Nikodemus: Sökte för att få veta Kristi sanning

Kimmy Badal

Kyrkans tidskrifter

Vi kanske aldrig får veta i det här livet hur berättelsen om Nikodemus slutade, men vi kan få insikter av hans umgänge med Frälsaren när vi förbereder oss för påsken.

Som livsberättelse är detaljerna om Nikodemus sparsamt förekommande i Nya testamentet. Vi vet att han var en farisé och en av ”judarnas rådsherrar” (Johannes 3:1). Han var kvalificerad att delta i Stora rådet och var troligen välbärgad. Dessa egenskaper innebar högt anseende i det judiska samhället. Men djupet av hans lärjungeskap förblir höljt i dunkel.

Var han en hemlig lärjunge eller inte alls? Trodde han på att Jesus var Messias? Hindrades han från att bli en lärjunge därför att han lockades av social status och världsligt beröm? Det står inget i skrifterna, men som nutida Kristi efterföljare kan vi få insikter av det Nikodemus gjorde när vi söker Jesus Kristus den här påsken.

Ett möte med Jesus

Första gången Nikodemus dyker upp i en evangelieberättelse träffar han Jesus i hemlighet om natten. Han förbryllas av Frälsarens ord: ”Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike” (Johannes 3:3). Nikodemus ifrågasätter det han sa och tar det bokstavligt. Jesus tillrättavisar honom milt och försöker visa den andliga betydelsen av sina ord och sin roll som Messias. Mötet slutar utan att det avslöjas om Nikodemus förstår Frälsarens undervisning.

Nikodemus vet i sitt hjärta att Jesus kom från vår himmelske Fader (se Johannes 3:2), men han kan kanske inte skilja Jesu symboliska budskap från den världsliga verkligheten och sin egen religiösa tro. Detta perspektiv kan ha varit resultatet av en livstid av fasta judiska traditioner.

Hur ofta söker vi inte svar från vår himmelske Fader i våra liv samtidigt som vi håller fast vid vår tro på hur världen ska fungera? Hur ofta söker vi inte Frälsaren utan att vilja ändra våra vanor eller äventyra vår ställning?

Nikodemus kunde inte helt förstå Frälsarens budskap den natten, men genom att träffa honom tog han ett steg mot att förstå, och det är alltid något. President Jeffrey R. Holland, tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum, har sagt: ”Vi blir välsignade för vår önskan att göra gott, när vi faktiskt strävar efter att så göra”.

Stod för sanning

Även om Nikodemus kanske inte helt förstod alla Kristi lärdomar höll han fast vid de sanningar han kände till. När översteprästerna och fariseerna samlades och dömde Mästaren blev det därför så att Nikodemus var den ende som förde Frälsarens talan.

”Vår lag dömer väl inte någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?” frågar Nikodemus. Han talar trots att han vet att han riskerar fientlighet från andra. ”Är du också från Galileen?” säger de hånfullt. ”Sök i Skriften, så ser du att ingen profet kommer från Galileen” (Johannes 7:51–52).

Liksom Nikodemus kan vi möta motstånd när vi står för sanningar som vi vet är rätta. Men det är viktigt att vi står fasta ändå, särskilt när det gäller vårt vittnesbörd om Jesus Kristus.

En offergåva i påsk

Ibland säger handlingar mer än ord. Efter Kristi plågsamma korsfästelse hjälper Nikodemus till vid begravningen. Han tar med sig dyrbar myrra och aloe för att hedra den fallne Frälsaren och förbereder hans kropp för att begravas (se Johannes 19:39–40). Skrifterna nämner inte Nikodemus mer än så, och vi får aldrig veta om han följer Kristus helhjärtat.

Men när vi förbereder oss under påsken för att fira Jesus Kristus och allt han gjorde för oss, kan vi komma till honom med egna offergåvor – ett villigt hjärta och en botfärdig ande. Vi kan förnya vår önskan att förstå vem Frälsaren är och stå fast vid allt vi vet är sant. När vi gör det blir påsken en tid då vi minns Kristus som ”vägen till livets största glädjeämnen och balsam för livets svåraste prövningar”.