välkomnandet”. President Brigham Young talade till dem: ”Må Herren Israels Gud välsigna er … Vi har bett för er ständigt. Tusentals böner har sänts upp för er skull, dag efter dag, till honom som har befallt oss att samla in Israel, att rädda människobarnen genom att predika evangeliet och förbereda dem för Messias ankomst.”

I samma anda som vid det glädjerika tillfället vill jag återigen försäkra alla nyomvända och de som återvänder till Herrens kyrka om följande: vi älskar er, vi behöver er, Herren behöver er. Vi kanske inte välkomnar er med salutskott och musikkårer, men vi ber att himlens välsignelser ska åtfölja era ansträngningar att gå framåt på förbundsstigen som leder till Gud Fadern och Jesus Kristus i det celestiala riket.

Det finns tydliga bevis för att tron på Jesus Kristus ökar i våra dagar. I Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga har det skett en anmärkningsvärd ökning i antal omvända och deltagande nyomvända. De senaste 36 månaderna har nästan 900 000 personer blivit medlemmar i kyrkan. Dessa nyomvända utgör omkring fem procent av kyrkans totala medlemskap. Vi välkomnar er nya medlemmar med öppna armar och djup uppskattning för den väg ni har valt.

Dessa 900 000 nyomvända de senaste 36 månaderna överträffar kyrkans totala medlemskap vid dess 110-årsdag år 1940, som då var strax över 860 000 medlemmar. Det var samma år som äldste Jeffrey R. Holland, äldste Dieter F. Uchtdorf och jag föddes.

Dessa underbara nyomvända kommer från alla delar av världen. De första sex månaderna i år ökade antalet nyomvända med över 20 procent mot föregående år i Europa, Afrika, Asien, Stillahavsområdet och Latinamerika. I Nordamerika har vi sett en 17-procentig ökning. Herrens verk fortsätter att gå framåt på kraftfulla sätt. De stigande siffrorna bär tydligt vittne om att evangeliet berör hjärtan och förändrar liv överallt.

I vår tid samlas dessa dyrbara nyomvända inte längre till en central plats. Tack vare kyrkans medlemmars tro och helgande finns det resurser till stöd för församlingar – med uppförande av möteshus och tempel – över hela världen. Med de nödvändiga prästadömsnycklarna och de resurser som tillhandahållits är de frälsande förrättningarna nu tillgängliga i större delen av världen.

Oavsett var vi bor behöver våra nuvarande medlemmar välkomna hundratusentals nya medlemmar så som vi gjorde med de engelska och walesiska heliga jag beskrev från vår tidiga historia. Jag älskade äldste Gerrit W. Gongs tal på det här mötet då han lärde oss att ingen ska sitta ensam varken känslomässigt eller andligt.

Vår heliga plikt är att acceptera och välkomna nya och återvändande medlemmar. Medan Herren påskyndar sitt verk, ska vi älska, nära och tjäna dem som tar emot hans evangelium. Vi kan hjälpa till att bygga upp ett Sions folk där vi är ”av ett hjärta och ett sinne och [lever] i rättfärdighet”. För att vara ett med Herren måste vi vara ett inför Herren. Alla medlemmar, oavsett dopdatum, delar ansvaret att välkomna andra.

Mitt råd till medlemmarna i kyrkan är att slå armarna om dessa dyrbara, utvalda personer som har tagit emot Jesu Kristi evangelium.

President Gordon B. Hinckley lärde oss att nyomvända behöver ”en vän, ett ansvar och näring ’genom Guds goda ord’ (Moroni 6:4)”. Vi kan vara bland de vänner som försäkrar dessa nyomvända om att de hör hemma här och inte bara är gäster. Vi kan hjälpa dem förstå att de är Jesu Kristi lärjungar som kan betjäna andra och acceptera kallelser att tjäna. Unga nyomvända bör överväga att gå på mission. Alla bör vara fast beslutna att sträva efter att leva ett kristuslikt liv.

Många blir medlemmar i kyrkan till priset av stora personliga uppoffringar och behöver desperat kärlek och stöd från sina medsyskon.

Till dem av er som är nya eller som återvänder till tron kan det finnas utmaningar att möta. Ha tålamod med er själva. Missionärerna har lärt er de nödvändiga lärosatserna och förklarat rikets förbund och förrättningar som läggs fram i skrifterna och i Predika mitt evangelium.

