Tillkännagivandet om familjen – ord från Gud

Den här generalkonferensen i oktober 2025 är det 30 år sedan ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen” presenterades. Enligt gudomlig plan skapades tillkännagivandet, med dess uppenbarande ord, för att ”bevara och stärka familjen som samhällets grundläggande enhet”.

Alla tillhör en familj, oavsett om man är mamma, pappa, dotter, son, barnbarn, mor- eller farförälder, faster, farbror, bror, syster eller kusin. Viktigast av allt är att var och en av oss, som det står i tillkännagivandet, är ”ett andebarn, en älskad son eller dotter till himmelska föräldrar … [med] gudomliga egenskaper och förutsättningar”.

När jag kallades till det heliga apostlaskapet 2015 fick jag rådet: ”Det här tillkännagivandet är nu ditt. Ditt namn [pekar på orden ’de tolv apostlarnas råd’ i titeln] står precis här. Känn det och lär ut det som om du äger det.”

Jag älskar tillkännagivandet om familjen. Jag har vittnat över hela världen, från Afrika till Australien och överallt däremellan om familjens roll i Guds eviga plan. Tillkännagivandet har ett gudomligt ursprung, så vi måste behandla det med den vördnad som Guds ord förtjänar.

Kom ihåg, bröder och systrar, som jag sa från just den här talarstolen under en tidigare generalkonferens: ”Ord spelar roll.”

Låt mig ge lite bakgrund till tillkännagivandet som ett kärnbudskap om vad vi tror på.

År 1994, ett år innan tillkännagivandet presenterades, diskuterade de tolv apostlarnas kvorum hur samhället och regeringar drog sig bort från Guds lagar för familj, äktenskap och kön. ”Men det var inte allt vi såg”, förklarade president Russell M. Nelson senare. ”Vi kunde se hur olika samhällen verkade för att avveckla alla normer för och begränsningar av sexuella handlingar. Vi såg en uppluckring av könsbegreppet. Vi kunde se allt komma.”

De tolv bestämde sig för att ta fram ett dokument, ett officiellt tillkännagivande som sammanfattade kyrkans inställning till familjen. Under det året förberedde dessa apostlar, siare kallade av Gud, ett tillkännagivande om familjen. President Dallin H. Oaks mindes att de under bön vände sig till Herren för ”vad [de] borde säga och hur [de] borde säga det”. De presenterade det för första presidentskapet – presidenterna Howard W. Hunter, Gordon B. Hinckley och Thomas S. Monson – för deras beaktande.

Några månader senare, i mars 1995, avled president Hunter och president Hinckley blev kyrkans femtonde president. Tillkännagivandet var nu i hans händer. När var rätt tid att göra det här tillkännagivandet för kyrkan? Den tiden kom sex månader senare.

Några dagar innan Hjälpföreningens allmänna möte den 23 september som föregick generalkonferensen, rådgjorde president Hinckley och hans rådgivare med Hjälpföreningens generalpresidentskap. Systrarna hade, liksom apostlarna, övervägt bekymmer kring kvinnor och familjer. De hade satt familjen som fokus för det kommande mötet.

President Hinckley skulle tala till kvinnorna under mötet. Han hade funderat över vad han skulle säga. Under samtalets gång nämnde han vid namn det nyligen skapade men ännu inte offentliga ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”. Var det här kvinnomötet den rätta platsen för att framföra det avgörande tillkännagivandet om familjen?

Hjälpföreningens generalpresident Elaine Jack förklarade senare: ”Vi visste inte vad tillkännagivandet om familjen var just då … Vi anade utifrån titeln, men kände att vad som helst om familjen … skulle vara något positivt … Jag kände mig mycket trygg med att vi hade medlemmar i de tolvs kvorum som fick uppenbarelse.”

Hjälpföreningens möte den lördagen var historiskt. President Hinckley introducerade tillkännagivandet om familjen med de här viktiga orden: ”Då det finns så många spetsfundigheter framställda som sanning, så mycket bedrägeri angående normer och värderingar, så många lockbeten och frestelser till att långsamt befläckas av världen, har vi känt oss manade att varna och förvarna er … om normer, läror och sedvänjor angående familjen som profeterna, siarna och uppenbararna i denna kyrka gång på gång under dess historia förklarat.”

Han läste sedan upp tillkännagivandet i dess helhet. Som Frälsaren har sagt: ”Antingen genom min egen röst eller genom mina tjänares röst, för det är detsamma.”

I tillkännagivandet står det: ”Familjen är instiftad av Gud.” Jag tycker om tydligheten i de orden. Tillkännagivandet är en uppmaning att vi ska leva i jordelivet och alltid ha i åtanke gudomligheten inom oss och den eviga framtid som väntar oss. President Nelson sa: ”Ni är bokstavligen Guds andebarn … Var så säkra: Er potential är gudomlig. När ni söker flitigt kommer Gud att ge er glimtar av vilka ni kan bli.”

