Mormons bok och påskens mirakel

I 3 Nephi 11 läser vi att folket hörde en röst från himlen. Först förstod de den inte, men efter att ha fokuserat helt på den kände de till slut igen Guds röst som förkunnade: ”Se min älskade Son” (v. 7). Vår himmelske Fader presenterade inte bara Jesus Kristus – han vittnade som bara han kan om Kristi gudomlighet.

Frälsaren är Guds förstfödde Son i anden och hans förstfödde Son i köttet (se Läran och förbunden 93:21 och Johannes 3:16). Det är en av de viktiga anledningarna till att han kunde utföra försoningen som möjliggör vår inre förändring. Utan Jesu Kristi försoning skulle våra felsteg och synder automatiskt fördöma oss. Med hans försoning kan vi inte bara renas från dem utan också lära av dem. Eftersom Kristus är gudomlig kan han erbjuda oss nåd – gudomligt bistånd och ett mentorskap – som kan hjälpa oss att nå vår eviga potential.

Inre förändringar börjar när vi visar tro på Jesus Kristus och hans bemyndigade tjänare. Något av det första Kristus gjorde när han visade sig i det forntida Amerika var att inbjuda folkmassan att en efter en bli vittnen om hans uppståndelse. Alla såg och kände de på de symboliska märkena av hans försoningsoffer. (Se 3 Nephi 11:14–15.) Och sedan ropade de jublande: ”Hosianna!” (v. 17). En översättning av det ordet är ”var snäll och fräls oss”.

Frälsaren besvarade deras vädjan om frälsning genom att kalla fram Nephi och ge honom makt och myndighet att döpa (se v. 21). På så sätt lärde han oss att frälsning endast ges genom förrättningar som utförs med rätt prästadömsmyndighet.

Du undrar kanske om människorna på den amerikanska kontinenten inte redan hade prästadömet? Utförde de inte redan bemyndigade dop? (Se Mosiah 18:8–17.) Ja, men det verkar som om Jesus hade en viktig avsikt med att öppet ge denna myndighet till Nephi och de andra lärjungarna. Kanske ville han göra klart för alla att de här personerna hade myndighet att representera honom och utföra frälsningens och upphöjelsens förrättningar när han lämnat dem. Det var kanske särskilt viktigt eftersom en del meningsskiljaktigheter hade förekommit om det rätta sättet att döpa (se 3 Nephi 11:28).

Genom prästadömsförrättningar och förbund möjliggör vår himmelske Fader välsignelser för alla sina barn. De här förrättningarna hjälper människor att inte bara övervinna världen utan också bli mer som vår himmelske Fader och Jesus Kristus.

Nästa sanning är att en inre förändring är beroende av vår förmåga att få tillgång till Kristi överflödande kraft. På den amerikanska kontinenten undervisade Frälsaren folket om sin lära, särskilt den lära som vår himmelske Fader hade gett honom (se 3 Nephi 11:31–32). Den innefattar tro på Herren Jesus Kristus, omvändelse, dop och mottagandet av den Helige Anden (se v. 32–35). Om vi bygger på denna grund kan vi hålla ut intill änden, ”och helvetets portar ska inte få makt över [oss]” (v. 39).

Genom Kristi lära kan vi få tillgång till hans kraft och han kan förändra vår innersta natur. Utan tro och omvändelse skulle det inte finnas någon större önskan att förändras. Utan dopet och den Helige Andens gåva skulle kraften att förändra sig vara begränsad. Utan principen att hålla ut intill änden skulle förändringen av vårt inre landskap för alltid vara ytlig och tillfällig, utan tid att sjunka djupt in i hjärtat och bli en del av de vi är.

Hur mycket vår himmelske Fader och Jesus Kristus än älskar oss och vill välsigna och hjälpa oss, tvingar de oss inte att förändras. Det är genom efterlevnad till Kristi lära som vi använder vår moraliska handlingsfrihet till att inbjuda dem att tillsammans med oss göra deras gudomliga egenskaper till våra egna.

När Jesus Kristus besökte folket i det forntida Amerika höll han en predikan som liknade Jesu bergspredikan i Bibeln, men med vissa väsentliga skillnader. Till exempel innehåller Mormons bok ytterligare lärdomar från Frälsaren som saknas i vår nuvarande Bibel. Dessa lärdomar riktar vårt fokus på evangeliets första principer och förrättningar: tro på Jesus Kristus, omvändelse, dop och mottagandet av den Helige Anden. (Se 3 Nephi 12:1–2.) Det ger oss en bakgrund mot vilken vi kan se saligprisningarna som följer som något mer än en samling goda råd.

