Berättelsen om Jesu Kristi evangeliums återställelse

Den första synen, av Walter Rane

Den första synen

Jag föreställer mig de nya gröna löven som växte fram ur träden när Joseph Smith gick ut i skogen nära sitt hem den där vårdagen 1820. Jag föreställer mig att han som fjortonåring inte ville ”förbli i [det] mörker och [den] förvirring” (Joseph Smith – Historien 1:13) som han känt de senaste två åren. Den här lunden skulle senare bli känd som den heliga lunden.

Han skrev senare att han som ung tonåring ”blev mycket bedrövad, för jag var övertygad om mina synder … Därför ropade jag till Herren om nåd, för det fanns ingen annan jag kunde gå till och få nåd.” Det är ett av skälen till att han började be den morgonen. Han skrev ner svaret på sin bön:

”Jag [såg] en ljuspelare alldeles över mitt huvud, klarare än solen, som sänkte sig gradvis tills den föll på mig …

När ljuset vilade på mig såg jag två personer, vilkas glans och härlighet trotsar all beskrivning, stående över mig i luften. En av dem talade till mig och nämnde mig vid namn och sa, medan han pekade på den andre: Denne är min älskade Son. Hör honom!” (Joseph Smith – Historien 1:16–17).

Gud Fadern pekade på sin älskade Son Jesus Kristus och visade Joseph var han kunde finna hjälp och lindring. Och det är dit han pekar än i dag. President Russell M. Nelson har sagt: ”Vilka frågor eller problem ni än har så finns svaret alltid i Jesu Kristi liv och lärdomar.”

Ängeln Moroni uppenbarar sig för Joseph Smith, av Tom Lovell

Ängeln Moroni

När Joseph lämnade den heliga upplevelsen i lunden gick livet vidare, fler frågor kom och tyngden av hans ”svaghet och ofullkomligheter” tyngde hans själ (se Joseph Smith – Historien 1:28–29). Den 21 september 1823 leddes han återigen till att be.

Jag föreställer mig den 17-årige Joseph knäböjande på golvet bredvid sängen den kvällen. Medan han bad – med vetskap om att han skulle få ett svar – sänktes ett ljus ned och fyllde det lilla sovrummet han delade med sina syskon.

Besökaren var ängeln Moroni. Jag föreställer mig hur Joseph drog en lättnadens suck när ängeln försäkrade honom om att Gud hade förlåtit hans synder. Sedan förklarade han vilket arbete Herren hade planerat för honom. Joseph skrev: ”Han sa att det fanns en bok förvarad, skriven på guldplåtar, som innehöll en berättelse om denna kontinents forna invånare … Han sa också att det eviga evangeliets fullhet fanns däri, såsom Frälsaren gav det till de forna invånarna” (Joseph Smith – Historien 1:34).

Det var Josephs uppgift att hämta guldplåtarna från kullen Cumorah och översätta uppteckningen som skulle bli Mormons bok.

Kullen Cumorah

Allteftersom åren gick och Joseph växte upp, undervisade Moroni den unge profeten på kullen. Varje år lät ängeln honom inte ta plåtarna, eftersom han visste att Joseph inte var redo än. Jag föreställer mig hur Joseph lämnade kullen efter varje samtal med Moroni, ivrig att vara redo för nästa års besök.

Josef var tvungen att vara tålmodig varje år eftersom ”tiden att ta fram [uppteckningen] ännu inte hade kommit” (Joseph Smith – Historien 1:53). Joseph kunde ha gett upp i frustration men valde i stället att ”[ta emot] undervisning och kunskap” från ängeln Moroni när han fick veta hur Herrens ”rike skulle ledas i de sista dagarna” (Joseph Smith – Historien 1:54).

Under den här tiden tvivlade några av Josephs grannar på honom. Men Joseph fick stöd av sin familj och sina vänner. Med hans ord: ”Jag hade sett en syn. Jag visste det, och jag visste att Gud visste det och jag kunde inte förneka det” (Joseph Smith – Historien 1:25).

Joseph gifte sig med Emma Hale i januari 1827. Hon åkte i vagnen med honom till kullen Cumorah strax efter midnatt den 22 september 1827, kvällen då han äntligen var redo att ta emot guldplåtarna.

En lärdom vi kan ta till oss av Josephs fyra år långa väntan på att få guldplåtarna är att Gud förbereder oss för det arbete han kallar oss att utföra. Genom att använda den tid Gud ger dig för att förbereda dig, lära och fördjupa din tro blir du redo när han än kallar dig.

Genom Guds gåva och kraft, av Simon Dewey

Översättningen av Mormons bok

Några månader senare flyttade Joseph och Emma till Harmony i Pennsylvania där Emmas föräldrar bodde. Här påbörjades översättningen av guldplåtarna 1828.

Emma och Joseph hade många prövningar – till exempel när deras första barn dog – vilket fördröjde översättningen. Martin Harris, en lokal bonde som var en av skrivarna under översättningen av Mormons bok, bad att få visa 116 översatta sidor för sin familj. Efter att ha bett Herren många gånger fick Joseph tillåtelse att låta Martin ta de 116 sidorna tillbaka till Palmyra. De förlorades eller blev stulna, vilket resulterade i att Herren tillfälligt tog bort Josephs förmåga att översätta. (Se Läran och förbunden 3; 10.)

