Marias villiga hjärta: Hur tro gör det omöjliga möjligt

Danielle Christensen

Avdelningen för prästadömet och familjen

De största underverken kan inträffa när vi väljer att rätta vår vilja efter Guds vilja.

När ängeln Gabriel sa till Maria att hon var utvald till att föda Guds Son, förvissade han henne om att ”ingenting är omöjligt för Gud” (Lukas 1:37). Utöver inspiration till tro och mod var det här också en sanning – en som Maria kunde få veta för egen del, om hon var villig.

Lyckligtvis var Maria villig och valde att tro på kallet från Gud (se Lukas 1:38), även om hon inte hade alla svar. Och tack vare hennes tro och ödmjukhet kunde Guds frälsningsplan – som vid den tidpunkten ”var totalt beroende av [hennes] handlingar” – gå framåt.

Hon visste det inte då, men detta heliga ansvar skulle göra Maria mottaglig för upplevelser hon annars inte skulle ha fått. Några av dem skulle hon komma att sätta värde på och bevara i sitt hjärta (se Lukas 2:15–19, 41–51). Andra skulle orsaka henne smärta (se Lukas 2:34–35). Men alla skulle de föra henne närmare Gud och den gudomliga sanning hon hade lärt sig som ung kvinna, att ”ingenting är omöjligt för Gud”.

För hon var villig

Marias villighet att acceptera Guds vilja skyddade henne inte från prövningar, sorg eller besvikelser. Faktum är att hon ställdes inför nya utmaningar som mor till Messias, bland annat natten då Frälsaren föddes. Om det ögonblicket har president Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum sagt:

”Näst endast efter barnet är Maria huvudpersonen, den majestätiska drottningen, mödrarnas moder – och står i rampljuset i detta mest storslagna av alla dramatiska ögonblick. Och … så när som på sin älskade make, var hon ganska ensam.

Jag har undrat om denna unga kvinna, nästan själv ett barn som här föder sitt första barn, kan ha önskat att hennes mor, en moster, hennes syster eller en vän skulle ha funnits hos henne under förlossningen …

Men det blev inte så. Med endast den oerfarne Josefs hjälp födde hon själv sin förstfödde son, svepte in honom i de små kläder hon visste att hon behövde ta med sig på färden, och lade honom kanske på en kudde av hö.”

Marias utmaningar som ung mor fortsatte när hon och Josef var tvungna att fly från sitt hemland till Egypten för att skydda Jesu liv. Hon behövde också lära sig vad det innebar att uppfostra en son med ett gudomligt uppdrag som verkade få honom att mogna snabbt och kräva mycket av hans tid som vuxen (se Matteus 12:46–50).

Som Jesu mor hade Maria förmånen att vara nära honom och se honom göra sådant som verkade omöjligt. Hon såg honom undervisa lärda män i templet när han bara var 12 år gammal (se Lukas 2:41–51 och Joseph Smiths översättning, Lukas 2:46 i Evangeliebiblioteket). Hon visste att hon kunde be honom om underverk (se Johannes 2:1–11). Och hon stod vid hans sida vid korset då han fortsatte göra det omöjliga möjligt genom att lida för mänsklighetens alla synder, sorger och svårigheter (se Johannes 19:25–27).

I och med det fick ängeln Gabriels ord att ”ingenting är omöjligt för Gud” en ny innebörd. Inte bara kunde Gud skänka nytt liv i världen – han kunde också skänka liv till världen genom Jesu Kristi försoningsoffer.

Ge sin vilja till Gud

Marias villighet att acceptera Guds vilja, och därigenom kunna nå sin gudomliga potential, genljöd i Jesus egen beredvillighet att acceptera sin Faders vilja, vilket gjorde att han kunde uppfylla sitt gudomliga uppdrag som vår Frälsare. Till följd av Jesu ödmjukhet skedde till synes omöjliga händelser – bland annat hans seger över döden genom uppståndelsen – som påminner oss om att också vi måste överlämna vår vilja till Gud om vi vill nå vår potential och se det omöjliga ske i våra egna liv.

Äldste Ulisses Soares i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Det krävs ett modigt och villigt hjärta för att … underkasta oss Gud och i slutändan besluta oss för att följa hans väg snarare än vår egen. Det yttersta provet på vårt lärjungeskap finns i vår villighet att ge upp och förlora vårt gamla jag och underkasta oss Gud med vårt hjärta och hela vår själ så att hans vilja blir vår.”

Att anpassa sin vilja efter Guds vilja är inte alltid okomplicerat eller lätt, men vi behöver inte göra den här förändringen helt själva. När vi utövar tro på Jesus Kristus och hans försoning kan vi nå vår gudomliga potential och bli den han vill att vi ska vara (se 2 Korintierbrevet 5:17–19).

Som president Russell M. Nelson (1924–2025) sa: ”En tro på Jesus Kristus är den största kraft som är tillgänglig för oss i det här livet. Allt är möjligt för den som tror [se Markus 9:23].”

President Nelson lärde också att när vår ”största önskan är att låta Gud råda” i våra liv blir ”många problem … icke–problem!” Våra beslut blir mindre svåra, vi använder vår tid bättre och våra brustna hjärtan kan helas. Han lovade: ”När ni väljer att låta Gud råda i era liv får ni uppleva för egen del att Gud är ’en underverkens Gud’” [Mormon 9:11].

Självklart krävs det mod att låta Herren råda i stället för att förlita sig på egen förmåga (se Psaltaren 118:8). Det här kan vara särskilt sant när vi inte har alla svar eller när vi tror att det kan finnas en bättre väg att följa än Guds väg. Men när vi en gång har valt honom blir våra liv faktiskt lättare. För när vår vilja är i samklang med Herrens är vi förenade med honom. Han ger oss sin styrka, sitt stöd och sin kraft. Och vi kan gå framåt med större tillförsikt, precis som Maria gjorde, med vetskap om att ingenting är omöjligt för Gud.