När tillkännagivandet lades fram stämde det inte överens med den åsikt som många i världen hade. Inte då. Inte nu. Det finns de som blir förolämpade av tillkännagivandet om familj, äktenskap och kön. En del anser att kyrkan borde dra tillbaka, revidera eller till och med åsidosätta tillkännagivandet.

Det här tillkännagivandet om familjen är, som president Hinckley sa, lära, mina kära bröder och systrar. Principerna är inte ur spår utan helt i linje med Herrens vägar och hans förbundsstig. Tillkännagivandets lärdomar uppenbarades av vår Herre Jesus Kristus till hans apostlar då och nu. Det här är hans kyrka. Han har fastställt de sanningar vi lever efter.

Några av er kanske reflekterar över tillkännagivandet och säger: ”Det här fungerar inte för mig.” ”Det verkar okänsligt.” ”Min familj ser inte ut så.” ”Jag passar inte in.”

Till dig som är bekymrad: Du ska veta att du är ett barn till himmelska föräldrar, en del av din himmelske Faders familj. Ingen känner dig bättre eller bryr sig mer om dig än han gör. Vänd dig till honom, utgjut ditt hjärta för honom, lita på honom och hans löften. Din Frälsare Jesus Kristus som älskar dig är din familj. Han kom till jorden för att sona våra synder och bära bördan av våra misstag och våra mycket dåliga dagar. Han förstår vad du står inför och känner. Vänd dig till honom, lita på att han sänder den Helige Anden till att vara med dig, lyfta dig och vägleda dig. Känn deras kärlek ”som utgjuts i människobarnens hjärtan [och] är … det mest begärliga av allt … och det mest glädjande för själen.”

Alla Herrens apostlar älskar dig innerligt. Vi ber för dig och söker Herrens vägledning för dig. Stanna kvar hos oss. Du lever i svåra tider när motståndaren försöker göra dig till sin. Låt dig inte ledas bort. Och om du låter det ske, kom tillbaka. Våra armar är utsträckta mot dig, liksom andras som älskar dig.

I tillkännagivandet står det: ”Föräldrar har ett heligt ansvar att uppfostra sina barn i kärlek och rättfärdighet.” Mormons bok är ännu ett vittne om den här sanningen. I första versen i första kapitlet läser vi: ”Jag, Nephi, är född av goda föräldrar.” Hur många av oss har börjat läsa Mormons bok – och börjat om och om igen – och därigenom lagt dessa ord på minnet? Lägg dem på hjärtat.

Ett av mina favorituttryck i tillkännagivandet är det här: ”Största förutsättningarna för lycka i familjelivet finns då det byggs på Herren Jesu Kristi lärdomar.”

Vem vill inte vara lycklig?

Och vilka är Jesu Kristi lärdomar? Återigen i tillkännagivandet: ”Tro, bön, omvändelse, förlåtelse, respekt, kärlek, medkänsla, arbete och sund rekreation.”

Vems liv kan inte bli bättre genom att tillämpa de här nyckelprinciperna? Ingen av oss kommer att göra perfekt ifrån sig, men vi kan följa president Hinckleys kloka ord: ”Gör det allra bästa ni kan.”

I tillkännagivandet står det: ”Fadern ska presidera över sin familj i kärlek och rättfärdighet” och ”moderns främsta ansvar är barnens omvårdnad.” Presidera innebär inte att dominera, och vårda innebär inte att ha en underordnad roll. Gud har gett män och kvinnor olika men likvärdiga och nödvändiga roller som kompletterar varandra.

Låt mig ge ett personligt exempel.

Min hustru och jag lärde oss att arbeta bättre på att vara likvärdiga makar efter en dag när jag bestämde mig för att fatta ett viktigt beslut utan att rådfråga henne. Mitt agerande överraskade henne, överrumplade henne och försatte henne i en mycket svår situation. Efteråt lade hon handen på min axel och sa bestämt: ”Ron, snälla, gör aldrig så mot mig igen.” Vi har i stort sett varit på samma sida sedan dess.

Vi finner i tillkännagivandet om familjen: ”Fadern och modern är skyldiga att hjälpa varandra som likvärdiga makar.”

Likvärdiga är ett ord som spelar roll. Under årens lopp som syster Rasband och jag har arbetat tillsammans i det som tillkännagivandet beskriver som ”heliga ansvar”, har vi format ett jämbördigt äktenskap. Vart och ett av våra barn är nu gifta och syster Rasband och jag har fortsatt vägleda dem och deras makar om hur de kan vara likvärdiga makar.

När vi har blicken fäst endast på Guds ära respekterar och stöttar vi varandra. Dessa gudomliga mönster av rättfärdighet leder till stabilitet i våra egna liv, våra familjer och i samhället.

Vår Fader i himlen har gett oss tillkännagivandet om familjen för att vägleda oss hem till honom, för att hjälpa oss lära och fyllas med kärlek, styrka, syfte och evig insikt. Av hela min själ vädjar jag till er att leva nära honom och hans älskade Son. Jag lovar att när ni gör det kommer Anden att inspirera och vägleda er och hjälpa er att känna deras utlovade frid i hjärtat som ”övergår allt förstånd”. I Jesu Kristi namn, amen