Förlikas med Gud

När jag studerar skrifterna stöter jag på ord som verkligen fångar min uppmärksamhet, främst för att de får en särskild betydelse till följd av de erfarenheter jag fått genom livet. I mitt yrkesliv arbetade jag som brottsutredande ekorevisor. Med min bakgrund har det engelska ordet reconcile [som betyder att förlikas, försonas och stämma av, ö.a.] fångat min uppmärksamhet när jag läser skrifterna. Mitt arbete gick ut på att stämma av rapporterade belopp mot ekonomiska uppteckningar med hjälp av bokförings-, redovisnings- och utredningsmetoder. Med andra ord var mitt mål att jämföra de ekonomiska uppteckningarna med bokföringsunderlagen för att se till att de stämde överens och var giltiga. Jag ansträngde mig flitigt för att reda ut avvikelser, och det var vanligt att åtskilligt med tid ägnades åt att reda ut även den allra minsta avvikelse.

Aposteln Paulus vädjade till korintierna: ”Låt försona er med Gud!” Att försonas, eller förlikas, med Gud innebär att komma i samklang igen med Gud, eller att återställa en relation med Gud som har blivit ansträngd eller bruten på grund av våra synder eller handlingar. Enkelt uttryckt betyder detta att förlikas med Gud att se till att vi anpassar vår vilja och våra handlingar efter Guds vilja, eller som president Russell M. Nelson har sagt, att vi låter Gud råda i våra liv.

Som skrifterna lär är vi fria att handla av oss själva, ”att välja vägen till evig död eller vägen till evigt liv”. Men om vi inte är flitiga kan denna frihet att handla av oss själva leda till en förlust av anpassning efter Guds vilja.

Profeten Jakob lärde att när vi märker att vi inte är i samklang med, eller inte anpassar oss efter Gud, är vårt enda sätt att uppnå förlikning att ”förlika [oss] med [Gud] genom Kristi … försoning” Vi måste förstå att förlikning är beroende av barmhärtighet, vilket innebär att Jesu Kristi nåderika försoningsgärning gör förlikning möjlig.

När du begrundar ditt eget liv, tänk då på ett tillfälle när du kände dig långt borta från din himmelske Fader eftersom du hade avlägsnat dig från honom. Till exempel blev du kanske mindre flitig i dina böner till honom eller i att hålla hans bud. Precis som vi väljer att avlägsna oss från Gud, måste vi välja att ta initiativ till förlikningen. Herren betonade vårt ansvar när han sa: ”Närma er mig och jag ska närma mig er, sök mig flitigt och ni ska finna mig, be och ni ska få, bulta och det ska öppnas för er.”

Hur hjälper Frälsaren oss att återställa och läka den här viktiga relationen? För egen del gör jag stora framsteg på min färd mot att förlikas med Gud när jag följer president Nelsons maning och omvänder mig varje dag. Anledningen är att förlikningen är ett tecken på att en bruten relation återställs, särskilt mellan Gud och människan, genom att syndens barriär tas bort.

En av de stora förlikningar vi läser om i skrifterna handlar om Enos. Något i hans liv hade inte anpassats efter Gud. Han visade exempel på att förlita sig på Jesu Kristi försoning för att kunna förlikas med Gud. Han förklarade sin vilja att omvända sig, sin ödmjukhet, sitt fokus och sin beslutsamhet. Hans förlikning med Gud bekräftades när en röst kom till honom som sa: ”Enos, dina synder är dig förlåtna, och du ska bli välsignad.” Enos insåg vilken inverkan omvändelsen och förlikningen hade på honom när han sa: ”Och jag, Enos, visste att Gud inte kunde ljuga, varför min skuld var utplånad.”

Förlikning ger inte bara lättnad från skuldkänslor utan också frid inombords och gentemot andra. Det läker relationer, får hjärtan att mjukna och stärker vårt lärjungaskap, vilket ger oss ökad självtillit inför Gud. Något som ger mig mycket hopp och självtillit är en annan frukt av förlikning som Enos beskrev när han sa: ”Och sedan jag, Enos, hört dessa ord blev min tro på Herren alltmer orubblig.”

När jag var liten hade min morfar en stor körsbärsodling. Jag hade möjlighet att arbeta med odlingen, mest på sommaren när körsbären skulle skördas. Som liten pojke fick jag veta att min uppgift gick ut på att få en hink och bli uppskickad i trädet för att plocka körsbären.

