Ödmjukt på knä vid altaret
Genom att ingå och hedra våra förbund knyter vi an till Frälsaren och får större tillgång till hans nåd, beskydd, helgelse, läkedom och vila.
Tack kören för ert vittnesbörd genom den nya psalmen.
Den nya sakramentspsalmen ”Bread of Life, Living Water” [Livets bröd, levande vatten] fyller min själ. En strof i psalmen lyder ”Jag kommer inför altaret och offrar mitt förkrossade hjärta”.
Min förståelse av de orden fördjupades strax efter att vår familj hade flyttat från Newbury Park i Kalifornien för att verka i Utahmissionen Ogden år 2015. Jag fick en inbjudan till en rundtur på Hill Air Force Base i närheten av Layton i Utah. Jag hade aldrig varit på en militärbas, inte heller hade jag träffat en fältpräst eller de män och kvinnor som arbetar för sitt lands säkerhet och försvar.
Fältpräst Harp, liksom tusentals andra frivilliga och anställda fältpräster som verkar i våra fängelser, på våra sjukhus och försvarsanläggningar runt om i världen, fick mig att känna mig inspirerad och upplyft. Vårt sista stopp på basen var kapellet. Jag frågade fältprästen om han höll gudstjänst för alla som behövde begrunda, be, meditera och dyrka Gud. Han gick fram till den främre väggen i kapellet och drog fram ett kors bakom draperiet. Han sa att han använde korset för protestantiska och katolska gudstjänster. Jag frågade vad han använde för våra judiska syskon, och han gick till andra sidan av den främre väggen och drog fram en davidsstjärna.
Sedan frågade jag: ”Vad använder du för sista dagars heligas gudstjänster?” Han sköt tillbaka symbolerna och pekade på det stora altaret av trä mitt i kapellet. Han sa att medlemmarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga förbereder och välsignar brödet och vattnet på altaret. Jag frågade om det stora, till synes fast installerade altaret flyttades undan före våra judiska, muslimska, katolska eller protestantiska syskons gudstjänster. Han sa att altaret alltid stod där, för flera av dessa andra religioner använde också altaret på ett eller annat sätt.
Abraham byggde ett altare, band Isak och var redo att offra sin ende son, men hans hand hindrades, och han förkunnade, liksom Herren hade förkunnat: ”Här är jag.” Hur många gånger har den store Jag Är eller någon av hans profeter frivilligt erbjudit sig med orden ”Här är jag”?
Under sin bergspredikan uppmanade Frälsaren oss att försonas med våra bröder och systrar innan vi närmar oss altaret. Paulus lärde att vi blir ”helgade” vid altaret genom Jesu Kristi försoning.
Profeten Lehi ”lämnade sitt hus … och sina dyrbarheter … [och] han byggde ett altare av stenar och frambar ett offer till Herren och gav tack till Herren vår Gud”.
Bibeln och Mormons bok lär oss att tillbe Guds Son vid altare. Varför?
Våra första föräldrar Adam och Eva byggde altare och tillbad vid dem. Efter att de drivits ut ur Edens lustgård och hade tillbett Herren i ”många dagar” visade sig en ängel för dem som ställde en slående fråga som hade kunnat ställas till oss alla: ”Varför frambär du offer åt Herren?”
Adam svarade: ”Jag vet inte.”
Ängelns svar på Adams ödmjuka erkännande var slående: ”Detta är en sinnebild för offret av Faderns Enfödde, han som är full av nåd och sanning … Därför ska du göra allt du gör i Sonens namn, och du ska omvända dig och åkalla Gud i Sonens namn evinnerligen.”
Sakramentsbordet och templets altare symboliserar Jesu Kristi offer och hans obegränsade försoning.
Genom att ingå och hedra våra förbund, ta emot sakramentsförrättningen i kyrkan, och begåvningen och beseglingen i templet, knyter vi an till Frälsaren, får större tillgång till hans nåd, beskydd, helgelse, läkedom och vila.
Nåd och beskydd genom förbund
Som 15-årig ung man frågade jag min pappa om jag fick hoppa över sakramentsmötet – bara en enda söndag i januari för en speciell match i amerikansk fotboll. Han svarade att jag var gammal nog att själv fatta det beslutet och bad mig fundera över ett litet råd. Han sa: ”Om du väljer att hoppa över sakramentet en gång, är det mycket lättare att välja att hoppa över det igen.”
Om Frälsaren är den store sammanföraren så är motståndaren separatören. Han, Satan, frestar oss att ta avstånd från våra helgade platser för tillbedjan och från Jesu Kristi beskydd. När vi tillber Frälsaren får vi ”kraft att gå emot det naturliga världsliga flödet”. När vi tar oss tid till samvaro med honom har vi löfte om att ”befrias från Satan”. ”När vi sedan håller våra förbund ger han oss sin … stärkande kraft.” Åh, vad jag älskar upplevelsen av samvaro med Frälsaren genom de förbund jag ingått vid heliga altare.
Genom att stärka vår förståelse av Frälsarens eviga försoning rad på rad, bud på bud, blir vi andligt immuna mot motståndarens lister. Den yngre äldste Jaggi i Mexiko, zuster Jaggi i Belgien och andra missionärer runt om i världen har sannolikt mycket större chans att få se sina vänner göra anspråk på välsignelserna av dop och mottagandet av den Helige Andens gåva om vännerna närvarar på sakramentsmötet inom den första veckan av kontakt.
En ung vuxen i Tonga eller Samoa är mycket mer benägen att beseglas i Herrens hus efter att ha förberett sig för och tagit emot sin begåvning efter avslutad skolgång. I begåvningen uppmanas medlemmarna att leva efter, lyda och hålla fem lagar som ingjuter kraft och beskydd i deras liv. När vi ingår förbund med Herren formas en ömsesidig relation. Vi visar vår lojalitet och vår kärlek till honom. Vår styrka och kraft växer med varje löfte som avges och hålls.
