Prövade och stärkta i Kristus

Mina kära bröder och systrar, jag känner Herrens kärlek när vi samlas här tillsammans. Det är med ödmjukhet jag talar till er. Min bön är att ni genom Anden ska ta till er det som Herren vill att ni ska höra, långt bortom de ord jag kommer att tala.

För länge sedan försökte jag lära mig fysik och matematik under mina år på college. Jag kände mig överväldigad. Det började kännas som att jag försökte lära mig något som var över min förmåga. Ju mer överväldigad jag kände mig, desto mindre styrka hade jag att fortsätta försöka. Mitt missmod gjorde att mina ansträngningar kändes nästan fruktlösa. Jag började fundera på att sluta, att göra något lättare.

Jag kände mig svag. När jag bad kände jag en stilla försäkran från Herren. Jag kände hur han talade till mitt förstånd: ”Jag prövar dig, men jag är också med dig.”

Jag förstod inte då till fullo vad de orden betydde. Men jag visste vad jag skulle göra – jag tog itu med arbetet.

Genom att begrunda och arbeta under åren som följde började jag förstå det här uppmuntrande budskapet i skrifterna: ”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.”

Jag insåg att mina svårigheter med fysik faktiskt var en gåva från Herren. Han lärde mig att jag med hans hjälp kunde göra sådant som verkade omöjligt om jag hade tro på att han skulle vara där och hjälpa mig. Genom denna gåva arbetade Herren för att pröva och stärka mig.

Ordet pröva har flera betydelser. Att pröva något är inte bara att testa det. Det är att öka dess styrka. Att pröva en bit stål är att utsätta det för påfrestningar. Värme, vikt och tryck läggs till, tills dess sanna egenskaper förstärks och uppenbaras. Stålet försvagas inte av att prövas. Faktum är att det blir något man kan lita på, något som är starkt nog att bära större bördor.

Herren prövar oss på ungefär samma sätt för att stärka oss. Vi blir inte prövade i stunder av sorglöshet eller bekvämlighet. Det sker i stunder när vi känner att vi pressats bortom vad vi trodde vi skulle klara av. Herren lär att vi ska fortsätta växa och aldrig tröttna på våra ansträngningar, att vi aldrig ger upp, att vi fortsätter försöka.

När vi fortsätter att ha tro på Jesus Kristus – även när saker och ting känns omöjliga för oss för tillfället – blir vi andligt starkare. De heliga skrifterna betonar denna sanning.

Profeten Moroni, till exempel, blev prövad och stärktes på ett sådant sätt. Han levde sina sista år ensam. Han skrev att han inte hade några vänner, att hans far hade dödats, att hans folk hade utplånats. Han jagades av dem som ville döda honom.

Men Moroni misströstade inte. I stället ristade han in sitt vittnesbörd om Jesus Kristus på plåtar för människor han inte skulle få möta, däribland avkomlingarna till dem som ville döda honom. Han skrev för oss. Han visste att somliga skulle håna hans ord. Han visste att somliga skulle förkasta dem. Ändå fortsatte han att skriva.

När Moroni blev prövad förädlades och stärktes hans tro. Den blev renare. Hans ord har kraften hos en som trofast höll ut intill änden. Vi kan känna den kraften när vi läser hans vittnesbörd:

”Nu skriver jag, Moroni, något som synes mig viktigt, och jag skriver till mina bröder lamaniterna. Och jag vill att de ska veta att mer än fyra hundra och tjugo år har gått sedan tecknet på Kristi ankomst gavs.

Och jag förseglar dessa uppteckningar sedan jag talat några ord som uppmaning till er.

Se, jag vill uppmana er att när ni läser dessa uppteckningar, om det är enligt Guds visdom att ni ska läsa dem, ni då kommer ihåg hur barmhärtig Herren har varit mot människobarnen, från Adams skapelse ända fram till den tid då ni får dessa uppteckningar, och begrundar det i era hjärtan.

