Den eviga gåvan av ett vittnesbörd

Han är allvetande och allsmäktig. Genom Kristi ljus och den helige Andens hjälp finns hans inflytande överallt. Det ligger i hans natur att välsigna oss.

Han ser vårt förflutna, vår nutid och vår eviga bestämmelse. Ingenting kan gömmas för honom.

President Russell M. Nelsons uppmaning att ”tänka celestialt” uppmuntrar oss att återspegla vår himmelske Faders vision och natur.

På grund av sina gudomliga egenskaper ger vår himmelske Fader oss varje god gåva, var och en av dem med hans eviga perspektiv och vision i åtanke.

Det är också ett ansvar att välja väl.

Jesus Kristus betalade det yttersta priset för denna förmån med sitt dyrbara blod.

Ibland tror vi kanske att handlingsfrihet innebär att göra precis som vi vill. Men det faktum att priset har betalats innebär att handlingsfriheten är en helig gåva.

Vi är aktörer och som aktörer har vi ansvar för något. I det här fallet har vi ansvar för de val vi gör utifrån vår kunskap och de gåvor vi får. Vi kan inte göra ett val utan att ansvara för följderna.

Varför har vi handlingsfrihet?

För att välja det goda.

För att välja Kristus.

För att välja evigt liv – om och om igen.

Ett vittnesbörd från den Helige Anden är mäktigare än ögats förmåga att se. Han är det främsta vittnet om Fadern och Sonen. President Nelson har sagt: ”I kommande dagar blir det inte möjligt att överleva andligt utan den Helige Andens ledande, tröstande och ständiga inflytande.”

Bröder och systrar, det är just därför vi alla behöver den Helige Andens kraft i dag.

Ett vittnesbörd genom den Helige Anden kan vi få på många sätt. Likt en glödlampa i ett mörkt rum kan det komma dramatiskt och plötsligt. Det kan som soluppgången komma gradvis och över tid. Det kan komma som strålar av ljus, som tidvis exponering av ren intelligens. Hur det än kommer, kommer det genom den Helige Anden.

Jag växte upp i det vackra Jamaica – det var roligt och underbart. Men när jag började på high school kunde några klasskamrater och vänner inte förstå mitt beslut att vara medlem i Jesu Kristi kyrka. ”Hur kunde du gå med i den kyrkan?” frågade de. ”Hur kunde du tro på den berättelsen?” – alltså den första synen. ”Hur kunde du läsa den boken?” – alltså Mormons bok. ”Tror du verkligen på allt det där?” Och ”Varför slösar du bort ditt liv?”

Det var smärtsamt, särskilt när det kom från personer som var viktiga för mig.

Men det de inte visste var det här: Jag hade haft en upplevelse med den Helige Anden. Allteftersom detta vittnesbörd fyllde mitt hjärta, lindrade det smärtan jag kände då, och ”mitt öga [öppnades] så att jag en glimt av himlen [såg]”.

Kanske har du fått några av dessa frågor. Kanske du just nu blir bombarderad så som jag blev.

Den Helige Andens gåva och vittne är tillgängliga för alla.

Jamaica är för mig vad Palmyra var för Joseph Smith. Det är min heliga lund. Jag vet inte exakt var Joseph föll på knä för att be i den heliga lunden, men jag vet exakt var jag var när min heliga lund blev verklighet. Det hände på Four Grove Road i Mandeville i Jamaica, i mitt badrum klockan sex på morgonen en onsdag tre år efter mitt dop. Denna heliga upplevelse var en följd av att en inspirerad systermissionär två veckor tidigare hade uppmanat mig att läsa Mormons bok. Syster Audrey Krauss är med på den här konferensen i dag med sin familj, och jag kommer alltid att älska henne.

Den upplevelsen förändrade mig.

Bröder och systrar, vi får inte ett vittnesbörd för tillfällig användning. Denna gåva från vår kärleksrike himmelske Fader är menad att vara evig eftersom givaren är evig. Ett vittnesbörd ska inte ha ett utgångsdatum. Det ska inte försvagas eller förminskas för att något i mitt liv har förändrats eller något i världen har förändrats. Det ska bli starkare därför att – liksom med tjänarens talenter i liknelsen om talenterna – mitt vittnesbörd är en gåva att flerdubbla, inte gräva ner.

Att se tillbaka på den svåra tiden av prövning och förföljelse som jag genomgick som barn har hjälpt mig att komma till insikten där jag nu vet för egen del. Jag inte bara tror, hoppas eller förtröstar, även om dessa är viktiga beståndsdelar av tro på vägen till ett fast vittnesbörd. Jag lovordar er för att ni finner er egen väg genom att ställa frågor, studera, be, fasta och begrunda. Jag ber er: upphör inte med det. Det är värt all ansträngning att följa den här vägen till ett vittnesbörd. Vem eller vad tillåter du att ta detta ifrån dig? ”Vilket större vittnesbörd kan du få än det som kommer från Gud?”

