Överge inte den nåd du fått

En lärare undervisade en gång om att en val, även om den är stor, inte kan svälja en människa eftersom valar har små strupar. En flicka protesterade: ”Men Jona blev slukad av en val.” Läraren svarade: ”Det är omöjligt.” Flickan var fortfarande inte övertygad och sa: ”När jag kommer till himlen ska jag fråga honom.” Läraren hånlog: ”Tänk om Jona var en syndare och inte kom till himlen?” Flickan svarade: ”Då kan du fråga honom.”

Vi skrattar, men vi bör inte missa den kraft som Jonas berättelse erbjuder alla ödmjuka ”som söker efter lycka”, särskilt de som har det svårt.

Gud befallde Jona att bege sig till Nineve för att förkunna omvändelse. Men Nineve var det forntida Israels brutala fiende – så Jona beger sig genast i exakt motsatt riktning, med båt, till Tarshish. När han seglar iväg från sin kallelse utbryter en förödande storm. Jona, som är säker på att hans olydnad är orsaken, erbjuder sig att bli kastad överbord. Detta lugnar det stormiga havet, vilket räddar hans skeppskamrater.

Mirakulöst nog undkommer Jona döden när en ”stor fisk” som Herren ”sände” slukar honom. Men han försmäktar på denna ofattbart mörka och ruttna plats i tre dagar tills han till slut spottas ut på torr mark. Han tackar sedan ja till sin kallelse att bege sig till Nineve. Men när staden omvänder sig och förskonas från förstörelse blir Jona förnärmad över den nåd som visas hans fiender. Gud lär tålmodigt Jona att han älskar och försöker rädda alla sina barn.

Jona snubblar mer än en gång i sina plikter och ger ett levande vittnesbörd om att ”alla är fallna” i jordelivet. Vi talar inte ofta om ett vittnesbörd om fallet. Men att ha en doktrinär förståelse och ett andligt vittnesbörd om varför var och en av oss kämpar med moraliska, fysiska och situationsbundna utmaningar är en stor välsignelse. Här på jorden växer fult ogräs, till och med starka ben bryts av, och alla ”saknar härligheten från Gud”. Men detta jordiska tillstånd – ett resultat av de val som Adam och Eva gjorde – är avgörande för själva anledningen till att vi finns: ”för att [vi] ska kunna ha glädje”! Som våra första föräldrar fick lära sig är det endast genom att smaka på bitterheten och känna smärtan från en fallen värld som vi ens kan föreställa oss, för att inte tala om att få uppleva, sann lycka.

Ett vittnesbörd om fallet ursäktar inte synd eller en slapp inställning till livets plikter, vilka alltid kräver flit, dygd och ansvarighet. Men det bör dämpa vår frustration när saker och ting bara går fel eller när vi ser en moralisk svaghet hos en familjemedlem, vän eller ledare. Alltför ofta får sådana saker oss att vältra oss i stridslysten kritik eller bitterhet som berövar oss vår tro. Men ett fast vittnesbörd om fallet kan hjälpa oss att vara mer så som Gud beskrivs av Jona, det vill säga ”barmhärtig … sen till vrede och stor i nåd” mot alla – inklusive oss själva – i vårt oundvikligen ofullkomliga tillstånd.

Ännu mer än att påvisa fallets följder, kan Jonas berättelse leda oss kraftfullt till honom som kan befria oss från dessa följder. Jonas självuppoffring för att rädda sina skeppskamrater är verkligen kristuslik. Och tre gånger när Jesus blir pressad att ge ett mirakulöst tecken på sin gudomlighet, säger han kraftfullt att de ”inte [ska] få något annat tecken än … Jonas tecken”, och förkunnar att liksom Jona ”var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, så ska Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter”. Som en symbol för Frälsarens offerdöd och härliga uppståndelse har Jona sina brister. Men det är också det som gör hans personliga vittnesbörd om och hängivenhet mot Jesus Kristus, som uttrycks i den stora valens mage, så gripande och inspirerande.