Att ta emot förrättningarna och förbunden och att leva efter buden är avgörande. Fokusera på de förbund som är nödvändiga för upphöjelse. Evangeliet gör upphöjelse möjligt, vilket kräver att vi sluter och håller heliga förbund med Gud. Med undantag för dop, konfirmation och förläning av melkisedekska prästadömet till män, utförs de förbund vi sluter i templet. För de döda utförs var och en av dessa frälsande förrättningar enbart i templet. I enlighet med detta bör din förberedelse för templet vara ett omedelbart mål.

Ibland kommer du att känna dig otillräcklig i vad du vet. Kunskap om evangeliet är en stor välsignelse som erhålls stegvis med tiden, men den är inte en frälsande förrättning. Evangeliet är inte ett kunskapsprov. Men som president Russell M. Nelson har lovat: ”Om ni under bön studerar Mormons bok varje dag fattar ni bättre beslut – varje dag … När ni begrundar det ni studerar, ska himlens fönster öppnas, och ni ska få svar på era egna frågor och få vägledning i era egna liv.”

Varje år roterar dessutom kyrkans studiematerial på söndagsmötena mellan Gamla testamentet, Nya testamentet, Mormons bok och Läran och förbunden. Med tiden kommer du att känna större självförtroende när din kunskap om evangeliet växer. Regelbundna skriftstudier kommer att välsigna och berika ditt liv genom att fördjupa din omvändelse till Jesu Kristi evangelium.

Att lära sig Jesu Kristi sanna lära är en livslång strävan, både vad gäller att förstå läran och leva ett kristuslikt liv. Nödvändiga förbund utgör ramen för vad vi beskriver som förbundsstigen. Dessa principer har lärts ut med kraft av president Nelson. Alla medlemmar, särskilt nya och återvändande skulle ha nytta av att studera och tillägna sig hans profetiska budskap om förbund och förbundsstigen.

Om du sätter som mål att värdigt ta emot varje förbund som är nödvändigt för upphöjelse, befinner du dig på stigen som leder till det celestiala riket. Templet och tempelförrättningarna är det vi bör fokusera på. De flesta förbund är tillgängliga för varje enskild individ. Ett förbund, det eviga äktenskapet, involverar att du förenar dina ansträngningar med en följeslagare. Vårt mål bör vara att finna den här eviga följeslagaren.

Men tappa inte modet om evigt äktenskap inte är möjligt just nu. Profeter har sagt att ingen välsignelse ska undanhållas trofasta medlemmar som håller buden. En profet i Mormons bok, kung Benjamin, uttryckte det väl: ”[De] som håller Guds bud … är välsignade i allt … Och om de [är] trofasta … intill änden … kan [de] vistas hos Gud i ett tillstånd av oändlig lycka.”

Du kommer att upptäcka, om du inte redan har gjort det, att medlemmarna inte är fullkomliga. Uppenbarade lärosatser klargör att vi under vår vistelse här på jorden kommer att göra misstag. Vi lever i en ofullkomlig och fallen värld, inte i en celestial värld. Det här livet är en prövotid, med ständiga möjligheter att omvända oss och visa vad vi går för.

Vi känner oss alla otillräckliga i vår strävan att bli som Jesus Kristus. Hans försoning gör det möjligt för oss att omvända oss dagligen när vi kommer till korta. Som Nephi, en annan profet i Mormons bok, sa: ”[Vi] måste … sträva framåt med ståndaktighet i Kristus, med fullkomligt klart hopp och kärlek till Gud och till alla människor. Om ni alltså strävar framåt, mättar er med Kristi ord och håller ut intill änden, se, så säger Fadern: ’Ni ska få evigt liv.’”

När vi betraktar vår tids utmaningar måste vi komma ihåg att Frälsaren under sin jordiska verksamhet också levde i en turbulent och våldsam tid. Hans fokus var inte på de politiska utmaningarna för stunden; det var på att fullkomliggöra de heliga.

Att följa Frälsaren och hans lära och undervisning har aldrig varit lätt i en värld som konstant är i uppror. Det var inte lätt för Frälsaren i den instabila världen som rådde under hans jordiska vistelse, det var inte lätt för våra tidiga ledare och medlemmar, och det är inte lätt för oss. Lyckligtvis ger levande profeter oss den vägledning vi specifikt behöver för vår tid. President Dallin H. Oaks för detta andligt mäktiga arv vidare.

Jag vittnar om att läran i Jesu Kristi kyrka är evig och sann. Jag bär mitt säkra och fasta vittnesbörd om att Jesus Kristus lever, och tack vare hans försoning kan vi bli ett med honom. I Jesu Kristi heliga namn, amen.