President Harold B. Lee (1899–1973) kallade bergspredikan, som inleds med saligprisningarna, ”en uppenbarelse om [Kristi] egen natur … eller vad som kan sägas vara ’en självbiografi’”. De är en uppmaning från Kristus om att interagera med honom i processen att ta emot hans gudaktiga egenskaper. Det grekiska ordet salig betyder ”gynnad” eller ”lycklig”. Men med tanke på sambandet mellan saligprisningarna och Psaltaren kan ordet också antyda ”helig” eller ”upphöjd”.

Efter att ha valt tro på Jesus Kristus och ingått förbund välsignas ”de fattiga i anden, som kommer till [Kristus]” (3 Nephi 12:3). När vi är fattiga i anden inser vi att vi har en lång väg att gå innan vi blir som Gud, och vi väljer Jesus Kristus som vårt föredöme och vår fullkomlige mentor att hjälpa oss komma dit. När vi inte lever upp till förväntningar sörjer vi på grund av våra synder och väljer att omvända oss (se v. 4). Vi visar ödmjukhet genom att ofta komma tillsammans för att närma oss Kristus genom att ta del av sakramentet. Sakramentet hjälper oss att stärka vår förbundsrelation med vår himmelske Fader och Jesus Kristus genom att ständigt välkomna deras styrka och inflytande i vårt liv. (Se v. 5.)

Nästa sanning Frälsaren lärde var ”välsignade är alla de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, för de ska fyllas av den Helige Anden” (v. 6). Den Helige Anden är den som helgar, ”nådens budbärare genom vilken Kristi blod tar bort våra synder och helgar oss (se 2 Nephi 31:17)”. Med hans ständiga sällskap blir vi barmhärtiga och renhjärtade som Kristus. Den Helige Anden hjälper oss att bli fridsskapare som kan uthärda förföljelse precis som Kristus gjorde. (Se 3 Nephi 12:7–11.)

Den Helige Anden kan hjälpa oss att förändra vårt beteende och höja våra strävanden och vår motivation till en högre nivå. Den lägre lagen, en förberedande lag, löd: ”Ni ska inte döda” (se 3 Nephi 12:21). Frälsaren sa att man inte ens ska vara vred på sin broder (se v. 22). Den lägre lagen sa att vi ”inte ska begå äktenskapsbrott” (v. 27). Herren sa att vi inte ens ska låta begär komma in i hjärtat (se v. 28–29). ”Det gamla är borta och allt har blivit nytt” sa Frälsaren. ”Därför vill jag att ni ska vara fullkomliga såsom jag, eller er Fader som är i himlen, är fullkomlig” (v. 47–48).

Fullkomlighet är den inre förändring vi eftersträvar, men den verkar omöjlig att uppnå tills vi minns att ordet fullkomlig på grekiska är teleios som betyder ”fullständig”, ”hel” eller ”fullt utvecklad”. Prefixet tele betyder ”på avstånd”. Vi ser det i ord som telefon, television och teleskop – kommunikation och syn på avstånd. I Mormons bok ser vi att Jesus inte sa sig vara fullkomlig förrän efter sin uppståndelse. I sin barmhärtighet ger han oss också gåvan av tid till att lära och växa för att bli hela och fullt utvecklade.

I Mormons bok kan vi se detta mirakel i folkets liv efter Frälsarens besök. ”Allt folket blev omvänt till Herren i hela landet … och det fanns inga stridigheter eller ordstrider bland dem, och alla behandlade varandra rättvist” (4 Nephi 1:2). ”Guds kärlek … bodde i folkets hjärtan … Och det kunde förvisso inte finnas något lyckligare folk” (v. 15–16). Dessa Jesu Kristi efterföljare tillämpade det som han hade undervisat om, och de förändrades – med tiden – genom hans nåd. Det Sion-samhälle de i nästan 200 år levde i, visar oss att positiva förändringar är möjliga genom Kristus.

Under påsken firar vi Kristi uppståndelse och löftet den ger om att också vi kommer att uppstå med en fullkomlig och förhärligad kropp. Påskberättelsen i Mormons bok får oss att se bortom yttre förändringar och till de inre förändringar som Frälsaren erbjuder. Mormons bok är ännu ett testamente om Jesus Kristus och om våra eviga möjligheter och vår potential tack vare honom.