Jonas rop kommer från en god man i kris, som han till stor del själv har orsakat. När en helig drabbas av en katastrof som orsakats av en beklagansvärd vana, kommentar eller ett beslut, trots så många andra goda avsikter och uppriktiga rättfärdiga ansträngningar, kan det vara särskilt förkrossande och få en att känna sig övergiven. Men oavsett orsaken eller hur allvarlig katastrof vi står inför finns det alltid torr mark för hopp, helande och lycka. Lyssna till Jona:

”Jag ropade till Herren i min nöd … från dödsrikets buk ropade jag …

Du kastade mig i djupet, mitt i havet …

[Och] jag tänkte: Jag är fördriven från dina ögon. Men jag ska åter få se ditt heliga tempel.

Vattnet omslöt mig ända till halsen, djupet omgav mig, sjögräs snärjde sig runt mitt huvud.

Jag sjönk ner till bergens grund … men du förde mig levande upp ur graven …

När min själ tynade bort … tänkte jag på Herren, och min bön nådde … ditt heliga tempel.

De som håller fast vid tomma avgudar överger den nåd de fått.

Men jag ska offra till dig med tacksägelse, det jag lovat ska jag uppfylla. Frälsningen finns hos Herren!”

Fastän det var många år sedan, kan jag berätta exakt var jag satt och exakt vad jag kände när jag, djupt nere i ett personligt helvete, upptäckte det här skriftstället. Till den som i dag känner som jag gjorde då – att du är avvisad, sjunkande i de djupaste vatten, med sjögräs som snärjer sig runt huvudet och oceaniska berg som rasar runt omkring dig – är min vädjan, inspirerad av Jona: överge inte den nåd du fått. Du har omedelbar tillgång till gudomlig hjälp och helande trots dina mänskliga brister. Denna förunderliga nåd kommer i och genom Jesus Kristus. Eftersom han känner och älskar dig fullkomligt erbjuder han den till dig som din egen, vilket innebär att den är perfekt anpassad för dig, utformad för att lindra dina personliga plågor och hela just dina smärtor. Så, för himmelens och din skull, vänd den inte ryggen. Omfamna den. Börja med att vägra lyssna till motståndarens ”tomma avgudar”, som vill fresta dig att tro att du kan få lindring genom att segla bort från dina andliga ansvar. Följ i stället den ångerfulle Jonas exempel. Ropa till Gud. Vänd dig till templet. Håll fast vid dina förbund. Tjäna Herren, hans kyrka och andra med offer och tacksägelse.

När du gör de här sakerna får du en vision av Guds speciella förbundskärlek till dig – det som den hebreiska bibeln kallar hesed. Du får se och känna kraften i Guds lojala, outtröttliga, outtömliga och ”ömma barmhärtighet” som kan göra dig ”mäktig … till befrielse” från varje synd eller motgång. Tidig och intensiv ångest kan till en början skymma den visionen. Men om du fortsätter att uppfylla det du lovat kommer en sådan vision att lysa klarare och klarare i din själ. Och med den visionen finner du inte bara hopp och läkedom, utan förbluffande nog finner du glädje till och med mitt i skärselden. President Russell M. Nelson lärde oss så väldigt väl: ”När fokus i vårt liv är på Guds frälsningsplan … samt på Jesus Kristus och hans evangelium, kan vi känna glädje vad som än händer – eller inte händer – i livet. Glädje kommer från och tack vare honom.”

Vare sig vi står inför en djup katastrof som liknar Jonas, eller de vardagliga utmaningarna i vår ofullkomliga värld, är inbjudan densamma: överge inte den nåd du fått. Se på Jonas tecken, den levande Kristus, han som uppstod från sin tredagarsgrav efter att ha övervunnit allt – för din skull. Vänd dig till honom. Tro på honom. Tjäna honom. Le. För i honom, och endast i honom, finns det fullständiga och lyckliga helandet från fallet, ett helande som vi alla så ivrigt behöver och ödmjukt söker. Jag vittnar om att det här är sant. I Jesu Kristi heliga namn, amen.