Gör din del av hela ditt hjärta

Min upplevelse i flygsimulatorn var en viktig påminnelse om att för att bli bra på något – vare sig flygning, boxning, bowling eller bakning – krävs det ihärdig disciplin och övning.

Du kan ägna åratal åt att förvärva en färdighet eller utveckla en talang. Du kan arbeta så ihärdigt att det blir något helt naturligt för dig. Men om du tror att det betyder att du kan sluta öva och studera så förlorar du gradvis kunskapen och förmågorna du en gång förvärvade till ett högt pris.

Det här gäller färdigheter som att lära sig ett språk, spela ett musikinstrument och flyga ett flygplan. Det gäller också vår strävan att bli en lärjunge till Kristus.

Enkelt sagt kräver lärjungeskap självdisciplin.

Det är ingen lättvindig strävan och det händer inte av en slump.

Tro på Jesus Kristus är en gåva, men att ta emot den är ett medvetet val som kräver ”all [vår] förmåga, allt [vårt] sinne och all [vår] styrka”. Det är något vi behöver öva på varje dag. Varje timme. Det kräver konstant lärande och fast beslutsamhet. Vår tro, som är vår lojalitet mot Frälsaren, blir starkare när den prövas mot det motstånd vi ställs inför här under jordelivet. Den består därför att vi ger den näring, därför att vi aktivt tillämpar den, och för att vi aldrig ger upp.

Å andra sidan, om vi inte använder tron och dess övertygande kraft och handlar efter den, blir vi mindre säkra på sådant som vi en gång höll för heligt – mindre säkra på sådant som vi en gång visste var sant.

Frestelser som aldrig skulle ha lockat oss börjar se mindre frånstötande och mer tilltalande ut.

Elden från gårdagens vittnesbörd kan bara värma oss ett tag. Den behöver konstant näring för att fortsätta brinna klart.

I Nya testamentet återgav Frälsaren en liknelse om en man som gav var och en av sina tjänare ett heligt förvaltarskap – en summa pengar som kallades talenter. De tjänare som flitigt använde sina talenter fick fler av dem. Den tjänare som gömde sin talent förlorade den så småningom.

Vad lär vi oss av detta? Gud ger oss gåvor – kunskap, förmågor, möjligheter – och han vill att vi ska använda och förbättra dem så att de kan välsigna oss och välsigna hans andra barn. Det händer inte om vi lägger gåvorna högt upp på en hylla som en trofé att beundra då och då. Våra gåvor förstoras och förökas bara när vi använder dem.

”Men äldste Uchtdorf”, kanske du säger, ”jag har inga gåvor eller talanger – i alla fall inga som är särskilt värdefulla.” Kanske ser du på andra vars gåvor är uppenbara och imponerande och känner dig ganska ordinär i jämförelse. Du kanske antar att det i föruttillvaron, dagen då smörgåsbordet med stora gåvor och talanger var uppdukat, fanns sorgligt lite på din tallrik – särskilt i jämförelse med andras välfyllda och överflödande tallrikar.

Å, vad jag önskar att jag kunde omfamna dig och hjälpa dig förstå denna stora sanning: Du är en välsignad ljusgestalt, ett andebarn till en oändlig Gud! Och du bär inom dig en potential bortom din föreställningsförmåga.

Som poeter har sagt kommer du till jorden ”med skimmerspår av en förlorad skrud”!

Din ursprungsberättelse är gudomlig, likaså din bestämmelse. Du lämnade himlen för att komma hit, men himlen har aldrig lämnat dig!

Du är allt annat än ordinär.

Du är begåvad!

I Läran och förbunden förkunnar Gud:

”Det finns många gåvor, och åt var och en är en gåva given genom Guds Ande.

Åt några är en given, och åt andra är en annan given, [och] alla kan få nytta därav.”

Några av våra gåvor nämns i skrifterna. Många nämns inte.

Som profeten Moroni sa: ”Förneka [inte] Guds gåvor, för de är många, och de kommer från samme Gud.” De kan visa sig på ”olika sätt … men det är samme Gud som verkar i allt och alla”.

