Inledning
Vi går vidare med den här halvårskonferensen som planerat, med de talare och den musik som fastställts av president Nelson efter månader av förberedelser.
Mina kära bröder och systrar, vi samlas i sorg efter vår älskade president Russell M. Nelsons bortgång. Jag talar till er som president för de tolvs kvorum, det ämbete till vilket jag redan har blivit understödd i varje församling, stav och generalkonferens under de senaste sju och ett halvt åren.
Vi går vidare med den här halvårskonferensen som planerat, med de talare och den musik som fastställts av president Nelson efter månader av förberedelser. De enda tilläggen är min inledande förklaring nu, samt att jag talar i president Nelsons ställe under det avslutande mötet på söndagseftermiddagen.
Det här är första gången på omkring 75 år som en president för kyrkan har dött några dagar innan en generalkonferens. Det har medfört att vi har behövt planera för hur vi skulle hålla de viktiga ledarskapsmötena i samband med generalkonferensen såväl som de allmänna mötena under konferensen, och samtidigt planera in hans begravning så snart som möjligt. President Nelson förstod den betydelse som generalkonferensen har för att ge de heliga vägledning under de kommande månaderna. Vi hedrar honom genom att följa det konferensschema han godkände.
I denna sorgens stund har vi redan hållit ett möte för att hedra president Russell M. Nelson innan våra generalkonferensmöten och sedan lagt hans begravning så snart som möjligt efter konferensen. Allt detta har gjorts med godkännande från president Nelsons familj och de tolvs kvorum.
Eftersom alla vi som har fått i uppdrag att tala på generalkonferensen skulle vilja ägna vår tilldelade tid åt att ge president Nelson en personlig hyllning, har vi därför bett alla våra konferenstalare att hålla sådana hyllningar så korta som möjligt, och skjuter upp detaljerade hyllningar till begravningen, som vi redan har börjat planera.
Min egen korta hyllning – passande till den här konferensen och till de hyllningar vi redan gett – är denna: jag älskade Russell M. Nelson och har lärt mig mer om evangeliet och evangeliskt ledarskap av min långa vänskap och mitt samarbete med honom än av någon annan ledare jag personligen har känt. Han är vårt föredöme som Herren Jesu Kristi tjänare och efterföljare. Om detta vittnar jag i Jesu Kristi namn, amen.