”Återvänd till mig … så att jag kan hela er”

Vi bodde en gång i ett hem omgivet av majestätiska träd. Bredvid ingången stod ett vackert pilträd. En sorglig natt blåste en mäktig storm så att pilträdet välte omkull. Det låg på marken med rötterna blottade och såg sorgligt ut.

Jag skulle precis dra igång motorsågen och såga upp trädet till brasved när en granne kom springande för att stoppa mig. Han skällde på mig för att jag hade gett upp hoppet om trädet, och han manade oss skarpt att inte göra oss av med det. Sedan pekade han på en rot som fortfarande satt fast i marken och sa att om vi stöttade trädet, sågade av dess grenar och gav det näring så skulle rötterna få fäste igen.

Jag var skeptisk och betvivlade att ett träd som så uppenbart hade fallit och hade problem skulle kunna överleva och få nytt liv. Jag tänkte att även om det skulle börja växa igen så skulle det säkert inte överleva nästa storm. Men i vetskapen om att vår granne trodde att trädet fortfarande hade en chans gjorde vi som planerat.

Och resultatet? Efter en tid såg vi livstecken när trädet började slå rot. Nu, 12 år senare, är trädet livskraftigt och fullt av liv med starka rötter, och bidrar än en gång till landskapets skönhet.

När jag möter sista dagars heliga runt om i världen påminns jag om det här pilträdet och att det finns hopp även när allt känns förlorat. Några hade en gång vittnesbörd om evangeliet som var starka och livskraftiga liksom pilträdet. Sedan, av unika och personliga orsaker, försvagades dessa vittnesbörd vilket ledde till en förlorad tro. Andra hänger kvar med bara en liten rot som håller fast i evangeliets jord.

Men om och om igen inspireras jag av så mångas berättelser om hur de har valt att förnya sitt lärjungeskap och komma tillbaka till sitt hem i kyrkan. Hellre än att förkasta sin tro som om den var värdelös brasved har de i stället lyssnat till andliga maningar och kärleksfulla inbjudningar att komma tillbaka.

Jag deltog i en stavskonferens i Korea där en återvändande medlem berättade: ”Jag tackar bröderna för deras villighet att acceptera min bristande tro och min svaghet, för att de kontaktade mig, och för medlemmarna som alltid är så vänliga mot mig. Jag har fortfarande många vänner i min närhet som är mindre aktiva. Det är lustigt, men de säger åt varandra att återvända till kyrkan så att de kan få tillbaka sin tro. Jag tror att kanske allihopa längtar efter tro.”

Till alla som längtar efter tro: vi inbjuder er att komma tillbaka. Jag lovar att er tro kan stärkas när ni än en gång tillber Gud tillsammans med de heliga.

En tidigare missionär från Afrika skrev till en av kyrkans ledare på generalnivå och bad om ursäkt för att han hade känt sig förolämpad av hans undervisning om en viss kulturell tradition, vilket ledde till att han lämnade kyrkan. Han sa ödmjukt: ”Sorgligt nog har känslorna av oförrätt för 15 år sedan lett till att jag betalat ett oerhört högt pris. Jag förlorade så mycket – mycket mer än jag kunde ha föreställt mig. Jag är djupt generad över den skada jag kan ha orsakat längs vägen, men allra mest känner jag glädje över att jag har funnit vägen tillbaka.”

Till alla som inser vad ni har förlorat: vi inbjuder er att komma tillbaka så att ni än en gång kan smaka evangeliets glädjande frukt.

En syster i USA var borta från kyrkan i många år. Hennes berättelse om att komma tillbaka innehåller kraftfulla lärdomar till föräldrar och familjemedlemmar som våndas över att närstående har tagit ett kliv bort. Hon skrev:

”Jag skulle kunna ange en uppsjö med orsaker till att jag lämnade kyrkan, evangeliet och på ett sätt min familj. Men de spelar egentligen ingen roll. Jag fattade inte ett enskilt stort beslut att lämna kyrkan – jag fattade antagligen tusentals beslut. Men en sak jag alltid har vetat är att mina föräldrar verkligen fattade ett enskilt stort beslut och de höll fast vid det. De bestämde sig för att älska mig.

