Fäst blicken på Gud så att du får leva

I juni inträffade en fruktansvärd olycka i landet Lesotho i södra Afrika. En liten buss med tjugo unga kvinnor från kyrkans gren i Maputsoe och sju av deras ledare var på väg till huvudstaden Maseru för att samlas med unga kvinnor från deras distrikt. När de färdades på den tvåfiliga motorvägen på morgonen kom en bil som färdades i motsatt riktning, i ett försök att köra om ett annat fordon, in i körfältet där bussen befann sig. Det fanns inte utrymme eller tid för att undvika en frontalkrock och inom några sekunder krockade fordonen, rullade av vägen och började brinna.

Totalt dog femton personer i olyckan, bland andra sex unga kvinnor, två ledare för Unga kvinnor och grenspresidenten och hans hustru. Överlevare, familjemedlemmar och vänner har uttryckt en mängd olika känslor, däribland stunder av ilska, depression och till och med skuldkänslor. Trots de här känslorna och de obesvarade frågorna har de tröstat varandra och vänt sig till Gud genom andlig musik, skrifterna och bön, vari de har funnit tröst. Den sjuttonåriga överlevaren Setso’ana Selebeli vittnade: ”Jesus Kristus älskar oss och är med oss, trots att vi har ont i hjärtat.”

En ung kvinna och en ledare som låg på sjukhus för behandling av brännskador studerade Mormons bok tillsammans. En av dem sa: ”Den senaste tiden har vi läst i Moroni, och Moroni säger exakt vad jag har känt … När han talar är det som om han säger: ’Du måste lära dig de här orden eftersom de är skrivna för dig för att hjälpa dig att ta dig igenom det här.’”

Vid en gemensam begravningsgudstjänst för dem som omkommit, gav områdessjuttio äldste Siyabonga Mkhize rådet: ”Vi bör alla vända oss till Herren nu och be honom trösta våra hjärtan och … för att lindra smärtan som vi känner.” Unga kvinnors president i granngrenen Leribe, Mampho Makura, gav uppmaningen: ”Vänd er till Herren och finn styrkan att acceptera hans vilja. Jesus Kristus är ’vår tros upphovsman och fullkomnare’ [Hebrews 12:2]. Titta inte bort utan fäst blicken på honom.”

Fäst blicken på honom. Hennes ord är en upprepning av Almas råd till sin son Helaman: ”Se till att du fäster blicken på Gud och får leva.” Alma nämnde den upplevelse Lehi och hans folk hade med Liahonan som en sinnebild: ”Det är lika lätt att ge akt på Kristi ord, som ska visa dig raka vägen till evig sällhet, som det var för våra fäder att ge akt på denna kompass, som skulle visa dem raka vägen till det utlovade landet.” Alma sa: ”Om de ville se kunde de få leva … Och om vi vill se kan vi leva för evigt.”

Vid ett annat tillfälle nämnde Alma exemplet med kopparormen som Mose hade rest upp när de forntida israeliterna hemsöktes av giftiga ormar. Herren sa åt Mose att göra en avbildning av en orm och sätta den på en påle med löftet att ”den som har blivit ormbiten och ser på den ska leva”. Alma förklarade att kopparfiguren var en sinnebild eller symbol för Kristus som skulle lyftas upp på korset. Många såg och fick leva, men andra var, som Alma uttryckte det, ”så förhärdade” att de helt enkelt inte ville se utan omkom.

Alma frågade:

”Om ni kunde bli botade bara genom att se er omkring för att kunna bli botade, skulle ni då inte vara snara att se, eller skulle ni hellre förhärda era hjärtan i otro och vara så försumliga att ni inte skulle se er omkring, och därför kanske förgås? …

Se er omkring och börja tro på Guds Son, att han ska komma för att återlösa sitt folk, och att han ska lida och dö för att sona deras synder, och att han ska uppstå från de döda, vilket ska åstadkomma uppståndelsen så att alla människor ska stå inför honom för att på den yttersta dagen, domens dag, dömas efter sina gärningar.”

