Från UV: Aktuellt
Min plötsliga insikt om lärjungeskap i en familj som inte är aktiv i kyrkan
Att vara en Jesu Kristi lärjunge handlar mer om att älska andra än att försöka förändra dem.
När jag växte upp var min familjedynamik komplicerad. När jag väl åkte iväg som missionär var mamma och jag de enda aktiva medlemmarna i kyrkan.
När missionen var över kände jag att det var mitt ansvar att hjälpa pappa och mina två systrar att hitta tillbaka till sin tro. Jag tänkte att det skulle vara precis som att undervisa de främlingar som hade korsat min väg när jag var missionär.
Mer än någonsin hoppades jag kunna hjälpa min familj att känna den glädje jag kände genom att leva efter evangeliet. Och mest av allt hoppades jag att vi äntligen skulle få beseglas som familj i templet, något jag hade önskat sedan jag var liten.
I stället var relationerna i min familj spända. Mitt hem fylldes av stridigheter när mina förväntningar inte uppnåddes och jämförelserna jag gjorde med andra familjer spädde på skuldkänslorna. Jag fick överväldigande känslor av otillräcklighet, och både vänner och familj var snabba med att påpeka mina misstag som återvänd missionär.
Jag kunde inte se hur mitt trofasta tjänande hjälpte min familj över huvud taget. Gjorde jag något fel?
Kristuslik kärlek
Efter att ha brottats med den här frågan ett tag fick jag en plötslig insikt om lärjungeskap. Jag insåg att evangeliet handlar om mycket mer än att få människor att gå i kyrkan. Det handlar om att stärka relationer och visa kristuslik kärlek. Den här förändringen av mitt perspektiv betydde inte att jag hade gett upp – i stället valde jag att fokusera på kärleken.
Syster Tamara W. Runia, första rådgivare i Unga kvinnors generalpresidentskap, har sagt: ”Våra familjer är inte fullkomliga, men vi kan fullkomna vår kärlek till varandra tills den blir en konstant, oföränderlig, vad-som-än-händer-kärlek, den slags kärlek som stöttar förändring och ger rum för tillväxt och återkomst.”
Jag visste att något behövde förändras. I stället för att försöka få min familj att leva efter evangeliet fokuserade jag på att älska och stärka mitt band till dem. Jag bestämde mig för att inte älska dem på grund av vad de gjorde eller inte gjorde utan för att jag helt enkelt ville visa kristuslik kärlek till dem jag älskar mest i den här världen.
Obesvarade frågor
Trots denna förändrade inställning har jag många obesvarade frågor om hur evigheten kommer att se ut för min familj. Jag är en planerare och det känns skrämmande att inte veta vad framtiden bär i sitt sköte.
En sak som har tröstat mig är mitt vittnesbörd om frälsningsplanen. Även om jag inte kan se in i framtiden så kan Gud – som är fullkomligt vis, kärleksfull och barmhärtig – göra det. Även om jag fortfarande har frågor om exakt hur saker och ting kommer att ordna sig, vet jag att det kommer att ordna sig.
Äldste Dale G. Renlund i de tolv apostlarnas kvorum gav rådet: ”Vi kan försöka vänta med våra frågor om hur och när tills senare och fokusera på att utveckla tro på Jesus Kristus, att han både har makt att ställa allt till rätta och längtar efter att göra det.” Jag kan inte beskriva den lättnad som kommer av att överlämna all min osäkerhet och alla mina sorger till Frälsaren.
Jag vet att ”allt som är orättvist i livet kan rättas till genom Jesu Kristi försoning”. Jag tror att Guds plan är fullkomlig, och eftersom vi är hans barn vill han att vi ska vara lyckliga. Inget har gett mig större glädje och trygghet än att leva efter Jesu Kristi evangelium.
Och inget har kunnat fylla mitt hjärta med mer uppriktig kärlek till min familj och mina vänner än när jag har följt honom.