Hjälp i vår förtvivlan

Illustration: Elia Sampò, kopiering förbjuden

När jag var gravid med mitt fjärde barn behövde vi en ny bil. Jag hittade en på nätet, men kände mig nervös inför ett sådant stort köp. Jag bad kunniga vänner om råd. Alla sa de att det var ett jättebra val, så jag kände mig säker.

Bilen behövde transporteras till oss, så vi väntade. Dagen då bilen skulle komma fick vi veta att vi inte skulle få vår bil!

Vi hade blivit lurade. Jag blev chockad och förkrossad. Vi hade förlorat pengarna.

Under dagarna som följde kunde jag inte låta bli att älta upplevelsen. Jag var så upprörd att det var svårt för mig att vara en bra mamma och hustru. Min energi var borta. Jag kom till en brytpunkt och visste att jag behövde förändras. Så jag bad min himmelske Fader ta bort bördan från mina axlar.

Efter några timmar kändes det lättare. Och efter ett tag kunde jag inte känna bördan längre. Jag var inte arg eller upprörd. Jag kände bara frid. Jag insåg att den här känslan av lugn hade kommit tack vare Jesu Kristi försoning.

Några månader senare fick vi en summa pengar från en boendeförening som vi tillhörde. Den var exakt den summa som vi hade förlorat. För oss var det ett underverk!

Jag insåg att jag aldrig behöver bära mina bördor ensam. Jesus Kristus vet vad jag känner. Han fick ”lida smärta och bedrövelser och frestelser av alla slag” (Alma 7:11). Vi måste släppa in honom i våra liv så att han kan hjälpa oss.

President Russell M. Nelson (1924–2025) sa: ”Det finns ingen gräns för hur mycket Frälsaren kan hjälpa dig. Hans ofattbara lidande i Getsemane och på Golgata var för din skull! Hans oändliga försoning är för din skull!”

Jesus Kristus vill hjälpa oss i vår förtvivlan, vad den än gäller. Vi är aldrig ensamma. Han finns alltid där för oss (se Matteus 28:20).