Jag kan omöjligt veta hur många tårar som har fällts, hur många sömnlösa nätter eller hur många innerliga vädjanden i bön som har yttrats för mig. De uppmärksammade inte mina synder utan uppmärksammade mig i min syndfullhet. De fick mig inte att känna mig ovälkommen i deras hem och vid familjesammankomster; alla de känslorna kom från mig. De fortsatte i stället att välkomna mig. De måste ha sett mitt ljus dämpas med tiden. Men de visste att personen jag var då bara var en skugga av den jag skulle kunna bli.

Precis som min väg bort från kyrkan var komplex var även min väg tillbaka det. Men en sak som inte var svår med att komma tillbaka var känslan av att vara där jag hörde hemma igen.”

Mitt budskap i dag är särskilt till alla som en gång kände Anden men ifrågasätter om det finns en väg tillbaka eller en plats för er i Jesu Kristi återställda kyrka. Det är också till alla som nätt och jämnt hänger kvar eller som frestas att ta ett steg bort.

Det här budskapet är inte en utmaning eller ett fördömande. Det är en inbjudan given med kärlek och en uppriktig önskan att välkomna er tillbaka till ert andliga hem.

Jag har bett om att ni ska känna den helige Andens vittnesbörd när ni nu hör denna kärleksfulla inbjudan och detta storslagna löfte från vår Frälsare Jesus Kristus:

”Vill ni inte nu återvända till mig och ångra era synder och bli omvända så att jag kan hela er?”

Varje vecka hörsammar många Frälsarens inbjudan genom att återvända till lärjungeskap och aktivitet i kyrkan, och söker tyst och ödmjukt det helande som Jesus utlovar. Och tvärt emot det narrativ som ibland cirkulerar väljer ett rekordstort antal ungdomar att förbli starka och att utveckla sin tro på Jesus Kristus.

När några av Jesu efterföljare i Kapernaum ansåg hans lärdomar hårda och valde att lämna honom vände han sig till sina apostlar och frågade: ”Inte tänker ni väl också gå?”

Det här är frågan vi var och en måste besvara när vi står inför våra enskilda prövningar. Petrus svar till Jesus är tidlöst och kraftfullt: ”Till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord.”

Så när vi begrundar Frälsarens inbjudan att återvända till honom – vad kan vi lära oss av berättelsen om pilträdet?

1. Resan tillbaka är ofta inte enkel eller bekväm, men den är värd besväret. När vårt pilträd hade ställts upp igen sågades alla grenar av. Det var inte vackert. Vi kan också känna oss sårbara när vi gör oss av med gamla beteenden och blir avklädda vårt högmod. När vi fokuserar vår tro på Jesus Kristus och hans evangelium – stammen och rötterna – får vi hoppet och modet att ta det där första steget tillbaka.

2. Det tog många år för vårt pilträd att återfå sin forna styrka och skönhet. Det är nu ännu starkare och ännu vackrare än förut. Var tålmodig när din tro och ditt vittnesbörd också växer. Det omfattar att inte ta illa upp när du får tanklösa kommentarer som: ”Var har du varit alla dessa år?”

3. Pilträdet skulle aldrig ha överlevt utan ständig omsorg och näring. Du ger näring till din tro och ditt vittnesbörd när du mättar dig vid sakramentets bord varje vecka och tillber i Herrens hus.

4. Precis som pilträdet behövde solsken så att dess grenar och blad skulle växa igen, växer också ditt vittnesbörd när du är mottaglig för Andens känslor och vittnesbörd. Lär dig av Amulek, som beskrev sin tid som en mindre aktiv medlem när han sa: ”Jag blev kallad många gånger och jag ville inte lyssna.”

5. Min granne visste vad pilträdet kunde bli igen. Och Herren vet också vilken gudomlig potential du har och vad din tro och ditt vittnesbörd kan bli. Han kommer aldrig att ge upp hoppet om dig. Genom Jesu Kristi försoning kan allt som är trasigt bli helt.

Jag bär vittne om att himlen gläder sig över dem som återvänder. Du är behövd och du är älskad. Jag vittnar om att Jesus Kristus är vår Frälsare och att han välsignar alla som återvänder till honom med större frid och glädje. Hans barmhärtighets armar är inte korslagda utan öppna och utsträckta mot dig. Det är inte för sent för dig att komma tillbaka. Med all kärlek som finns i våra hjärtan välkomnar vi dig hem igen. I Jesu Kristi namn, amen.