Delta och förbered dig inför Kristi återkomst

”I detta storslagna ögonblick”, allteftersom Guds rike expanderar och tempel finns över hela jorden, har vi ett växande behov av villiga själar som engagerar sig i Guds verk. Att osjälviskt tjäna är själva kärnan i ett kristuslikt lärjungeskap. Men det är sällan bekvämt att tjäna. Det är därför jag beundrar er, ni förbundstrogna lärjungar, inklusive våra kära missionärer, som åsidosätter era önskningar och utmaningar för tjäna Gud genom att tjäna hans barn. Gud ”gläds över att ära [dig för att du tjänar honom] i rättfärdighet”. Han lovar: ”Stor ska [din] lön bli och evig ska [din] härlighet vara.” När vi säger ja till att tjäna, säger vi ja till Jesus Kristus. Och när vi säger ja till Kristus, säger vi ja till det mest överflödande liv vi kan få.

Jag lärde mig detta medan jag arbetade och studerade kemiteknik på college. Jag ombads att vara aktivitetsplanerare i en församling för ensamstående vuxna. Det här var mitt mardrömsämbete. Men jag tackade ja, och först var det bara tröttsamt. Sedan under en aktivitet blev en vacker flicka förtjust i mitt sätt att servera glassen. Hon återvände tre gånger i hopp om att fånga min uppmärksamhet. Vi blev kära och hon friade bara två veckor senare. Nja, det kanske inte gick riktigt så snabbt, och det var jag som friade, men sanningen är att jag ryser vid tanken på att jag inte skulle ha träffat Heidi om jag hade tackat nej till ämbetet.

Vi engagerar oss i Guds verk, inte för att Gud behöver oss utan för att vi behöver Gud och hans stora välsignelser. Han lovar: ”För se, jag ska välsigna alla dem som arbetar i min vingård med en mäktig välsignelse.” Det finns tre principer som undervisar om hur vårt deltagande i Guds verk välsignar och hjälper oss förbereda oss för att möta Frälsaren.

För det första: När vi deltar uppfyller vi ”ändamålet med [vår] skapelse”.

Vi ser det här mönstret i skapelseberättelsen. Efter varje dags arbete uppmärksammade Gud de framsteg som gjorts genom att säga att ”det var gott”. Han sa inte att verket var fullbordat eller att det var perfekt. Men det han sa var att det skedde framsteg och i Guds ögon är det gott!

Ämbeten fastställer eller bekräftar inte en persons värde eller värdighet. Snarare är det så att när vi arbetar med Gud på det sätt han ber oss om, växer vi in i vår egen skapelses mått.

Gud gläds åt våra framsteg, och det bör vi också göra, även om vi fortfarande har arbete att utföra. Ibland kanske vi inte har styrkan eller medlen att tjäna i ett ämbete. Men vi kan engagera oss i verket och skydda vårt vittnesbörd på meningsfulla sätt som genom bön och skriftstudier. Vår kärleksfulle himmelske Fader fördömer oss inte när vi är villiga men oförmögna att tjäna.

För det andra: Tjänande upphöjer våra hem och kyrkor till heliga platser där vi kan öva på att leva efter förbunden.

Till exempel ingår vi vårt förbund att alltid minnas Kristus enskilt, men vi efterlever det när vi tjänar andra. Ämbeten omger oss med möjligheter att bära varandras bördor och på så sätt uppfylla Kristi lag. När vi tjänar för att vi älskar Gud och vill leva efter våra förbund, blir det tjänande som känns förpliktande och tröttsamt glädjefyllt och förvandlande.

Förrättningar frälser oss inte för att de uppfyller en himmelsk checklista. Snarare är det så att när vi lever efter förbunden som hör samman med dessa förrättningar, blir vi sådana personer som vill vara i Guds närhet. Den här insikten övervinner vår tvekan inför att tjäna eller vår preferens att inte tjäna. Vår förberedelse för att möta Jesus Kristus accelererar när vi slutar fråga vad Gud tillåter och börjar fråga vad Gud skulle föredra.

För det tredje: När vi deltar i Guds verk får vi hjälp att ta emot den Guds gåva som nåd är och känna hans ”större kärlek”.

Vi får ingen ekonomisk ersättning för tjänande. I stället lär skrifterna att vi får Guds nåd för vårt arbete, så att vi kan växa oss starka i Anden och ha kunskap om Gud och undervisa med kraft och myndighet från Gud. Det är ett mycket bra utbyte!