Och jag uppmanar er att ni, när ni får dessa uppteckningar, frågar Gud, den evige Fadern, i Kristi namn, om inte dessa uppteckningar är sanna. Och om ni frågar med ett uppriktigt hjärta, med ärligt uppsåt och med tro på Kristus, ska han uppenbara sanningen om dem för er genom den Helige Andens kraft.

Och genom den Helige Andens kraft kan ni få veta sanningen om allting.”

Moronis vittnesbörd förädlades i hans ensamhet, men det strålar med ljus för att vägleda alla generationer till att söka vår Fader i himlen och Frälsaren Jesus Kristus.

En annan profet i Mormons bok, Jakob, blev prövad och stärktes som barn och fick uppleva bedrövelser och stor sorg. Men hans far Lehi lärde honom att Gud skulle välsigna honom genom hans prövningar.

”Och se, i din barndom har du genomgått lidanden och stor sorg på grund av dina bröders råhet.

Ändå, Jakob, min i vildmarken förstfödde, känner du Guds storhet. Och han ska helga dina lidanden till ditt bästa.

Därför ska din själ välsignas, och du ska bo i trygghet med din bror Nephi, och dina dagar ska ägnas åt att tjäna din Gud … Därför vet jag att du är återlöst tack vare din Återlösares rättfärdighet. För du har sett att han i tidens fullbordan kommer för att ge människorna frälsning.”

Profeten Joseph Smith upplevde att bli prövad och stärkt på detta sätt när han satt i fängelset i Liberty. I sin djupa ångest ropade profeten Joseph:

”O Gud, var är du?

Hur länge ska din hand hållas tillbaka?”

Herren såg i Josephs lidande den helgande effekten av att uthärda väl när han svarade:

”Min son, frid vare med din själ. Dina motgångar och dina lidanden ska endast vara ett ögonblick,

och därefter ska Gud, om du har uthärdat väl, upphöja dig i höjden. Du ska triumfera över alla dina fiender.”

Det största exemplet på att bli prövad och stärkt visade sig genom Frälsarens försoning. Han tog på sig världens synder. Han bar vår smärta och vår sorg. Han drack den bittra kalken. Han visade sig trogen i varje ögonblick.

Tack vare sin underbara försoning kan Jesus Kristus stärka oss i prövningens stund. Han vet hur han ska bistå oss eftersom han har erfarit alla de utmaningar vi någonsin kommer att uppleva under jordelivet. ”Han ska ta på sig sitt folks smärta och sjukdomar … så att han i köttet kan veta hur han ska bistå sitt folk i enlighet med deras skröpligheter.”

Vi lär oss att när Frälsaren var i Getsemane trädgård frågade han Fadern om prövningen kunde gå honom förbi – men sedan sa han också att om det var Faderns vilja, så skulle han göra det.” Med andra ord tog Frälsaren även på sig tvivel och ovisshet, men han litade på sin himmelske Fader.

Bröder och systrar, de sätt varpå ni blir prövade och stärkta är kanske inte desamma som för Moroni, Jakob eller profeten Joseph. Men det kommer att hända. Det kan ske i tysthet, genom familjelivets prövningar. Det kan ske genom sjukdom, besvikelse, sorg eller ensamhet.

Jag vittnar om att dessa stunder inte är tecken på att Herren har övergett er. De är snarare bevis på att han älskar er tillräckligt för att förädla och stärka er. Han gör er starka nog att bära tyngden av evigt liv.

Om vi förblir trofasta i vårt tjänande kommer Herren att förädla oss. Han kommer att stärka oss. Och en dag kommer vi att se tillbaka och se att just de prövningarna var bevis på hans kärlek. Vi ser då att han formade oss för att kunna stå vid hans sida i härlighet. Som Herrens apostel Paulus sa mot slutet av sitt liv: ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron.”

Jag vittnar om att Gud känner er. Han vet vilka prövningar ni ställs inför. Han är med er. Han kommer inte att svika er. Jag vittnar om att Jesus Kristus är Guds Son. Han är vår styrka, vår Återlösare, vårt hopp. Om vi litar på honom gör han vår andliga kraft stark nog för varje prövning vi kallas att bära. Det vittnar jag om i Jesu Kristi heliga namn, amen.