När min perfekta plan rasade samman hjälpte Kristus till att bygga upp mig igen

En del av det perfekta liv jag hade föreställt mig var ett pittoreskt tempeläktenskap. När jag träffade min framtida make var vi båda aktiva i kyrkan, så vi antog att allt skulle ordna sig. Vi gifte oss snabbt, utan att ha särskilt många viktiga samtal.

Efter vårt bröllop visade det sig att han var en helt annan person än den jag hade trott. Han gick fortfarande i kyrkan, men hemma var han oärlig och misshandlade mig känslomässigt.

Vid den här tiden snubblade jag över material som var fientligt mot kyrkan och jag uppslukades av tvivel och bitterhet i fråga om evangeliet.

Jag lovade mig själv att jag aldrig mer skulle gå i kyrkan, läsa Mormons bok, besöka templet eller prata med en prästadömsledare. Jag hade gjort allt det där i hela mitt liv, och se bara hur det gick!

Jag vet nu att jag hamnade i en ond cirkel så snabbt eftersom mitt vittnesbörd vilade på mina förväntningar på mitt liv, inte på Jesus Kristus.

Det var två svåra händelser i mitt liv som fick mig att inse att jag behövde förändras.

Först dog en älskad kusin. På hennes begravning kände jag Anden tala om för mig att det var dags att komma tillbaka till kyrkan. Det ville jag inte! Men jag hade en stark känsla av att min kusin också sa att jag behövde återvända till min tro.

För det andra gick min man och jag skilda vägar eftersom den känslomässiga misshandeln fortsatte. Jag kände mig beskyddad av änglar under hela vår skilsmässa. Jag blev chockad över att jag fick bevittna underverk samtidigt som jag upplevde det värsta som någonsin hänt mig.

För första gången på länge bad jag och frågade min himmelske Fader vad han ville att jag skulle göra. Jag vädjade till honom att rädda mig från mitt brustna hjärta och mina dåliga val.

Och det var då jag äntligen insåg att jag behövde lära känna Jesus Kristus.

Det var inte lätt att komma tillbaka till kyrkan. I början kändes det som att jag inte hörde hemma där.

Jag kände som syster Kristin M. Yee, andra rådgivare i Hjälpföreningens generalpresidentskap, beskrev det när hon försökte måla en bild av Frälsaren. Hon trodde att färgen var torr och lackade ytan. Men färgen var fortfarande blöt och mycket av hennes arbete smetades ut och torkades bort.

Jag kände samma förtvivlan och hopplöshet i min situation som hon hade känt inför sin målning – som om jag inte kunde återställas.

Men syster Yees mamma hade sagt: ”Du kan inte få tillbaka det du hade, men gör det bästa du kan med det du har.”

Det är vad Jesus Kristus gör med var och en av oss. Han möter oss där vi är och hjälper oss att bli något vackert.

Med vägledning från min biskop började jag studera och lära mig om Jesus Kristus på riktigt för första gången. Jag kände hur Frälsaren undervisade mig varje steg på vägen.

Jag lärde mig att alla är trasiga på något sätt. Men Jesus Kristus kan hela oss alla – även mig och min före detta man.

När jag lärde mig om min Frälsares förlåtelse och kärlek ville jag ha den för egen del, och allteftersom jag läkte började jag också vilja ha detta för min före detta man. Med tiden förlät jag honom.

När jag återvände till templet förbluffades jag över den kärlek jag kände. Det var en helt annan upplevelse att besöka templet för egen del och fokusera på min Återlösare i stället för att bara upprätthålla skenet.

Om den här upplevelsen har lärt mig något så är det att Jesus Kristus lever. Han lyfter upp de nedbrutna. Han och vår himmelske Fader lyssnar på våra förtvivlade rop i natten när ingen annan vet om den smärta vi inte kan fly från. Han väntar alltid på att vi ska återvända till honom.

Syster Yee sa också att ”Jesu Kristi återlösande kraft är en av våra förbunds största utlovade välsignelser”.

Vad du än går igenom, tro mig när jag säger att det inte bara är ett vackert slut på en saga att man kan bli återlöst. Det är på riktigt. Du kan bli återlöst. Din tro kan bli återställd.

Det är det som händer när du fullständigt, uppriktigt och villigt släpper in Kristus i ditt liv.

Det är vad han har gjort för mig.