Jesu Kristi försonande kärlek

Om du har begått allvarliga synder och håller på att omvända dig eller har en önskan att omvända dig helt och hållet och känna förlåtelsens obeskrivliga glädje, så vet att detta underverk väntar dig. Frälsaren kallar ständigt: ”Kom till mig.”

När du stärker din tro på vår Frälsare Jesus Kristus livar du upp själens önskan att lära känna honom, tro på honom och överlämna ditt hjärta åt honom. Enos frågade om sin egen förlåtelse: ”Herre, hur kan det ske?” Herren svarade: ”Tack vare din tro på Kristus som du aldrig förut har hört eller sett.”

Och Moroni lade till: ”Om ni avstår från all ogudaktighet och älskar Gud av all er förmåga, allt ert sinne och all er styrka, då är hans nåd tillräcklig för er.”

Att vända sig bort från synd, vända sig mot Gud och stärka sin tro på Jesus Kristus är en vacker början. Att ödmjukt underkasta sig Guds vilja innefattar att erkänna allvarliga synder för biskopen eller grenspresidenten, men din fullständiga förlåtelse kommer från Frälsaren. Förlåtelse är en gudomlig gåva som erbjuds genom Jesu Kristi nåd.

En önskan att verkligen återvända till Gud åtföljs av beslutsamheten att vara fullständigt ärlig mot din himmelske Fader, mot dig själv, mot dem som skadades och mot din prästadömsledare. Din himmelske Fader gläds åt ditt beslut att komma till honom med ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande. Att ha en botfärdig ande är att ödmjukt sätta sig själv i Guds händer. Att ha ett förkrossat hjärta medför det som aposteln Paulus beskriver som ”en sorg efter Guds vilja”, en djup längtan i själen att återvända till honom, oavsett vad det kostar.

Din längtan får dig att vilja laga det du har förstört. Men med insikten om att vissa saker inte står i din makt att laga ber du att Herren genom sin nåd ska hjälpa till att hela dem som har sårats till följd av dina handlingar.

Följderna av allvarlig synd mot andra är ofta smärtsamt svåra att övervinna. Följer du Mosiahs söners exempel, som ”arbetade ivrigt för att gottgöra all skada som de hade tillfogat”? Tala med dem du respekterar om det du kanske inte ser.

När jag förberedde det här talet fick jag ett oväntat mejl från någon som höll på att omvända sig och som ville återvända till kyrkan. Hans före detta hustru led fortfarande av förlusten ”av [deras] eviga äktenskap, [svårigheter med barnen], förlusten av ekonomisk trygghet … att inte riktigt kunna hålla jämna steg med utgifterna [och] de djupt kvävande känslorna av att bli sviken”.

Han berättade för mig hur hans prästadömsledare ”kände sig manad att [be honom] att under bön överväga vad [mer han kunde göra för sin tidigare hustru och sina barn]”. Med tillstånd återger jag en del av hans e-postmeddelande:

”Jag trodde [först] att [pengarna] jag gav vid skilsmässodomen var mer än generöst, men min grenspresident uppmuntrade mig att fasta och be om det …

Till en början brottades jag med tanken på ytterligare gottgörelse. Eftersom mina synder inte var ekonomiska undrade jag vad ’generös gottgörelse’ egentligen betydde … [men] jag insåg snart att det inte bara handlade om pengar.

Mina prästadömsledare träffade [min före detta hustru] och mina barn och insåg att de fortfarande hade det svårt och inte hade läkt …

Mitt nya mål var att gå framåt med tro … Jag uttryckte helt enkelt min önskan att hjälpa till utan förbehåll … Jag bestämde mig för att [skicka min före detta hustru en viss summa] av varje lön, vilket var en betydande del av min nettolön. Precis innan jag skulle göra den första betalningen påtalade Herren [för mitt sinne att jag behövde] betala [dubbelt så mycket].

Jag har lärt mig att gottgörelse inte bara handlar om pengar. Det handlar om att ödmjukt hänge mitt liv åt Herren … Pengarna är till för att ersätta det jag tog från min familj på grund av mina dåliga val. Det handlar om att ge och hålla löften utan att förvänta sig något i gengäld och att hjälpa henne att inte oroa sig för räkningar så att hon kan söka Anden.”

Dina ansträngningar att återställa det du skadat har kanske inget med pengar att göra, men när du ödmjukt rådgör med Herren kanske du upptäcker att det finns mer du kan göra.

När du söker Herrens förlåtelse, var då tålmodig medan du väntar på hans fullständiga godkännande. Ha det här skriftstället i åtanke:

”De ödmjukade sig ända till ödmjukhetens djup och ropade med stor kraft till Gud. Ja, dagen lång ropade de … [Men] Herren var sen att höra deras rop, för deras ondskas skull.”

”Ändå hörde Herren deras rop och började … lätta deras bördor … och … så småningom började de få framgång.”

Ha tålamod, för Herren ger dig sin välsignelse och sitt godkännande gradvis.

I Herrens tid kommer du att känna hans röst säga: ”Låt inte dessa frågor oroa dig längre.” En dag, om du fortsätter att vända dig till din Frälsare så kommer din himmelske Fader att ta ”bort skulden från [ditt hjärta] genom sin Sons förtjänster.”