Vårt sätt att skörda körsbär förändrades drastiskt när morfar köpte en maskin som skakade ner körsbären. Maskinen tog tag om trädstammen och skakade den, vilket fick körsbären att falla av trädet ner på näten som användes till att samla upp körsbären. Jag lade märke till att när maskinen började skaka trädet föll nästan alla körsbär av trädet inom några sekunder. Jag lade också märke till att det inte spelade någon roll om trädet skakades i tio sekunder eller en hel minut, vissa körsbär föll bara inte av. De gick verkligen inte att rubba.

Att skaka körsbär från ett träd är möjligt på grund av utsöndringen av etylen. Det här hormonet får cellagret mellan körsbärets stjälk och trädet att försvagas. Därför lossnar stjälken på ett moget körsbär lättare från trädet eftersom länken försvagats.

I skrifterna lär vi oss att Ishais stam är en metafor för Messias – Jesus Kristus – som enligt profetia skulle komma från Ishais släktlinje, han som var kung Davids far. På samma sätt som etylen försvagar länken till det mogna körsbärets stjälk, kan olydnad, tvivel och rädslor försvaga vår länk till Ishais stam, eller Jesus Kristus, vilket gör att vi lätt kan rubbas och skiljas från honom. Hur trogna vi än är måste vi skydda oss mot en försvagning av vår länk till Jesus Kristus.

I Läran och förbunden får även de trogna en varning: ”Men det finns en möjlighet att människan kan falla ur nåden och avfalla från den levande Guden.” Herren fortsätter: ”Ja … låt även de som är heliggjorda ta sig i akt.” För att undvika att vi faller, säger Herren: ”Låt därför kyrkan ta sig i akt och alltid be, så att de inte faller i frestelse.”

Man skulle kunna likställa en lätthet att rubbas med vad skrifterna kallar att vara mogen för undergång med nära förestående konsekvenser för ens handlingar. Uttrycket kan även användas i bredare betydelse för att visa på ett tillstånd av förruttnelse, fördärv eller förfall som gör att något lätt kan kollapsa eller ödeläggas.

Vad representerar den här mognaden? Betyder det att det kan gå så långt att vi inte kan förändras? Nej, jag tror det betyder att vi kan nå en viss punkt där vi är ovilliga att förändras. Motgiftet mot att mogna för undergång är att göra sådant som stärker vår länk till Jesus Kristus. Som jag nämnde ledde omvändelsen Enos till en punkt där han fick orubblig tro. Det finns styrka i omvändelse – regelbunden, snar och flitig omvändelse. Som president Nelson lärde oss: ”Inget är mer befriande, mer förädlande eller mer avgörande för vår personliga utveckling än regelbunden, daglig inriktning på omvändelse.”

Utöver att predika omvändelse lärde profeten Jakob oss att när vi är medvetna om Guds hand i våra liv, när vi söker och tar emot uppenbarelse och lyssnar på Gud när han talar, hjälper det oss att inte rubbas. Jakob lärde också: ”Därför utforskar vi profeterna, och vi får många uppenbarelser och har profetians ande. Och med alla dessa vittnen får vi ett hopp, och vår tro blir … orubblig.” Genom att lyssna och agera på de ord och uppmaningar vi får av profeterna och apostlarna kan vi fyllas av hopp, självtillit och styrka, vilket leder till att vår tro blir orubblig.

Jag har lärt mig att en önskan att förlikas med Gud måste åtföljas av en önskan att omvända sig. Att omvända sig och få erfara välsignelserna av Jesu Kristi försoning leder till en orubblig tro. Orubblig tro leder till en önskan att alltid vara förlikad med Gud. Detta är ett cirkulärt, eller iterativt, mönster.

Bröder och systrar, jag inbjuder er att förlikas med Gud genom Jesu Kristi försoning. Jag vittnar om att när vi ingår och håller våra förbund blir vår länk till Frälsaren stark och vi kan undvika att bli mogna för undergång. Jag vittnar om att denna förlikning med Gud, genom Jesu Kristi försoning, leder till orubblig tro.

Jag vet att vår himmelske Fader älskar dig och mig, och att han sände sin älskade Son Jesus Kristus att vara vår Frälsare, Återlösare och store Förlikare. Jag vittnar om Jesus Kristus och jag gör så i Jesu Kristi namn, amen.