Då blev Kristus levande för mig

Om jag ska vara ärlig så har jag under min mission haft för många mirakel för att ens kunna känna igen dem alla. Från tillfällen när den Helige Anden starkt har vittnat när jag och min kamrat talat, till när vi har fått ett ”Best Two Years”-tillfälle (en film om missionärer) när tungomålsgåvan sätter i gång och språket flyter på. Jag har sett många välsignelser med de kamrater som jag har haft.

Miraklet som jag vill dela med mig av började faktiskt för länge sedan, innan min mission. Jag var på en FSY-konferens (For The Strength of Youth) med mina vänner under sommaren innan vi alla skulle åka på våra missioner. Jag hade redan fått mitt missionskall till Sverige men det hade inte sjunkit in ordentligt vad jag faktiskt skulle göra som missionär. En eftermiddag på FSY fick vi i uppgift av vår ledare att studera ”Den levande Kristus”, en text som jag aldrig hade läst förut.

Texten delades upp bland oss i gruppen, var och en fick ett särskilt ämne som vi skulle leta efter. Mitt stycke handlade om hur Jesus Kristus genom försoningen fått känna varenda människas smärta, frestelse och frustation. Även om jag har varit medlem i kyrkan under hela mitt liv kändes det perspektivet helt nytt för mig. För första gången förstod jag verkligen miraklet med Jesu Kristi försoning och den kärlek som han uttryckte specifikt för mig.

Vi samlades som grupp igen och alla fick dela med sig av sina tankar från studierna. Anden bland oss växte sig starkare för varje person som pratade. När alla hade delat sina tankar spelade vår ledare ett ljudklipp som beskrev Kristi korsfästelse och för första gången kunde jag förstå och känna samma känslor som de som stod bredvid Kristus på Golgata. Jag började gråta och som den 18-åriga kille som jag var försökte jag stoppa det tills jag insåg att alla andra också grät. Vi kunde känna att den Helige Anden vittnade för oss, en snyftande grupp med 17- och 18-åringar, att Kristus inte bara dog för oss utan även att han lever.

Jag gick ifrån den upplevelsen med vetskapen om att jag inte kunde behålla detta för mig själv, utan att jag behövde dela det med så många jag kunde. Och vilket bättre sätt att göra det på än som missionär?

Jag delar med mig av denna berättelse för att säga följande: Jag påbörjade min mission för att jag insåg hur mycket Jesus Kristus älskar mig och jag fortsätter min mission för att han älskar alla. Han vill att vi alla ska vara en del av hans evangelium. Jag ser det genom de underbara människorna som jag får undervisa, tala med på gatan eller genom att knacka på deras dörrar. Att vara en missionär och en representant för Jesus Kristus har fullständigt ändrat mitt liv och det är för att jag nu under två år får göra främst en sak – vittna om Jesus Kristus.

Och ”Han gör ingenting utom det som är till nytta för världen, för han älskar världen så högt att han lägger ner sitt eget liv för att kunna dra alla människor till sig…” (2 Nephi 26:24).

Sedan det mirakulösa svaret jag fick på frågan ”Vem är Kristus” på FSY har jag funnit frid genom honom, och jag vet att även du kan göra det.