”Hennes offer är godtagbart”, Liahona, dec. 2024.
Sista dagars heliga berättar
Hennes offer är godtagbart
När vi sjöng kände jag Andens stilla värme tala till mitt sinne och hjärta.
När jag var barn sjöng mina föräldrar i vår församlingskör. Särskilt mamma tyckte om att sjunga under julen. Varje julafton dramatiserade vår familj berättelsen om Jesu födelse och sjöng julsånger. Vi avslutade alltid med mammas favorit, ”Stilla natt”.
När mamma var i 60-årsåldern fick hon astma. År av hosta och kamp mot sjukdomen förstörde till slut hennes röst. Hon förlorade också hörseln på ena örat och fick nedsatt hörsel på andra örat. Hon försökte sjunga ändå, men oftast läste och tänkte hon bara på sångtexten.
En söndag när jag besökte mina föräldrar under julen var vi med på sakramentsmötet. Programmet fokuserade på Jesu Kristi födelse och mission.
”Jag kommer inte att ha astma i livet efter detta, eller hur?” frågade mamma mig innan mötet började.
”Så klart inte”, svarade jag.
Sedan pratade vi om andra fysiska åkommor som hon inte längre skulle ha efter uppståndelsen.
”Jag kommer att kunna sjunga igen”, sa hon.
”Med himmelska körer”, tillade jag.
När vi sjöng inledningspsalmen, ”Se här uti stallet”, kunde min mor inte höra pianoackompanjemanget. Hon började sjunga primärversionen av sången i stället för psalmversionen, som har en annan melodi. Jag försökte rätta henne, men hon hade svårt att höra mig. Under sakramentspsalmen fortsatte hon att kämpa. Hon ville verkligen sjunga, men hennes tonläge var helt fel.
Under sakramentsmötet kände jag värmen från Anden och den ljuva oskuldsfullhet hos barnen som bar sina vittnesbörd om Frälsaren i sång. När församlingen sedan började sjunga avslutningspsalmen ”Stilla natt”, så gjorde min mor det också.
När jag lyssnade på hennes kamp önskade jag av hela mitt hjärta att hon återigen kunde sjunga julsånger som hon brukade. Men medan hon sjöng kände jag Andens stilla värme tala till mitt förstånd och hjärta: ”Hennes offer är godtagbart för mig.”
I det ögonblicket fick mammas röst en ny skönhet, välsignad och helgad av en kärleksfull Frälsare som såg till hennes hjärta. Och liksom han gjorde när änkan lade ner två små kopparmynt (se Lukas 21:1–4), gladdes han åt mammas uppriktighet och offer.