Det må vara sant att våra andliga gåvor inte alltid är särskilt bländande, men det betyder inte att de är mindre viktiga. Jag vill nämna några andliga gåvor som jag har lagt märke till hos så många medlemmar världen över. Fundera över om du har välsignats med en eller flera av följande gåvor:

• visa medkänsla

• lägga märke till dem som förbises

• hitta anledningar till att glädjas

• vara en som skapar frid

• lägga märke till små underverk

• ge uppriktiga komplimanger

• förlåta

• omvända sig

• hålla ut

• förklara på ett enkelt sätt

• ha bra hand med barn

• stödja kyrkans ledare

• hjälpa andra att känna tillhörighet.

Du ser kanske inte de här gåvorna uppvisas i församlingens talangshow. Men jag hoppas du kan se hur värdefulla de är för Herrens verk och hur du kan ha berört, välsignat eller till och med räddat något av Gud barn med dina gåvor. Kom ihåg: ”Med små och enkla medel uträttas mycket stort.”

Så låt oss var och en göra vår lilla del.

Mina älskade bröder och systrar, kära vänner, jag ber att Anden ska hjälpa er att känna igen de gåvor och talanger som Gud har gett er. Låt oss sedan, liksom de trofasta tjänarna i Herrens liknelse, föröka och förstora dem.

Dagen kommer när vi står inför vår medkännande Fader i himlen för att redogöra för vårt förvaltarskap. Han kommer att vilja veta vad vi gjorde med gåvorna han gav oss – särskilt hur vi använde dem för att vara till välsignelse för hans barn. Gud vet vem vi verkligen är, vem det är meningen att vi ska bli, så hans förväntningar på oss är höga.

Men han förväntar sig inte att vi tar något storslaget, heroiskt eller övernaturligt språng för att komma dit. I världen han skapat sker tillväxt gradvis och tålmodigt – men också ihärdigt och obevekligt.

Kom ihåg, det är Jesus Kristus som redan har gjort den övernaturliga delen när han besegrade död och synd.

Vår del är att följa Kristus. Det är vår del att vända oss ifrån synd, vända oss till Frälsaren och vandra i hans fotspår, ett steg i taget. När vi gör det, ihärdigt och trofast, kastar vi så småningom av oss ofullkomligheternas och felaktigheternas bojor och förfinas sakta, till den fullkomliga dagen när vi är fullkomnade i Kristus.

Välsignelserna är inom räckhåll. Löftena är på plats. Porten är vidöppen. Det är vårt val att gå in och börja.

Det kan vara en enkel början. Men det är okej.

Om tron är svag, börja då med ett hopp i Kristus Jesus och hans makt att rena oss.

Vår Fader vill att vi närmar oss den här utmaningen av tro och lärjungeskap, inte som tillfälliga turister utan som helhjärtade troende som lämnar Babylon bakom sig och överger staden, och styr in hjärta, sinne och steg mot Sion.

Vi vet att enbart våra ansträngningar inte kan göra oss celestiala. Men de kan göra oss lojala och hängivna mot Jesus Kristus, och han kan göra oss celestiala.

Tack vare vår älskade Frälsare finns det inte något sådant som ett misslyckat scenario. Om vi hoppas och tror på honom är vår seger säkrad. Han lovar oss tillgång till hans styrka, hans kraft, hans överflödande nåd. Steg för steg, lite åt gången, kommer vi allt närmare den stora och fullkomliga dagen när vi får leva med honom och våra nära och kära i evig härlighet.

För att komma dit måste vi göra vår del i dag och varje dag. Vi är tacksamma för stegen vi tog i går, men vi stannar inte där. Vi vet att vi fortfarande har lång väg att gå, men vi låter inte det avskräcka oss.

Det är kärnan i vem vi är – som Kristi efterföljare.

Jag anmodar och välsignar varje medlem i kyrkan, och alla som önskar vara en del av den, att lita på Frälsaren och tålmodigt och ihärdigt göra sin del av hela sitt hjärta – så att er glädje kan vara fullkomlig och att ni en dag får ta emot allt som Fadern har. Om detta vittnar jag i Jesu Kristi namn, amen.