Från UV: Aktuellt
Jag visste att jag inte levde mitt bästa liv – vad kunde jag ändra på?
Jag hittade några vänner som verkade ha det som jag saknade i mitt liv.
Under större delen av mitt liv har jag betraktat mig själv som ateist. Jag var inte säker på vad jag ville ha ut av livet eller vad meningen med det var, men jag var tillräckligt lycklig.
Men när jag började på college gick det inte lika lätt. Jag fattade inte de bästa besluten. Jag kände mig vilsen. Några år senare återknöt jag kontakten med några vänner som var medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Jag hade växt upp med dem och hade alltid tyckt om deras sällskap, men jag hade aldrig känt att deras sätt att leva var något för mig.
När vi berättade för varandra om våra liv såg jag bara glädje i deras ansikten. De hade båda gift sig och fått barn, de hade karriärer som höll på att ta fart och framför allt utstrålade de godhet.
När jag jämförde mitt liv med deras insåg jag att jag hade kommit helt ur kurs. Jag var på väg i en riktning som jag inte ville. Jag ville att livet skulle ha en mening, och jag ville inte jaga efter saker som inte skulle ge mig glädje i det långa loppet.
För första gången kändes det som om något fattades i mitt liv.
Och jag var ganska säker på att de här vännerna hade det som fattades.
Valet som gjorde skillnad
När jag började umgås med de här vännerna igen insåg jag att de inte fann glädje och framgång bara för att de var medlemmar i kyrkan. Men mina vänners känsla av mening i livet och motivation att fortsätta utvecklas var fantastisk. De var så kärleksfulla och drivna och hade en oändlig energi. Jag förstod inte vad det var som fick dem att leva så här.
Men så småningom insåg jag att deras livslust kom av att de följde de grundläggande principerna i Jesu Kristi evangelium. Så jag började ställa frågor och mina vänner uppmuntrade mig att lära mig mer.
När jag lärde mig om evangeliet var det först konstigt. Jag hade ingen andlig tro att bygga på, men evangeliets sanningar började helt enkelt falla på plats för mig. Det kändes som om livet äntligen hade en mening.
President Russell M. Nelson sa nyligen: ”Mitt beslut att följa Jesus Kristus är det viktigaste beslut jag någonsin fattat … Och det valet har gjort all skillnad i världen! Det beslutet har gjort så många andra beslut lättare. Det beslutet har gett mig syfte och riktning. Det har också hjälpt mig att rida ut livets stormar.”
Jag har känt likadant när jag har valt att följa Jesus Kristus och döpas.
Att knyta oss till vår himmelske Fader
Sedan jag blev medlem i kyrkan har mina omständigheter inte förändrats särskilt mycket. Jag har fortfarande mycket att ta reda på, men mina övergripande känslor om livet är helt annorlunda än de var förut.
Att lära mig om Frälsaren, känna till min gudomliga identitet och inse att vi inte är ensamma på den här resan har hjälpt mig att känna samma frid och drivkraft som mina vänner alltid har känt.
Jag har så stor tillit till vår himmelske Fader och jag håller fast vid tanken att oavsett vad som händer så står han bakom mig. När jag håller mina förbund och strävar efter att bättre anpassa mig till min gudomliga identitet vet jag att han är med mig varje steg på vägen. Och om han är med mig har jag inget att frukta.
President Nelson har också vittnat: ”Att ingå i en förbundsrelation med Gud binder oss vid honom på ett sätt som gör allt i livet lättare. Missförstå mig inte: jag säger inte att förbunden gör livet lätt. Ni kan faktiskt vänta er motstånd, för motståndaren vill inte att ni upptäcker Jesu Kristi kraft. Men att gå i ok tillsammans med Frälsaren innebär att ni har tillgång till hans styrka och återlösande kraft.”
Jag tror det är det som efterlevnad av evangeliet handlar om. Evangeliet gör inte livet lätt, men det hjälper oss att skapa det jordiska och eviga liv som Gud vill att vi ska leva.
Trots obesvarade frågor, rädsla inför framtiden och bakslag ser jag hur evangeliet ger oss de riktlinjer vi behöver för att leva ett så bra liv som möjligt.