Ett nytt hjärta

En julafton när vi bodde i Filippinerna kom min far hem i förtid från sitt arbete som fältpräst vid Clark Air Base.

”Du, Tam”, sa han, ”jag vill att du bakar kakor och övar julsånger på din gitarr. Samla också ihop kläder vi kan använda vid ett julspel. Vi ska tillbringa kvällen i arresten.”

Jag var fortfarande arg på mina föräldrar för att de hade flyttat vår familj till andra sidan jordklotet. Det sista jag ville var att tillbringa julafton i ett militärfängelse. Jag klagade men till ingen nytta.

När vi kom in i arresten fördes vi till ett kalt rum med stolar och ett bord. Snart öppnades en dörr och min far bjöd varmt in en grupp män med handbojor i rummet.

Sedan sjöng vi julsånger, dramatiserade Lukas 2 och åt hembakade godsaker – samma saker som vi skulle ha gjort hemma. Men något var annorlunda.

Mitt tonårshjärta mjuknade den kvällen när jag såg dessa fina mäns ödmjuka tacksamhet. En av dem frågade, med hänsyftning på vårt framförande av Jesu födelse: ”Får jag också vara med?” Även andra ville delta. Snart förkunnade ytterligare ”änglar” Frälsarens speciella födelse.

Fångarna var inte där de ville vara, och jag befann mig i ett land där jag inte ville vara. Men jag visste att vår Frälsare såg, kände och älskade oss. Han hade också varit på en plats som han ödmjukt sökte avlägsna sig från (se Lukas 22:42). I mitt 16-åriga hjärta visste jag att jag inte var ensam.

De där männen var inte de enda som torkade bort tårar den julaftonen. Den livsförändrande händelsen den kvällen var inte vårt julfirande utan snarare Kristi kraft att lyfta och hela.

Det har gått nästan 50 år sedan den julaftonen, men det är fortfarande ett heligt minne. Min mest speciella, oväntade och härliga julklapp var ett nytt hjärta. Allt förändrades för mig efter det.

Jag omfamnade livet i Filippinerna, fick nya vänner, hittade sätt att tjäna och valde att vara lycklig – allt på grund av vittnesbördet jag fick om Jesus Kristus och hans mäktiga kärlek den julaftonen i fängelset.

Jag vet att vår Frälsare kan ta bort bojorna från våra sinnen och hjärtan när vi kommer till honom. Han är vår största gåva.