Reflektion och helgelse
När vi ödmjukt och symboliskt står på knä vid Herrens altare är det ett tillfälle för reflektion, eftersom vi ”lagt band på … [våra] hjärtans högmod … och börjat ödmjuka [oss] inför Gud”. Innan jag i min ungdom gick ut med vänner brukade min mor ofta säga: ”Kom ihåg vem du är och låt oss veta hur det gick när du kommit hem.” Det fanns kvällar då jag missade att göra det eftersom jag kom hem för sent. Jag är ledsen att jag gick miste om dessa viktiga samtal med min mor.
I dag ser jag fram emot att berätta hur det går för min himmelske Fader. I min dagliga tillbedjan böjer jag knä i bön vid min säng eller tillsammans med min familj, och jag föreställer mig hur jag står på knä vid altaret och reflekterar över och skärskådar mitt liv. Jag tänker på sakramentet, på hur hela brödskivor bryts och slits i bitar för oss, för att var och en symbolisera vår Frälsares brutna kropp. Jag påminns om att president Dallin H. Oaks har lärt att ”varje brödbit är unik, precis som de individer som tar del av dem är unika”. När jag står på knä i bön tänker jag på hur jag kan ge Gud min vilja.
Äldste David A. Bednar har sagt att ”sakramentsförrättningen är en helig och återkommande uppmaning till uppriktig omvändelse och andlig förnyelse. Handlingen att ta del av sakramentet leder inte i sig till syndernas förlåtelse. Men om vi samvetsgrant förbereder oss och tar del av den här heliga förrättningen med förkrossat hjärta och botfärdig ande, gäller löftet att vi alltid kan ha Herrens Ande hos oss. Och med den Helige Andens heliggörande kraft som ständigt sällskap kan vi alltid behålla våra synders förlåtelse.”
När Amy och jag tar en närmare titt på våra livserfarenheter, hyllar vi gåvan av Jesu Kristi fullkomliga kärlek och offer. Vi ser också hur helvetets raseri har lösgjorts. Hur kan vi övervinna dömande blickar, ångest, depression, cancer, diabetes, nätmobbing, identitetsstöld, missfall, förlusten av ett barn, en bror eller en far? För att Jesus drack den bittra fruktans bägare, vredens bägare – för mig, för min familj, för oss alla!
Getsemane, av Adam Abram, med tillstånd av altusfineart.com © 2025
Den ”bittra kalken” han drack ur i Getsemane trädgård, och hans lidande som ”intensifierades” på Golgatas kors, gör att vi kan lägga det som är svårt, oförskämt, våldsamt, rasande och skälvande på Herrens altare och ”bli heliggjorda genom att ta emot den Helige Anden”, alltid.
Syster Patricia Holland sa: ”Min innerligaste bön för er och för mig själv i dag är att vi ska kunna överlämna oss fullständigt och lägga oss på altaret av Guds löften och frid, oavsett var vi är och oavsett vad vi har gjort.”
En plats för läkedom och vila
När vi kommer till altaret förvärvar vi inte en belöning – vi lär oss om gåvans givare. I det att vi lär och knyter förbund kommer läkedom. Nephi sa: ”Han har fyllt mig med sin kärlek till dess mitt kött var nära att förtäras.” Vår kärleksfulle Frälsares inbjudan löd: ”Vill ni inte nu återvända till mig och ångra era synder och bli omvända så att jag kan hela er?”
När våra två äldsta döttrar, Mackenzie och Emma, var små var en av deras favoritberättelser Berättelsen om Narnia: Häxan och lejonet. Alla föll vi för lejonet Aslan. En av våra mest minnesvärda kvällar då vi läste ur boken var när det mäktiga lejonet gav sitt liv för Edmund. Minnesvärd, eftersom både vi föräldrar och våra döttrar fällde tårar över lejonet när han dödades på stenbordet av häxan. Minnesvärd, eftersom hoppet kvarstod trots tragedin, tills det spektakulära skedde. Glädjetjut ljöd i det lilla sovrummet när Aslan återuppstod och sa: ”[Om häxan hade känt till den sanna innebörden av offer] skulle hon ha vetat att om någon, som inte hade begått förräderi, frivilligt lät sig dödas i förrädarens ställe, så skulle Stenbordet rämna och Döden arbeta baklänges”.
Jesus Kristus läker alla sår. Jesus Kristus gör det möjligt för oss att leva igen.
I sitt generalkonferenstal i oktober 2022 berättade president Russell M. Nelson om en grupp på rundtur i ett tempel som höll öppet hus. En liten pojke var där. President Nelson lärde:
”När sällskapet kom in i ett begåvningsrum pekade pojken på altaret där man knäböjer för att ingå förbund med Gud, och sa: ’Å, vad fint. Här kan man vila på sin tempelresa’ …
Han hade antagligen ingen aning om det direkta sambandet mellan att ingå ett förbund med Gud i templet och Frälsarens fantastiska löfte:
’Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila.
Ta på er mitt ok och lär av mig … Då ska ni finna ro för era själar,
för mitt ok är milt och min börda är lätt’ [Matteus 11:28–30; betoning tillagd].”
”Människosonen har ingenstans att vila sitt huvud”, ändå inbjöd han sina lärjungar, dig och mig, till nattvardsbordet för att vila med honom där. När vi står ”ödmjukt på knä vid altaret” råder frid i överflöd. Vår Frälsare står med öppen famn – hans nattvard har förberetts. Kom och tillbe Guds Son vid hans heliga altare. I Jesu Kristi namn, amen.