Självklart har rådet ”fäst blicken på Gud så att du får leva” inte bara betydelse för oss i evigheten, utan utgör hela skillnaden för vårt jordelivs natur och kvalitet. Kom ihåg orden från unga syster Selebeli i Lesotho som redan nämnts: ”Jesus Kristus älskar oss och är med oss, trots att vi har ont i hjärtat.”

Det ligger i den fallna världens natur – där djävulen rasar och där alla är ofullkomliga – att det finns besvikelser och förolämpningar, lidande och sorg, misslyckanden och förluster, förföljelser och orättvisor. Det är bara genom att fästa blicken på Gud som enskilda, familjer och till och med nationer kan blomstra. President Russell M. Nelson sa: ”Eftersom Frälsaren genom sin oändliga försoning återlöste var och en av oss från svaghet, misstag och synder, och eftersom han upplevde varje smärta, oro och börda ni någonsin har haft [se Alma 7:11–13] så kan ni, när ni verkligen omvänder er och söker hans hjälp, resa er över nutidens farliga värld.”

Inget löfte i Mormons bok upprepas oftare än det här: ”I den mån som ni håller mina bud ska ni få framgång i landet. Men i den mån som ni inte håller mina bud kommer ni att bli avskurna från min närhet.” De erfarenheter folken i Mormons bok genomlevde under århundraden visar sanningen i de här orden. ”Framgång” innebar att åtnjuta vägledning och välsignelser från himlen i deras liv. ”Framgång” innebar att uppnå ekonomisk välfärd som gjorde det möjligt för dem att gifta sig, att bilda familj och att sörja för andras behov. ”Framgång” innefattade förmågan att höja sig över svårigheter och prövningar. Genom Kristi nåd kunde ”allt samverka till det bästa för dem”, förädla dem och fördjupa deras relation till honom.

Alma förklarade att när man fäster blicken på Gud håller man hans bud, ropar ständigt till honom om hans stöd, rådgör med honom i allt man gör och låter hjärtat vara fullt av tacksamhet mot honom dag och natt. Guds bud och råd finns i skrifterna och i hans tjänares ord. Principerna och idealen som framhålls i ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen” är ett utmärkt exempel. Ett annat är de råd som står i häftet Vägledning för de unga. Temat för Unga män och Unga kvinnor det här året är ”Vänd dig till Kristus” som är hämtat från Herrens tröstande vägledning till Joseph Smith och Oliver Cowdery: ”Vänd er till mig i varje tanke, tvivla inte, frukta inte.” Vägledning för de unga tar upp flera av Guds mest trängande bud och normer och undervisar om hur vi ska vända oss till Herren för att fatta bra beslut. Det är en guide inte bara för ungdomar utan för oss alla.

Ett mycket viktigt exempel är att Vägledning för de unga ger avgörande vägledning i kapitlet ”Din kropp är helig”. Däri står det: ”Behandla din kropp – och andras – med respekt. När du fattar beslut om kläder, frisyr och utseende, fråga dig själv: ’Respekterar jag min kropp som en helig gåva från Gud?’”

I Vägledning för de unga står det vidare: ”Håll sex och sexuella känslor heliga. De ska inte vara föremål för skämt eller underhållning. Utanför äktenskapet mellan man och kvinna är det fel att röra vid de privata, heliga delarna av en annan persons kropp även om personen har kläder på sig. I dina val om vad du gör, tittar på, läser, lyssnar på, tänker på, lägger ut eller sms:ar, undvik allt som avsiktligt väcker lustfyllda känslor hos andra eller dig själv.”

Det påminner om president Nelsons nyliga uppmaning:

”Få saker komplicerar livet snabbare än att bryta mot denna gudomliga kyskhetslag. För dem som har ingått förbund med Gud är omoral ett av de snabbaste sätten att förlora sitt vittnesbörd …

Kraften att skapa liv är den enda av gudomlighetens förmåner som vår himmelske Fader tillåter sina dödliga barn att utöva. Följaktligen har Gud satt upp tydliga riktlinjer för utövandet av denna levande, gudomliga kraft. Fysisk intimitet är endast för en man och en kvinna som är gifta med varandra.