Slutnoter

  1. Charles Dickens, A Tale of Two Cities [Historien om två städer] (1859), s. 1.

  2. Ett av Dickens teman var tanken om individuell förändring i en tid av social oro.

  3. Läran och förbunden 45:26.

  4. Se Gary E. Stevenson, ”Saliga är de som skapar frid”, Liahona, nov. 2025, s. 6–9.

  5. Läran och förbunden 1:23.

  6. Se Läran och förbunden 88:73.

  7. Se Läran och förbunden 59:23; se även Johannes 14:27.

  8. Se Apostlagärningarna 2:41.

  9. Se Läran och förbunden 112. Den här uppenbarelsen togs emot den 23 juli 1837, samma dag som evangeliet först predikades i England i den här tidsutdelningen. Se James B. Allen, Ronald K. Esplin och David J. Whittaker, Men with a Mission: The Quorum of the Twelve Apostles in the British Isles, 1837–1841 (1992) för mer information om dessa missioner.

  10. De flesta av dessa nyomvända kom från arbetarklasserna. Charles Dickens iakttog några av dem när de förberedde sig för sin resa till USA på skeppet Amazon. Han var positiv i sin bedömning. Han beskrev dem vara ”inom sin rang, de finaste och bästa i England” (”The Uncommercial Traveller”, All the Year Round, 4 juli 1863, s. 446). Se även 1 Korintierbrevet 1:26–28.

  11. Se ”Arrival from England, by the ’Perpetual Emigrating Fund’”, Deseret News, 18 sep. 1852, s. 90.

  12. Se Läran och förbunden 76:62, 70; se även 1 Korintierbrevet 15:40–42.

  13. Uppgifterna kommer från medlems- och statistikuppteckningarna samt missionärsavdelningen.

  14. Uppgifterna kommer från medlems- och statistikuppteckningarna samt missionärsavdelningen.

  15. Uppgifterna kommer från medlems- och statistikuppteckningarna.

  16. Uppgifterna kommer från medlems- och statistikuppteckningarna samt missionärsavdelningen.

  17. På 1890-talet började kyrkans ledare uppmuntra medlemmarna att stanna kvar i sina hemländer i stället för att samlas i Utah. De första stavarna utanför Intermountain West [området mellan bergskedjorna i västra USA] organiserades på 1920-talet, och den första staven utanför Förenta Staterna och Kanada organiserades i Nya Zeeland (see Brandon S. Plewe, red., Mapping Mormonism: An Atlas of Latter-day Saint History [2014], s. 184–185).

  18. Se Läran och förbunden 110:11–16.

  19. Se Gerrit W. Gong, ”Ingen sitter ensam”, Liahona, nov. 2025, s. 40–43.

  20. Mose 7:18.

  21. Se Johannes 17:20–21; 1 Korintierbrevet 12:11–31.

  22. Gordon B. Hinckley, ”Unga män och nyomvända”, Nordstjärnan, juli 1997, s. 47.

  23. Se Jakob 2:5; se även Matteus 19:29; Romarbrevet 2:11; Efesierbrevet 2:19; Mosiah 18:8–9.

  24. Se Predika mitt evangelium: Vägledning för att sprida Jesu Kristi evangelium (2023), s. 17.

  25. Se Läran och förbunden 14:7.

  26. Russell M. Nelson, ”Mormons bok: Hur skulle ditt liv vara utan den?Liahona, nov. 2017, s. 62–63; se även Spencer W. Kimball: ”När det verkar som om inget gudomligt öra hör och ingen gudomlig röst talar … Om [vi] då fördjupar [oss] i skrifterna krymper avståndet och andligheten kommer tillbaka” (Kyrkans presidenters lärdomar: Spencer W Kimball [2006], s. 68).

  27. Se Johannes 5:39.

  28. Se till exempel Russell M. Nelson, ”Låt Gud råda”, Liahona, nov. 2020, s. 92–95; ”Styrkan i andligt momentum”, Liahona, maj 2022, s. 97–100; ”Övervinn världen och finn ro”, Liahona, nov. 2022, s. 95–98.

  29. Se Mosiah 2:41.

  30. Se Alma 34:32.

  31. 2 Nephi 31:20.

  32. Se Efesierbrevet 4:11–15 [se även Ephesians 4:12 i King James Version och Läran och förbunden 124:143].

  33. Se Johannes 17:20–22.