Tack vare Guds nåd är inte våra förmågor eller oförmågor den främsta grunden till att vi utfärdar eller tackar ja till ett ämbete. Gud förväntar sig inte fullkomliga prestationer eller utomordentliga talanger för att vi ska kunna delta i hans verk. Om så var fallet skulle drottning Ester inte ha räddat sin nation, Petrus skulle inte ha lett den tidiga kyrkan och Joseph Smith skulle inte vara återställelsens profet.

När vi handlar i tro för att göra något som ligger bortom vår förmåga, blottläggs vår svaghet. Sådant är aldrig bekvämt, men det är nödvändigt för att vi ska veta ”att det är genom [Guds] nåd … som vi har förmåga att göra detta”.

Vi faller många gånger när vi engagerar oss i Guds verk. Men i våra ansträngningar fångar Jesus Kristus upp oss. Han lyfter oss gradvis till att uppleva frälsning från misslyckande och rädsla och från känslan av att vi aldrig kommer att räcka till. När vi helgar våra små men bästa ansträngningar förstorar Gud dem. När vi gör uppoffringar för Jesus Kristus helgar han oss. Detta är den förvandlande kraften i Guds nåd. När vi tjänar växer vi i nåd tills vi är redo att ”lyftas upp av Fadern för att stå inför [Jesus Kristus]”.

Jag vet inte allt Frälsaren kommer att fråga mig när jag står framför honom, men kanske en fråga blir: ”Vem tog du med dig?” Ämbeten är heliga gåvor från en kärleksfull himmelsk Fader som hjälper oss att ta andra med oss till Jesus Kristus. Så jag uppmanar ledare och var och en av oss att mer medvetet söka efter dem som saknar ett ämbete. Uppmuntra och hjälp dem att engagera sig i Guds verk för att hjälpa dem förbereda sig för Kristi återkomst.

John var inte aktiv i kyrkan när hans biskop kom på besök och sa till honom att Herren hade ett arbete åt honom att utföra. Han uppmanade John att sluta röka. John hade försökt att sluta många gånger, men den här gången kände han hur en osynlig kraft hjälpte honom.

Bara tre veckor senare besökte stavspresidenten John. Han kallade honom att tjäna i biskopsrådet. John blev chockad. Han sa till stavspresidenten att han just hade slutat röka. Om det här betydde att han måste överge traditionen att gå på professionella fotbollsmatcher på söndagarna, ja då var det för mycket begärt. Stavspresidentens inspirerade svar var enkelt: ”John, jag ber dig inte. Det är Herren som gör det.”

På detta svarade John: ”Nåja, om så är fallet ska jag tjäna.”

John berättade för mig att de här uppoffringarna för att tjäna var den andliga vändpunkten för honom och för hans familj.

Jag undrar om vi har en blind fläck som gör att vi inte kallar personer som vi, ur ett jordiskt perspektiv, ser som osannolika eller ovärdiga. Eller så kanske vi är mer intresserade av en prestationskultur än av läran om framåtskridande och undgår att se hur Frälsaren ökar förmågan hos de osannolika och oprövade genom att ge dem tillfällen att tjäna.

Äldste David A. Bednar undervisar om vikten av uppmaningen i skrifterna att låta varje kvinna och man lära sin plikt och att verka. Gör vi det? När ledare och föräldrar låter andra lära och handla av sig själva, växer och blomstrar de. Den enklaste vägen kanske är att ge trofasta medlemmar ett andra ämbete, men en bättre väg är att inbjuda de osannolika att tjäna och låta dem lära och växa.

Om Kristus var här rent fysiskt, skulle han besöka sjuka, undervisa söndagsskoleklassen, sitta med den förtvivlade unga kvinnan och välsigna barnen. Han kan själv utföra sitt verk. Men han lever efter den här principen om att låta oss agera och lära, så han sänder oss i hans ställe.

Med deltagande i Guds verk följer ”rätten, förmånen och ansvaret att representera Herren [Jesus Kristus]”. När vi tjänar för att ära Kristus och inte oss själva blir vårt tjänande glädjefyllt. När andra lämnar vår lektion, vårt möte, vårt stödverksamhetsbesök eller vår aktivitet och minns Kristus mer än de minns oss, är arbetet energigivande.

När vi uppriktigt strävar efter att representera Frälsaren blir vi mer som han. Det är den bästa förberedelsen för det heliga ögonblick när var och en av oss knäböjer och bekänner att Jesus är Kristus, vilket jag vittnar om att han är, och att president Russell M. Nelson är hans ”röst till jordens ändar” och hjälper oss att förbereda oss ”för det som ska komma”. I Jesu Kristi heliga namn, amen.