En stor del av världen tror inte på det här, men allmänhetens åsikter avgör inte vad som är sant. Herren har förkunnat att ingen okysk person kan nå det celestiala riket … Om du har varit okysk vädjar jag till dig att omvända dig. Kom till Kristus och ta emot hans löfte om fullständig förlåtelse i det att du fullständigt omvänder dig från dina synder [se Jesaja 1:16–18; Läran och förbunden 58:42–43].”

Kom ihåg att i löftet från Mormons bok var motsatsen till framgång inte fattigdom – det var att bli avskuren från Herrens närhet. Hans närhet syftar på hans Andes inflytande i ens liv. Alla genomsyras av Kristi ljus när de kommer till världen. Utöver detta beslutar sig en del för att döpas och ta emot den Helige Andens gåva och utökade ljus. Han för med sig inspiration och vägledning, förstärker och förädlar våra medfödda gåvor och förmågor och hjälper oss att undvika onda inflytanden, dåliga beslut och återvändsgränder.

Liksom ni känner jag personer som en gång åtnjöt den Helige Andens gåva men som genom att inte hålla Guds bud har förlorat den välsignelsen. Jag tänker särskilt på en person vars medlemskap i kyrkan hade upphävts på grund av överträdelse. Han sa att hans första reaktion var att känna sig förolämpad. Han kände sig dömd av ofullkomliga ledare. Han visste att hans uppträdande hade varit fel, men han rationaliserade det genom att framhäva andras fel och brister. Efter ett tag började han känna sig bekväm i en livsstil utanför kyrkan utan förpliktande ämbeten och förväntningar om att komma på möten och tjäna andra.

Detta fortsatte under en tid, men han började allt starkare känna frånvaron av den Helige Anden – Guds närvaro – i sitt liv. Av erfarenhet visste han hur det var att dag för dag få den tröst, vägledning och tillit som Anden skänker, och han saknade den. Slutligen gjorde han det som behövdes för att omvända sig och ännu en gång bli värdig dop genom vatten och Ande.

Det verkar inte finnas någon ände på de olika källor som människor vänder sig till för att finna mening, glädje och hjälp. De flesta riktar ”sina blickar bortom målet”. Men vi behöver inte vara ”barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran [eller modet]”. När vi ser till Gud kan vi finna frid i svårigheter, och vår tro kan fortsätta växa även i tider av tvivel och andliga utmaningar. Vi kan få styrka trots motstånd och isolering. Vi kan förena idealet med den nuvarande verkligheten. Sannerligen finns det inget annat sätt än det som Gud själv har föreskrivit: ”[Fäst blicken på] mig och bli frälsta, ni jordens alla ändar, för jag är Gud och det finns ingen annan.”

Att fästa blicken på Gud innebär att han inte bara är en av våra prioriteter. Det betyder snarare att han är vår högsta prioritet. Jag tänker än en gång på den fruktansvärda kraschen i Lesotho i juni. Från sjukhuset sa en av ledarna för Unga kvinnor som överlevde, och som inte hade trott på Gud innan hon blev medlem i kyrkan, att hennes avsikt nu är att ta reda på varför hon blivit skonad. ”Det är genom att ständigt tjäna Gud som jag kommer fram till ett svar, om jag kommer fram till ett svar”, sa hon. ”Jag brukade tro att jag älskar Gud, men nu älskar jag verkligen, verkligen, verkligen, verkligen, verkligen honom. Nu är han [högsta] prioriteten i mitt liv.”

Jag vittnar om Fadern, Sonen och den Helige Anden som i fullkomlig enighet i ord, tanke, avsikt och handling är den ende Guden till vilken vi kan se för allt som är gott. Jag vittnar om Jesu Kristi försoning, varifrån kraften kommer till att uppfylla det här underbara löftet: ”[Fäst blicken på] mig och håll ut intill änden, och ni ska få leva, för den som håller ut intill änden ska jag ge evigt liv.” I Jesu Kristi namn, amen.