Från UV: Aktuellt
Stanna upp den här påsken och se på liljorna
När vi söker Kristus inser vi att hans frid alltid kan vara vår.
Foto från Adobe Stock
Under de sista dagarna i jordelivet gav Jesus Kristus sina apostlar följande försäkran: ”Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger” (Johannes 14:27).
Under påsken, när vi firar hans slutliga seger över synd och död – hans uppståndelse – är det här löftet särskilt kraftfullt. Men även om Frälsarens frid alltid är tillgänglig för oss kan det finnas tillfällen när vi har svårt att känna den.
Så hur kan vi alltid ha hans frid, hopp och glädje med oss?
Jag har funnit dem genom att aktivt söka honom.
Sök frid genom Kristus
Ett sätt jag söker frid genom Kristus på är genom att skriva poesi. Poesi är som syre för mig, så under de senaste två åren har jag följt Frälsarens gärningar genom att skriva en dikt för varje dag i stilla veckan.
Första året kände jag mig inspirerad att skriva dikter för att visa min kärlek och tacksamhet till Frälsaren och för att lära mig mer om hans verk. Det var effektfullt, men det var inte helt och hållet personligt. Jag skrev mest genom att beskriva hans gärningar.
Året därpå skrev jag dikter för att finna frid i Frälsaren och för att jag ville följa första presidentskapets råd att göra påsken viktigare i mitt liv. Min relation med Kristus fördjupades verkligen eftersom jag sökte efter honom. Jag skrev utifrån de personers perspektiv som bevittnade hans gärningar och undervisning. Det blev djupt rörande och otroligt personligt.
Det innebar att sätta ord på hur livet skulle vara för någon som inte hade något annat att ge än sig själv. Eller någon som inte hade lidit av allvarlig fysisk sjukdom eller fångenskap men som var andligt blåslagen och bunden. Eller någon som aldrig riktigt hade gett kärlek och som slogs av Jesu förkunnelse om den största sortens kärlek.
Att begrunda allt detta och mer hjälpte mig att vara mer tacksam och ödmjukt förundrad över Frälsarens underbara och fullkomliga liv.
Lev i detaljerna
När jag begrundade detaljerna i Frälsarens gärningar fann jag att han var mycket nära mig. Jag vet att jag inte var där och fick höra orden ”Lasarus, kom ut!” (Johannes 11:43), och inte heller såg jag honom gråta, men när jag begrundade och skrev kändes det som att jag var vid graven utanför Betania.
I vissa delar av världen använder vi talesättet ”stanna upp och lukta på rosorna” för att påminna människor om att sakta ner när de är för oroliga och stressade för att se de positiva aspekterna av livet. Men vad händer om vi i stället stannar upp för att ”se på ängens liljor” (Matteus 6:28), som Kristus lärde? Vad händer om vi medvetet söker den lycka, tillfredsställelse och frid som han erbjuder?
Jag tror att nyckeln ligger i att ge oss själva tid att leva oss in i detaljerna i hans kärleksfulla gärningar och ord. Föreställ dig att du är i det forntida Jerusalem och reagerar på Kristi lärdomar. Försök till exempel föreställa dig att du är nära korset och hör Frälsaren be vår himmelske Fader att förlåta dem som korsfäste honom (se Lukas 23:34). Hur skulle det påverka dig?
Eller det här: Frälsaren har just lovat dig en frid olik allt annat du har upplevt tidigare (se Johannes 14:27). Men du trodde att Messias skulle skapa fred genom att befria israeliterna från romarna, och det har han inte gjort. Så vilken slags frid undervisade han om?
Eller det här: Du har följt Kristus i åratal. Men han dog. Du gick för att ta hand om hans kropp och fann bara en tom grav. Vad känner du? (Se Johannes 20:1–13.)
Så vad gjorde jag för att finna frid i Jesus Kristus? Jag såg på liljorna på mitt eget sätt. Jag tog mig tid att söka efter hans kärlek i berättelserna om hans liv, och jag hittade den. Det mest fantastiska var att han var där och väntade med vidöppna armar.
Om vi ser på liljorna inser vi att vi inte bara kan känna frid i honom först efter att lidandet är över. Den kan alltid vara vår.
Må du finna frid i Kristus denna påsk, liksom jag har gjort.