Min sommar var (kaotiskt) organiserad
För att ge en kontext till min sommar år 2024 behöver vi backa till början av 2023 när jag inser att Göteborg stav ska arrangera Festinord 2024. Direkt börjar min hjärna spinna ihop en dröm om en plats i Jönköping som skulle vara nästintill perfekt för något som alltid var sommarens höjdpunkt för mig. Hoppa sedan framåt till mitten av hösten och min telefon plingar. Där läser jag ett mejl som frågar om jag kan boka tid med en områdessjuttio.
Det kanske är så ”officiellt” när det kommer till att hjälpa till med Festinord tänker jag och lägger inte mer tanke på det. Någon vecka senare tillfrågas jag att ha huvudansvaret för MSA Nordic Convention (MSA står för Mid Single Adults). En relativt ny konferens som riktar sig till ensamstående vuxna i åldrarna 25–45, ett evenemang jag deltog i för första gången sommaren 2023.
När 2024 väl rings in så är jag heltidsstudent, huvudansvarig för en konferens samt rådgivare för en kommitté för Festinord, och jag har ingen aning om vad jag gett mig in i. Vad ni läsare ska veta är att jag aldrig varit ansvarig för något evenemang tidigare, så frågetecknet om hur man ens kommer i gång, speciellt när det kommer till ekonomi, är något jag varmt rekommenderar erfarna och ledare inom kyrkan besvarar till framtida personer i min sits.
Hoppar man sedan fram till när detta skrivs så kan man summera mina intryck och lärdomar från första halvan av 2024 med följande:
- Över 60 timmar i diverse videomöten har lett till att jag reflexmässigt ryser när jag hör ordet möte.
- Att ha huvudansvar för ett evenemang, två ansvarsområden för ett annat (jag tackade ja till att bistå en till kommitté under vårens gång) utöver studier, familjemedlem på intensiven och ett ämbete i ens egen församling ger inte mycket tid för hjärnan att koppla av.
- Att verkligen delegera ett ansvar är svårare än man tror.
- Att Gud alltid är vaksam över en.
Jag vill med kraft belysa att jag inte var ensam i allt detta. Min himmelske Fader skickade ett antal änglar min väg för att bistå mig med den hjälp som jag behövde för att åstadkomma vad jag satte ut för att göra. Vare sig det var hjälp med organisering eller hjälp att ha kul och slappna av när hela havet stormade, så har min himmelske Fader och ni änglar min eviga tacksamhet.
Min sista reflektion efter både MSA-aktiviteten och Festinord: Jag påminns om ett skriftställe i Mormons Bok; Alma 26:30–31:
”Och vi har utstått alla slags lidanden, och allt detta för att om möjligt bli medel till att kunna frälsa någon själ, och vi ansåg att vår glädje skulle vara fullkomlig om vi möjligen kunde bli medlet till att frälsa någon. Se, vi kan nu lyfta blicken och se frukterna av vårt arbete, och är de få? Jag säger er: Nej, de är många. Ja, och vi kan se deras uppriktighet på grund av deras kärlek till sina bröder och även till oss.”
Jag må inte ha genomlidit eller frälst någon likt Ammon och hans bröder. Men om folk som deltog i något av de event jag spelade en roll i gick därifrån lite gladare, så säger jag glatt – det var värt det.