Endast digitalt
I väntan på Herrens tidsplan
Jag kände mig manad att studera på BYU–Idaho, men blev inte antagen. Med tiden blev jag antagen och träffade så småningom min blivande make.
Ända sedan jag var liten har pappa alltid uppmuntrat mig och mina syskon att studera vid Brigham Young University–Hawaii. Men en dag under min mission 2016 fick jag intrycket att jag skulle studera på BYU–Idaho. När jag hade återvänt från min mission förberedde jag mig för kunskapsprovet i engelska som en del av ansökan till skolan. Mina provresultat var otillräckliga och jag kom inte in på BYU–Idaho. Men som internationell elev från Taiwan blev jag antagen till BYU–Hawaii.
Under min tid som student i Hawaii fortsatte jag att förbereda mig för att flytta till Idaho. Den här frågan kom alltid till mig: ”Varför blev jag inte antagen till BYU–Idaho om jag kände mig manad att åka dit?” Det verkade som om svaret aldrig skulle komma.
Till min lättnad blev jag efter två års studier på Hawaii antagen till BYU–Idaho hösten 2019. Jag var väldigt förväntansfull över att få åka dit. När jag studerade på BYU–Idaho begrundade jag mycket Guds syfte med att jag var där. Skolarbetet var inte lätt under de första terminerna. Men jag lärde mig strävsamhet genom att lita på Gud när jag utförde många svåra prövningar och uppgifter. Jag lärde mig att ”allt förmår jag i honom som ger mig kraft” (Filipperbrevet 4:13).
Året därpå träffade jag min make under hans första vecka på BYU–Idaho. Vi blev goda vänner och det gick snart upp för oss att vi älskade varandra och ville gifta oss. Först då förstod jag den viktigaste anledningen till att min antagning till BYU–Idaho dröjde: jag skulle träffa min man.
Jag tog examen från BYU–Idaho 2023 och studerar på mastersprogrammet i musik vid Michigan State University. När jag ser tillbaka lägger jag märke till alla välsignelser jag har fått och, viktigast av allt, vilken slags person jag har blivit. Genom mina svårigheter med att vara internationell student i två olika miljöer har jag lärt mig att respektera andra kulturer, att bli mer självständig och att lita på Gud i mina prövningar. Ibland kanske vi inte känner till Guds plan för oss när vi ställs inför prövningar, men jag vet att om vi litar på och har tro på honom så kommer allt att te sig logiskt till slut – och vi blir bättre tack vare det.