Jag övervann min rädsla för att besöka templet

Love Sabine Lucien

Vi behöver inte låta rädsla hindra oss från att ta emot templets välsignelser.

Illustration av ljus som flödar från templet till en kvinna.

Nyligen anförtrodde jag min stavspresident att även om jag alltid har haft en giltig tempelrekommendation höll en gnagande rädsla mig tillbaka från att inträda genom portarna till denna heliga plats.

Som medlem i Kommunikationstjänsten i Haiti hjälpte jag till och med till med evenemangen i samband med invigningen av templet i Port-au-Prince. Så när min stavspresident frågade varför jag inte ville besöka templet, försäkrade jag honom om att det inte var av brist på tro utan en perfektionistisk oro som jag inte kunde övervinna. Jag förklarade också att fastän jag hade vuxit upp i ett hem där evangeliet stod i centrum och jag fortfarande strävade efter äkta lärjungeskap, hindrade denna rädsla mig från att ta nästa steg.

Den höll mig på avstånd, trots min uppriktiga önskan att träda in där. Min stavspresident lyssnade och uppmanade mig att be Gud skingra rädslan som blockerade min andliga tillväxt. När jag bad och reflekterade över mina nyårslöften insåg jag att det var dags att sluta beröva mig själv Guds utlovade välsignelser på grund av rädsla och tveksamhet. Jag fattade ett beslut om att besöka templet och utföra förrättningar.

Så jag satte som mål att delta i konfirmationer, och berättade om mina planer för stavspresidenten.

Med rörande vänlighet svarade han med ord som fortfarande talar till mig: ”Må Kristi ljus lysa upp dina steg när du vandrar på förbundsstigen och övervinner din rädsla.” Dessa ord, så fulla av mildhet och tro, gav mig styrka och tillförsikt att inte se det här tempelbesöket som en utmaning utan som ett nödvändigt steg på min andliga resa.

Jag handlade i tro

Hjärtat bankade när jag förberedde mig för att följa med min mamma till templet. Det blev en dag som har etsat sig fast i mitt minne som ett av de viktigaste andliga ögonblicken i mitt liv. En del av mig var fortfarande nervös, men en starkare del såg fram emot hur det skulle kännas.

Bara några minuter innan jag gick in i templet lyste ett oväntat telefonsamtal upp min morgon. Jag fick bekräftelse på att ett resetillstånd som jag hade bett till Gud om äntligen hade godkänts. Om det inte hade godkänts skulle jag ha missat ett viktigt läkarbesök utomlands.

Den nyheten var en gudomlig bekräftelse på att Herren hade hört mina böner. Mitt hjärta fylldes av så mycket glädje. Jag tog ett glädjeskutt när jag insåg att Gud alltid svarar oss, även när han verkar vara tyst.

Stärkt av detta gick jag slutligen in genom templets port, där jag välkomnades av tempelpresidenten och hans fru. De var medvetna om hur betydelsefullt det här ögonblicket var för mig, och visste att jag tidigare hållits tillbaka på grund av rädsla. Deras varma välkomnande och uppmuntran skingrade de sista spåren av min oro. Jag kände verkligen en obeskrivlig frid.

När jag deltog i konfirmationerna kändes varje ord så rätt, för de gav mig klarhet och glädje och påminde mig om att jag befann mig på en helig plats. När förrättningen var färdig följde tempelpresidenten med mig till utgången. Den här enkla men så omtänksamma gesten fick mig att känna mig ännu mer välkommen i Herrens hus.

Jag begrundade gudomlig vägledning

Jag förstod att Herren ville se till att jag inte tvivlade på hans vilja för mig, och då kom jag att tänka på president Russell M. Nelsons ord: ”Låt oss aldrig tappa ur sikte det som Herren gör för oss nu. Han gör sina tempel mer tillgängliga. Han ökar takten på vårt byggande av tempel. Han stärker vår förmåga att samla Israel. Han gör det också lättare för oss var och en att bli andligt förädlad. Jag lovar att mer tid i templet kommer att välsigna er på sätt som inget annat kan göra.”

Jag har insett att templet verkligen är en tillflykt, en helig fristad där vi kan få tydliga svar och oändliga välsignelser. Den upplevelsen förändrade mitt liv. Min himmelske Fader hjälpte mig att övervinna en rädsla som länge hade hållit mig tillbaka, och han påminde mig också om den nåderika vägledning han erbjuder dem som litar på honom.

Mitt hjärta är fullt av tacksamhet och jag vet nu att templet är en plats jag kommer att återvända till om och om igen för att söka ljus, vägledning och frid.

Författaren bor i Port-au-Prince, Haiti.