När Joseph fick veta att sidorna hade försvunnit blev han orolig och sa: ”Allt är förlorat! … Hur kan jag komma inför Herren med detta?” Men tack vare de här upplevelserna lärde han känna Guds natur. Joseph bad till sin himmelske Fader med ödmjukt hjärta och fick det här svaret:

”Kom ihåg: Gud är barmhärtig. Omvänd dig därför från det du har gjort som strider mot den befallning som jag gav dig, så är du ännu utvald och åter kallad till verket” (Läran och förbunden 3:9–10).

Gud gav Joseph allt han behövde för att göra framsteg under den här svåra tiden. Med stöttande vänner som Martin Harris, Joseph Knight och Oliver Cowdery, och med redskap som urim och tummim och siarstenar, gick översättningen av Mormons bok framåt 1829.

Jag förlänar er, mina medtjänare, av Linda Curley Christensen och Michael Malm

Prästadömets återställelse

Medan Joseph översatte och Oliver fungerade som hans skrivare fick de lära sig om dopet och ville veta mer. De valde att be Gud om mer kunskap och förståelse. Jag föreställer mig hur Joseph och Oliver vördnadsfullt gick genom skogen på Josephs gård och letade efter en plats där de kunde be.

Den 15 maj 1829 besökte Johannes Döparen Joseph och Oliver. Han sa: ”I Messias namn förlänar jag er, mina medtjänare, Arons prästadöme, som innehar nycklarna till änglars betjäning och till omvändelsens evangelium och till dop genom nedsänkning till syndernas förlåtelse” (Läran och förbunden 13:1).

Aronska prästadömet återställdes. Joseph och Oliver döpte varandra, de första dopen i den här tidsutdelningen. En kort tid senare gav Petrus, Jakob och Johannes dem melkisedekska prästadömet.

Joseph var inte perfekt. Han gjorde misstag, men när han försökte omvända sig litade Herren på honom och lät honom växa. Herren gav Joseph och Oliver sin kraft och myndighet att handla i hans namn – prästadömet. Han gav dem den första förrättningen för att bygga en förbundsrelation med honom – dopet.

Herren anförtror också dig och mig att delta i hans frälsnings- och upphöjelseverk, och vi kan få hans hjälp att övervinna våra svagheter när vi håller våra förbund med honom.

Detalj från Första tryckningen av Mormons bok, av Gary E. Smith

Utgivningen av Mormons bok

Förföljelserna tilltog, vilket ledde till att det blev svårare för Joseph att fortsätta översätta Mormons bok. Han, Emma och Oliver flyttade till Fayette i New York där Olivers vän David Whitmer bodde. De flyttade in hos familjen Whitmer.

Med familjen Whitmers hjälp slutförde Joseph och hans skrivare översättningen bara några veckor efter att de flyttat dit. De samarbetade med E. B. Grandin för att publicera 5 000 exemplar av Mormons bok i hans tryckeri i Palmyra i New York. Martin Harris intecknade sin gård, hela sitt levebröd, för att betala kostnaderna. De första exemplaren var klara för försäljning den 26 mars 1830. Slutligen, när Mormons bok var tillgänglig, var det dags att organisera Jesu Kristi kyrka.

Kyrkans organisation, av Robert T. Barrett, kopiering förbjuden

Jesu Kristi kyrka organiseras

Jag föreställer mig 40–50 personer i familjen Whitmers lilla hem den 6 april 1830, dagen när kyrkan organiserades. Jag föreställer mig deras glädje när de såg den 24-årige Joseph ställa sig upp för att inleda det första mötet. Den dagen började Daniels profetia i Gamla testamentet att uppfyllas: ”Men i de kungarnas dagar ska himlens Gud upprätta ett rike som aldrig i evighet ska gå under” (Daniel 2:44).

För att återställa Jesu Kristi kyrka behövde Gud de gåvor som bara Joseph och Emma Smith, Oliver Cowdery och andra hade. Medan kyrkan fortsätter att växa i dag kan det kännas som att dina enskilda ansträngningar inte är nödvändiga. Men Gud behöver de gåvor som bara du kan erbjuda. När du hittar sätt att helga dina ansträngningar åt honom, som dessa tidiga heliga gjorde, kan du vara en del av hans ”underbara och förunderliga” verk (Jesaja 29:14).

Berättelsen fortsätter

Återställelsen av Jesu Kristi evangelium återinförde myndigheten, lärdomarna, förbunden och förrättningarna för att hjälpa Guds barn vandra på stigen tillbaka till sitt himmelska hem. Berättelsen om återställelsen fortsätter med dig – genom dina uppoffringar, din tro och ditt vittnesbörd. Varje gång du tar med dig ett släktnamn till templet, varje gång du delar med dig av evangeliet, varje gång du ”gör någonting som hjälper någon – på ena eller andra sidan om slöjan – att ingå och hålla sina förbund med Gud, hjälper [du] till att samla Israel”.

Du kan hjälpa dina bröder och systrar på båda sidor om slöjan att hitta fram till den enda stig som leder dem tillbaka till Gud. Du kan hjälpa dem att hitta Jesus Kristus.