Förhärda inte era hjärtan

Återställelsen av Jesu Kristi evangelium började när Gud Fadern och hans älskade Son visade sig för den unge Joseph Smith som svar på hans ödmjuka bön. Som en del av återställelsen översatte Joseph Smith en forntida uppteckning genom Guds gåva och kraft. Den här uppteckningen innehåller ”Guds handlingssätt gentemot Amerikas forna invånare och innehåller det eviga evangeliets fullhet”.

När jag som liten pojke läste Mormons bok undrade jag ofta varför Laman och Lemuel inte trodde på de sanningar som gavs till dem, inte ens när en Herrens ängel uppenbarade sig och talade direkt till dem. Varför kunde inte Laman och Lemuel vara mer ödmjuka och lydiga mot sin far Lehis och sin yngre bror Nephis undervisning?

Jag hittade ett av svaren på den frågan i 1 Nephi där det står att Nephi ”sörjde över deras hjärtans hårdhet”. Nephi frågade sina äldre bröder: ”Hur kommer det sig … att ni är så hårda i hjärtat och så förblindade till sinnet?”

Vad innebär det att ha ett hårt hjärta?

Den koreanska översättningen av ”hårdhet” i Mormons bok är 완악 (Wan-Aak: 頑惡). Den här frasen använder de kinesiska tecknen ”Wan” (頑), som betyder ”envis”, och ”Aak” (惡), som betyder ”ogudaktig”. När vi förhärdar hjärtat blir vi förblindade och goda ting kan inte komma in i våra hjärtan eller sinnen. Vi blir envisa och börjar fokusera mer på världsliga önskningar och stänger hjärtat för det som hör Gud till. Vi väljer att fokusera enbart på våra egna tankar och accepterar inte andras åsikter och vägledning. Vi väljer att inte öppna hjärtat för det som hör till Gud utan i stället för inflytandet från det som hör till världen och motståndaren. När våra hjärtan är förhärdade motstår vi den Helige Andens inflytande. Vi är ”sena att komma ihåg Herren” och med tiden blir vi ”känslolösa” för hans ord.

Alma sa till folket i Ammonihah att några ”förkastade Guds Ande på grund av sina hjärtans hårdhet”. Han lärde dem också att de ”som förhärdar sina hjärtan ges en allt mindre del av ordet till dess de inte vet något om hans hemligheter”. Till slut drar sig Anden undan och Herren tar bort sitt ord ifrån dem som har förhärdat sina hjärtan, precis som Laman och Lemuel. Eftersom Laman och Lemuel ständigt förhärdade sina hjärtan, stod emot känslor från den Helige Anden och valde att inte ta emot sin fars och Nephis ord och undervisning, förkastade de till slut eviga sanningar från Gud.

I motsats till Laman och Lemuel ödmjukade sig Nephi ständigt och sökte vägledning från Herrens Ande. I gengäld uppmjukade Herren Nephis hjärta. Nephi berättar att han ”ropade … till Herren, och se, han besökte mig och uppmjukade mitt hjärta så att jag trodde alla de ord som hade talats av min far”. Herren hjälpte Nephi att acceptera, förstå och tro på alla Guds hemligheter och hans ord. Nephi kunde ha den Helige Andens ständiga sällskap.

Vad kan vi göra för att inte förhärda våra hjärtan?

För det första kan vi omvända oss dagligen.

Frälsaren lärde: ”Den som omvänder sig och kommer till mig som ett litet barn ska jag därför ta emot.” Vår älskade profet president Russell M. Nelson har sagt:

”Omvändelse är nyckeln till utveckling. Ren tro för oss stadigt framåt på förbundsstigen.

Var inte rädd för och skjut inte upp din omvändelse. Satan gläds över dina kval … Börja i dag med att uppleva glädjen i att lägga av den naturliga människan. Frälsaren älskar oss alltid, men särskilt när vi omvänder oss.”

När vi upplever glädjen av att uppmjuka hjärtat och komma till Herren blir vi som barn: undergivna, milda, ödmjuka, tålmodiga, kärleksfulla, villiga att underkasta oss allt som Herren anser lämpligt att lägga på oss, alldeles som barn underkastar sig sin far.

För det andra kan vi sträva efter att bli ödmjuka.

Daglig omvändelse ger oss ödmjuka hjärtan. Vi vill bli ödmjuka inför Herren, som ett litet barn som lyder sin far. Då har vi alltid den Helige Anden hos oss och våra hjärtan uppmjukas.