För er som så orättvist har skadats av andras allvarliga synder längtar jag efter att dela med mig av Frälsarens kärlek och medkänsla, hans tröst och frid.

Sorgen ni har känt, smärtan, förlusten, den kvävande känslan av att bli sviken, att livet inte blivit som ni föreställt er att det skulle vara – jag ger er min fullkomliga försäkran om att Frälsaren känner er och älskar er. Sträck er ut till honom. Han är er tröst och styrka; han sänder sina änglar för att upprätthålla er. När är smärtan borta, sorgen dämpad och de oönskade minnena glömda? Jag vet inte. Men detta vet jag: Han har makten att skänka skönhet ur askan av ert lidande.

Våra kära bröder och systrar i Grand Blanc i Michigan, med sin oförskräckta tro på Jesus Kristus, med sitt mod och sin givmildhet, har fått och kommer de kommande veckorna och månaderna att rikligen få ta emot Frälsarens ojämförliga kärlek och nåd.

När ni fortsätter att lita på honom kommer era mörka moln och ångestfyllda snyftningar i natten att förvandlas till forsande tårar av glädje och frid i morgonljuset. ”Er sorg ska vändas i glädje … Och ingen ska ta er glädje ifrån er.” Den stunden kommer. Jag vittnar om att den kommer.

Vi kan finna Jesu Kristi försonande kärlek i de svåraste situationer, men vi behöver alla ständigt vår Frälsares försonande nåd. President Dallin H. Oaks har lärt: ”Tack vare sin försoning i dödligheten kan vår Frälsare trösta, hela och styrka alla män och kvinnor överallt, men jag tror att han bara gör det för dem som söker honom och ber om hans hjälp. Aposteln Jakob lärde: ’Ödmjuka er alltså inför Herren, så ska han upphöja er’ (Jakobs brev 4:10). Vi kvalificerar oss för den välsignelsen när vi tror på honom och ber om hans hjälp.”

Jag fick tillstånd av min käre vän och generalauktoritet emeritus, äldste Robert E. Wells, nu 97 år gammal, att berätta om hans upplevelse för över 60 år sedan.

När han år 1960 bodde i Paraguay och var anställd som internationell bankir var Robert Wells vid 32 års ålder och hans hustru piloter i ett varsitt flygplan när de flög hem till Paraguay. När de stötte på tjocka moln förlorade Robert och Meryl visuell kontakt och radiokontakt med varandra. Robert landade snabbt och fick veta att hans hustrus plan hade kraschat. Varken hans hustru eller de två vänner som flög med henne hade överlevt. Hans barn, hemma i Asunción, var sju, fem och två år gamla.

Äldste Wells talade om sin sorg:

”Ord kommer för alltid att vara otillräckliga för att uttrycka den smärta som växte inom mig, som förtärde mina känslor och bedövade mina sinnen. Djupa tårar av sorg slutade helt enkelt inte att flöda. För att göra saken värre, när mitt sinne försökte hantera den förödande insikten om min hustrus bortgång, upplevde jag själv enorma skuldkänslor då jag kände att jag var ansvarig för kraschen.”

Robert klandrade sig själv för att inte ha låtit inspektera planet mer noggrant och för att inte ha gett sin hustru bättre instruktioner för instrumentflygning. Han ansåg sig vara skyldig till försummelse.

Robert sa:

”Mitt sinne gick in i en mörk dimma. Jag existerade bara – [för barnens skull] inget annat.”

Jag … förlorade min önskan att fortsätta.”

Med tiden välsignades Robert med en djupt andlig upplevelse. Han berättade:

”En kväll, ungefär ett år senare, när jag stod på knä i bön, inträffade ett underverk. När jag bad och vädjade till min himmelske Fader kändes det som om Frälsaren kom till mig och jag hörde en röst uttala dessa ord till min själ och till mina öron: ’Robert, mitt försoningsoffer betalade för dina synder och misstag. Din hustru förlåter dig. Dina vänner förlåter dig. Jag ska lyfta din börda …’

Från den stunden lyftes bördan av skuld [och förtvivlan] bort från mig på ett förunderligt sätt. Jag hade blivit räddad! Jag förstod genast den allomfattande kraften i Frälsarens försoning och … att den kunde tillämpas direkt på mig. Jag … upplevde ljus och glädje som jag aldrig tidigare känt … Jag hade fått en oförtjänt gåva – Herrens gåva av nåd … Jag förtjänade den inte – jag hade inte gjort något för att förtjäna den, men han gav mig den ändå.”

Bröder och systrar må vi var och en bli ”heliggjorda i Kristus genom Guds nåd, genom utgjutelsen av Kristi blod … [och] bli heliga och obefläckade.”

Jag vittnar om vår Frälsares och Återlösares kärlek, barmhärtighet och nåd. Han lever. Vi är hans. Vi är förbundets barn. När vi tror på honom, följer honom och litar på honom lyfter han oss ur våra sorger och våra synder. Efter detta jordeliv, i vår Faders hus, kommer vi sedan att bo hos honom i evigheters evighet. I Jesu Kristi namn, amen.