Från missionsfältet
När jag var för sjuk för att göra missionsarbete släktforskade jag i stället
När jag släktforskade för mina avlidna förfäder såg jag också välsignelser åt min levande släkt.
Jag minns dagen när två män i fina, vita skjortor och slipsar kom hem till mig. Mamma bestämde sig för att släppa in dem och de undervisade oss om Jesu Kristi evangelium. Hela min familj blev omvänd till kyrkan.
Men att vara medlem i Mongoliet var svårt eftersom kristendomen var något nytt i vårt samhälle. Jag ställdes inför många utmaningar och frestelser. Tack och lov fanns min familj alltid där och uppmuntrade mig att leva efter evangeliet.
Vid den tiden visste jag inte vilka svårigheter jag en dag skulle ställas inför – eller hur min släkt på båda sidor om slöjan en dag skulle hjälpa mig igenom den svåra tiden.
Släktforskningens under
När jag verkade som missionär började jag få allvarliga hälsoproblem, bland annat kronisk smärta. Min missionspresident försäkrade mig om att jag hade varit en bra missionär och gav mig valmöjligheten att återvända hem för att bli frisk, men jag ville inte åka därifrån. Jag hade tackat nej till ett stort idrottsstipendium för att kunna verka som missionär, och min familj hade offrat så mycket för att hjälpa mig betala för min mission. Jag visste inte vad jag skulle göra.
Medan jag kämpade med det här beslutet blev smärtan särskilt svår. Jag blev sängbunden i tre dagar eftersom jag inte kunde stå. Jag ville fortsätta tjäna på något sätt, så jag tillbringade de timmarna i sängen med att släktforska. Jag började skicka nya släktnamn till pappa och släktforskningsspecialisten där hemma.
En dag fick jag ett samtal från släktforskningsspecialisten i min hemförsamling och hon berättade att förrättningarna för några av mina nära förfäder hade godkänts och utförts i templet! Det fanns inga tempel i Mongoliet, så det var ett underverk att det hade gått så fort. Anden kom över mig och jag bestämde mig genast för att fortsätta som missionär.
Jag hoppade upp ur sängen, tog tag i min kamrat och sa: ”Nu går vi och undervisar!” Han blev förvånad över att se mig på benen. Bara fem minuter tidigare hade jag legat som en död man – knappt förmögen att stiga upp för att äta eller dricka. Men plötsligt var min smärta så liten jämfört med min önskan att hjälpa andra att hitta sin tro på Kristus. Jag visste att vi behövde sprida evangeliet så att även andra kunde få lära sig hur de skulle kunna hjälpa sina familjer.
Äldste Gerrit W. Gong i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Att knyta an till våra förfäder kan förändra våra liv på överraskande sätt. Av deras prövningar och bedrifter får vi tro och styrka.”
Mitt liv förändrades när jag fick styrka från Jesus Kristus genom att göra hans evangeliums frälsande förrättningar tillgängliga för andra genom släktforskning. Hans kraft gjorde det möjligt för mig att slutföra min mission.
Styrka på båda sidor om slöjan
Flera år senare gick pappa bort. Han hade blivit mindre aktiv i kyrkan under sitt liv, så jag började arbeta på att utföra hans tempelförrättningar. Mitt vittnesbörd om frälsningsplanen och släktforskning har gett mig tröst, för jag vet att jag kommer att få träffa pappa igen en dag. När jag gör det vill jag tala om för honom att jag gjorde allt jag kunde för att vår familj skulle få vara tillsammans.
Nu har jag fru och egna barn. Vi stärker vår familj på jorden genom att stärka vår familj på andra sidan slöjan.
President Russell M. Nelson sa en gång: ”Tempeltjänst och släktforskning har makten att välsigna dem som är på andra sidan slöjan, men har också samma makt att välsigna de levande. Det förädlar dem som deltar i det. De hjälper bokstavligen till att upphöja sin familj.”
Genom att släktforska tillsammans har min familj fortsatt att ha Kristus i centrum. Mina barn tycker det är så roligt att ringa släktingar för att få veta mer om deras liv, och då blir släktingarna också entusiastiska! Vi har känt oss förenade och sammansvetsade med alla våra släktingar – levande och avlidna.
I skrifterna finns det en berättelse om en fattig änka som bara kan lägga två små kopparmynt i offerkistan, medan de rika människorna omkring henne donerar alla möjliga rikedomar. Herren lär sina lärjungar att änkans donation är värd mycket mer: ”Alla andra gav av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt som hon hade att leva på” (Markus 12:44).
Det släktforskningsarbete min familj utför är litet när man tänker på alla de människor vars arbete ännu inte är utfört. Men jag vet att vår himmelske Fader anser våra ansträngningar vara av stort värde när vi gör allt vi kan för att stärka vår familj på båda sidor om slöjan.