”En gåva jag aldrig ska glömma”, Liahona, aug. 2025.
Sista dagars heliga berättar
En gåva jag aldrig ska glömma
Jag berättade för min farbror att han en dag skulle få se sin bror igen – inte ett porträtt av honom utan personligen.
Äldste d’Antuono (till höger) och äldste Beck, med porträttet av äldste d’Antuonos far.
När heltidsmissionärerna kom hem till mig i Frankrike för att utföra ett tjänandeprojekt var mina föräldrar inte aktiva medlemmar i kyrkan och jag var inte döpt. Snart undervisade missionärerna mig om evangeliet, som jag älskade. Och inom kort återvände mina föräldrar till kyrkan.
”Vem ska döpa dig?” frågade missionärerna.
”Min pappa”, svarade jag.
Min pappa, som var från Italien, var en god man. Han lärde mig att se människor så som Jesus skulle se dem. Sorgligt nog dog han bara några veckor före mitt dop.
När jag senare fick min missionskallelse var jag så uppjagad att jag bad mamma öppna den.
”Du kommer att bli glad”, sa hon genom tårarna. ”Du ska till din pappas hemland!”
Jag hade drömt om att få tjäna i Italien. En mission handlar om att tjäna människor, inte om att tjäna i områden. Men jag hade bett om att jag skulle få tjäna i Italien, särskilt i staden Gaeta, där min fars förfäder hade bott sedan 900-talet.
Efter att ha verkat i Rom och på Sicilien fick jag den glada nyheten att jag skulle förflyttas till det område som täckte Gaeta. Före den förflyttningen i början av 2023 gav min kamrat och gode vän äldste Jack Beck mig en gåva som jag aldrig ska glömma. Äldste Beck är en begåvad konstnär. Han hade ritat ett vackert porträtt av min far efter en liten bild jag hade på honom.
Jag tittade på porträttet varje dag under mina personliga studier. Det gav mig styrka att dela med mig av evangeliet.
Så snart jag blev kallad till Gaeta sökte jag upp mina släktingar. När jag visade porträttet för min fars äldre bror, grät han. Han hade inte sett sin bror på flera år och hade inga bilder av honom.
Jag berättade för min farbror att han en dag skulle få se sin bror igen – inte ett porträtt av honom utan personligen. Jag lärde honom att tack vare evangeliet kunde han få leva med sin bror igen i kärlek och frid med Frälsaren.
Jag såg stora underverk i Gaeta när jag berättade för min släkt om den goda nyheten att eftersom Jesus Kristus övervann döden är förlusten av nära och kära bara tillfällig (se Mosiah 16:8). Jag vittnar om att Frälsaren genom sitt försoningsoffer har gjort det möjligt för våra familjer att vara samlade för evigt.