Pontius Pilatus: ”Vad är sanning?”

Alison Wood

Kyrkans tidskrifter

En stor del av att följa Kristus i dag är att ställa sig frågan ”vad är sanning?” och försöka finna den.

Pontius Pilatus var en man som ställde många frågor.

Pilatus frågade Frälsaren:

”Så du är judarnas kung?” (Matteus 27:11).

”Talar du inte med mig? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?” (Johannes 19:10).

Pilatus frågade folket vid högtiden:

”Vem vill ni att jag ska frige åt er: Barabbas eller Jesus som kallas Messias?” (Matteus 27:17).

”Vad har han då gjort för ont?” (Matteus 27:23).

”Ska jag korsfästa er kung?” (Johannes 19:15).

På de relativt få ställen i Nya testamentet där vi kan läsa om Pilatus är många av hans nedtecknade ord frågor. Han var en man som hade svårt att förstå: Varför vill judarna korsfästa den här mannen när han inte ”finner honom … skyldig till något brott”? (Johannes 18:38). Varför ville de hellre frige Barabbas – en tjuv och en mördare? Och varför vägrar denne anklagade man, Jesus Kristus, att ta tillbaka sina ord, och inte ens talar för sitt eget försvar?

Med andra ord, som Pilatus frågar Frälsaren, ”vad är sanning?” (Johannes 18:38).

Pilatus beslut

Till slut bestämde sig Pilatus för att sanningen inte hade lika stor betydelse som den allmänna opinionen. När han såg att han inte kunde resonera med folket slutade han ställa frågor. Han ”tvådde sina händer inför folket och sade: ’Jag är oskyldig till den mannens blod. Det här får ni själva ta ansvar för’” (Matteus 27:24).

Pilatus verkar inte ha delat pöbelhopens uppfattning om Frälsaren. I ett sista försök att visa folket i Jerusalem att han inte fann något fel hos Jesus för Pilatus fram honom en gång till. ”Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och purpurmanteln, och Pilatus sade till dem: ’Se människan!’” (Johannes 19:5).

Pilatus skrev titeln ”Jesus från Nasaret, judarnas kung”, att sättas upp på Kristi kors, och han vägrade ändra orden (Johannes 19:19–22). När Josef från Arimatea bad om Jesu kropp lät Pilatus honom få den (se Markus 15:43–45).

Vi känner inte till Pilatus exakta motiv, men han verkade ha trott att Jesus inte var en brottsling. Han visste att Kristus överlämnades till honom på grund av avund (se Matteus 27:18). Inte heller vet vi exakt vad Pilatus ansåg om Guds Son, men han verkar ha vetat att det var något utöver det vanliga med honom.

Och ändå utlämnade han Frälsaren till korsfästelse.

Vad har vi att säga om det?

Vi kan lära oss mycket av Pilatus svårigheter. En stor del av att följa Kristus i dag är att ställa sig frågan ”vad är sanning?” och försöka finna den. En daglig del av vårt lärjungaskap är att försöka urskilja hans Ande bland världens högljudda röster – de som vi möts av både personligen och online.

Pilatus sökte sanningen men såg inte att han hade den framför ögonen – Jesus Kristus, ”vägen, sanningen och livet” (Johannes 14:6; betoning tillagd). Han kunde inte ”se människan” för den han verkligen var.

Äldste Dieter F. Uchtdorf i de tolv apostlarnas kvorum har sagt att ”den viktigaste dagen i ditt liv och mitt är dagen när vi lär oss att ’se människan’, när vi ser honom som den han verkligen är, när vi av hela vårt hjärta och sinne tar del av hans återlösande kraft, när vi med förnyad entusiasm och styrka förpliktar oss att följa honom”.

I berättelsen om Pontius Pilatus finner vi två uppmaningar för vårt eget lärjungaskap: att söka sanningen om Jesu Kristi gudomlighet, och när vi en gång har funnit vårt svar, att aldrig överge den sanningen.

När vi känner Jesus Kristus – när vi verkligen ser honom – ska vi ”lära känna sanningen, och sanningen ska göra [oss] fria” (Johannes 8:32).