Varje son eller dotter till Gud kan själv få en djupare, fastare och säkrare kunskap. Liksom Joseph Smith, som intygade sitt vittnesbörd trots motstånd, kan vi modigt säga: ”Jag visste det, och jag visste att Gud visste det och jag kunde inte förneka det, inte heller vågade jag göra det.”

Mina kära bröder och systrar, låt den späda plantan av vittnesbörd verka i er tills den växer upp till en evig, härlig, osviklig kunskap.

Om du har döpts och konfirmerats som medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga men fortfarande kämpar och säger ”Jag är inte säker på att jag vet”, ber jag dig att minnas löftet i sakramentsbönen: ”Att de alltid kan ha hans Ande hos sig.” På grund av det här löftet kan vi var och en följa vägen till ett vittnesbörd och en osviklig kunskap.

Här är en storslagen sanning: Hur vi än får ett vittnesbörd – vare sig gradvis som soluppgången, eller som en härlig syn – krävs fortfarande ett val att ta emot denna dyrbara gåva.

Genom att säga ”jag väljer att tro” blir det lättare för oss att ta emot ett vittnesbörd från Gud. Om vi märker att vårt vittnesbörd håller på att försvagas ska vi minnas att det är valen vi gör som försvagar kraften i vittnesbördet. Men vittnesbördet har inte försvunnit någonstans. Vi behöver bara välja att återgå till det.

Valet att tro är ett klokt och kraftfullt sätt att använda vår handlingsfrihet.

Jag kan inte se ett bättre sätt att använda min handlingsfrihet än genom att försvara mitt vittnesbörd.

President Nelson har sagt: ”Jag vädjar till dig att ta ansvar för ditt vittnesbörd. Kämpa för det. Stå för det. Vårda det. Ge det näring så att det växer. Ge det sanning.”

För mig låter orden ta ansvar, kämpa, vårda, stå för, ge näring och ge sanning som en aktör, som fått förvaltarskap över något värdefullt och viktigt.

När kyrkan var ung kände Parley P. Pratt sig besviken på profeten Joseph Smith och valde att kritisera honom och kyrkan. När John Taylor, som Parley hade undervisat om evangeliet, kom till staden tog Parley honom åt sidan och avrådde honom från att följa Joseph. John Taylor sa då till Parley:

”Innan du lämnade Kanada bar du ett starkt vittnesbörd om att Joseph Smith är en Guds profet … och du sa att du visste det genom den Helige Andens uppenbarelse och gåva …

Jag har nu samma vittnesbörd som du då gladdes åt. Om verket var sant för ett halvår sedan, så är det sant i dag. Om Joseph Smith var en profet då, så är han en profet nu.”

Jag vittnar om att Joseph Smith var en Guds profet och att den profetiska mantel han tog emot fortlever i dag. Jesus Kristus leder det här verket.

Jag uppmanar er att tänka på er väg till ett fast vittnesbörd om Jesus Kristus och hans evangelium. Ta ansvar för ert vittnesbörd, använd er handlingsfrihet vist, och hedra givaren och alla hans underbara egenskaper. Jag vittnar för er om att kraften finns inom er. Ingen annan kan göra era val. Ingen kan ta ifrån er den här gåvan. Ni kan välja att tro.

Jag lovar att när ni gör det, blir ert vittnesbörd en ”källa av levande vatten som väller upp till evigt liv”. Det blir ett ankare och en drivkraft, och det upprätthåller er i svåra stunder. Det gör det möjligt för er att utveckla andliga gåvor. Det hjälper er i era personliga ämbeten och i ert tjänande. Det blir ett vapen mot Satan och era motståndare. Ert vittnesbörd blir en glädje för er när ni får se det återskapas hos era barn, barnbarn och barnbarnsbarn, och hos dem som ni älskar och tjänar. Det blir kraftfullt när ni bär det och använder det för att vittna.

Om ni vet, så vet ni. Jag vet att jag vet. Vi behöver fler fasta vittnen om Jesus Kristus och hans evangelium. Se till att komma dit! Sök det! Det brådskar! Det här är den sista utdelningen – tidernas fullbordans utdelning.

Jesus Kristus förkunnade denna sanning: ”Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå.”

Bröder och systrar, ett vittnesbörd om Jesus Kristus har aldrig avsetts att vara en tillfällig gåva. Inget med det här är tillfälligt. Inte givaren, inte själva gåvan, inte den som förmedlar gåvan, inte den som gåvan handlar om. Må ert vittnesbörd beskrivas på samma sätt. Även om ”himmel och jord ska förgå”, kommer ert vittnesbörd om Jesu Kristi evangelium inte att förgå. Nu är tiden inne att hålla fast vid denna goda gåva. I Jesu Kristi namn, amen.