Min fru Sue och jag har känt ett underbart par i fyra år. När vi först träffade dem var mannen ny medlem i kyrkan och hans fru träffade missionärerna för att studera evangeliet. Många missionärer träffade henne för att hjälpa henne att komma till Kristus. Vi kände att hon hade ett levande vittnesbörd om evangeliet och visste att kyrkan var sann. Hon kände ofta Anden under våra besök och deltog aktivt i alla möten. Hon älskade att umgås med de underbara medlemmarna i församlingen. Men det var svårt för henne att besluta sig för att gå ner i dopets vatten. En dag läste hon Moroni 7:43–44 där det står:

”Och se, jag säger er att hon inte kan ha tro och hopp om hon inte är saktmodig och ödmjuk i hjärtat.

I så fall vore [din] tro och [ditt] hopp förgäves, för ingen är godtagbar inför Gud utom de saktmodiga och ödmjuka i hjärtat.”

Efter att ha läst de här verserna insåg hon vad hon behövde göra. Hon trodde att hon hade förstått innebörden av att vara saktmodig och ödmjuk. Men hennes kunskap räckte inte till för att hon skulle ha tro och hopp till att lyda Guds bud. Hon behövde släppa sin envishet och sin egen visdom. Hon började ödmjuka sig genom uppriktig omvändelse. Hon började förstå ödmjukhet ur Guds perspektiv. Hon litade till sin himmelske Fader och bad om att hennes hjärta skulle uppmjukas. Under bönerna kände hon Anden vittna för henne att vår himmelske Fader ville att hon skulle döpas.

Både man och hustru berättade att ju mer ödmjuka de blev desto mer kunde de förstå Guds ord, och deras hjärtan uppmjukades så att de följde vår Herre Jesu Kristi lärdomar.

För det tredje kan vi lita och förtrösta på vår Frälsare.

Nephi var ett stort föredöme i att låta sitt hjärta uppmjukas genom att lita på Herren. Han lärde: ”Jag har förtröstat på dig och ska för evigt förtrösta på dig. Jag ska inte lita till köttslig arm.” På liknande sätt sa Herren följande i en uppenbarelse till profeten Joseph Smith: ”Förlita dig på den Ande som leder till att göra gott – ja, till att handla rättfärdigt, att vandra i ödmjukhet.” När vi sätter vår lit till Herren och förlitar oss på honom uppmjukar han våra hjärtan och vi får stöd i våra prövningar, bekymmer och lidanden.

Om vi uppriktigt omvänder oss, ödmjukar oss och litar på Herren, uppmjukas våra hjärtan. Då utgjuter han sin Ande och visar oss himlens hemligheter. Då tror vi på alla de ord han har undervisat oss om och vår kunskap fördjupas.

Vår Frälsare Jesus Kristus var det perfekta exemplet på saktmod. I 2 Nephi 31:7 läser vi: ”Vet ni inte att han var helig? Men trots att han är helig visar han människobarnen att han i köttet ödmjukar sig inför Fadern och betygar för Fadern att han vill vara honom lydig genom att hålla hans bud.” Trots att han var helig och fullkomlig ödmjukade han sig inför Fadern och lydde honom genom att döpas.

I slutet av sitt jordiska liv underkastade sig Jesus Kristus Faderns vilja genom att dricka den bittra kalken. Det här lidandet fick honom ”att skälva av smärta och blöda ur varje por samt lida till både kropp och ande.” Frälsaren bad att han ”inte skulle behöva dricka den bittra kalken och rygga”. ”Dock”, säger han, ”ära vare Fadern, och jag drack och fullbordade mina förberedelser för människobarnen.”.

Bröder och systrar, vi har fått moralisk handlingsfrihet. Vi kan välja att förhärda hjärtat, eller så kan vi välja att uppmjuka hjärtat. I vårt dagliga liv kan vi välja att göra sådant som inbjuder Herrens Ande att komma in i och bo i hjärtat. Jag vet att de här valen skänker frid och glädje.

Låt oss följa vår Frälsare Jesu Kristi exempel, han som följde Faderns vilja. När vi gör det har Herren lovat oss: ”För se, jag ska samla dem såsom en höna samlar sina kycklingar under sina vingar, om de inte förhärdar sina hjärtan.” I Jesu Kristi namn, amen.