Som kvinnor lever vi i ett ofta outtalat globalt systerskap

Tre systrar, av Kathleen Peterson

President Russell M. Nelson har sagt att kvinnor har ”välsignats med en unik moralkompass” och att kvinnor har ”särskilda andliga gåvor och förmågor” att känna av mänskliga behov, att trösta, undervisa och stärka. Våra samhällen är beroende av att kvinnor utför sina unika roller som ledare, lärare, vårdare, helare och fridsskapare.

Som kvinnor lever vi i ett ofta outtalat globalt systerskap. Vår biologiska klocka och det universella i vårt sätt att föda och vårda mänskligheten utgör en ordlös förbindelse över kulturella klyftor och språkbarriärer.

Jag har sett vad kvinnor gör när de knyter an till andra genom vårt systerskap. Jag har sett kvinnor lyfta varandra mitt i fattigdom. Jag har sett kvinnor ta hand om, ge mat åt och vårda barn som inte är deras egna. Jag har sett kvinnor stå upp för att skydda andra från krigets härjningar. När Hjälpföreningen lever upp till sina höga ideal tillhandahåller den de praktiska redskapen för att uppfylla Jesu Kristi bud att älska vår nästa som oss själva.

Under det senaste årtiondet, till exempel, under flyktingkrisen i Europa, har kyrkans medlemmar använt sin tid, sina talanger och sina tillgångar för att hjälpa många av flyktingarna som strömmat in i Europa. Deras insatser bidrog till att lindra den desperata situationen i migrantlägren.

I Filippinerna var sista dagars heliga kvinnor bekymrade över den höga graden av undernäring i deras samhällen och hur det påverkade deras egna familjer. De lärde sig mer om de vanligaste orsakerna till undernäring och dess förödande livslånga effekter. Hjälpföreningar i församlingar och stavar anordnade hälsobedömningar i kyrkans byggnader för medlemsfamiljer och deras grannar och undervisade sedan föräldrarna om näringsrik mat. De hänvisade dem som hade behov till lokala vårdinrättningar och andra tjänster i samhället som kunde ge behandling.

De här kvinnornas inflytande kom när de arbetade för familjernas bästa i sina samhällen. Kvinnornas viktigaste och mest inflytelserika arbete utförs fortfarande i vår närhet: när vi tar hand om våra egna barn, lär en vän att läsa, tålmodigt sörjer för en äldre grannes behov, lagar en måltid åt sjuka eller gråter med en syster som sörjer.

Jag strävar efter att vara en Jesu Kristi lärjunge och följa hans exempel när det gäller att tjäna andra. Han sträckte sig dagligen ut till dem som led, en efter en; i ett privat samtal med den socialt utstötta samariska kvinnan vid brunnen (se Johannes 4); genom att stanna upp i folksamlingen för att trösta kvinnan med blödningar (se Lukas 8:43–48); när han i avskildhet botade Jairus unga dotter (se Lukas 8:51–55).

Mitt nuvarande arbete innefattar att förbättra villkoren för kvinnor och barn runt om i världen, men jag inser att det viktigaste kravet som Kristus har på mig som hans lärjunge är att jag ser individuella behov omkring mig och bemöter dem med tålamod och kärlek.

Organisationer kan inte nå alla människor i världen, oavsett hur väl finansierade deras program är, hur väl utformade deras riktlinjer är eller hur väl utvecklad deras diplomati är. Men genom vårt globala systerskap kan vi nå varenda själ.

Vems liv kan du förbättra på ett meningsfullt sätt i dag genom en barmhärtig handling? Jag uppmanar dig att stanna upp ett ögonblick och söka kontakt med vår himmelske Fader, den högsta källan till inspiration, och sedan lugnt vänta på den Helige Andens vägledning. Jag uppmanar dig att skriva ner det du inspireras att göra – och sedan göra det. Jag hoppas att denna enkla övning hjälper dig inse att vår största framgång ligger i att släppa loss kraften i vårt globala systerskap.