Från tårar av vånda till tårar av tacksamhet

Illustration: Katy Dockrill

Inget kunde förbereda mig för dagen när min fru sedan tio år sa att hon ville lämna kyrkan och vårt äktenskap. Visst, vi hade båda saknat mognad, vänlighet, förlåtelse och kärlek, men jag ville fortsätta försöka förbättra vårt äktenskap. Men det ville inte hon.

Jag kände att jag hedrade mina förbund, studerade skrifterna entusiastiskt och tjänade plikttroget i församlingens biskopsråd. Men när min fru lämnade mig blev jag så förbryllad, arg och förvirrad att jag vaknade mitt i natten i vånda. Tårarna rann och jag gjorde det enda jag kunde göra – be i timmar.

Jag kände mig som en bilförare som körde säkert, men som sedan plötsligt blev påkörd av en annan bil som hade tappat kontrollen. Var det inte meningen att min lydnad skulle skydda mig från katastrofer?

Jag undrade om medlemmarna i församlingen tyckte att jag var en bedragare. Jag var en församlingsledare vars familj gick emot bilden av en mönsterfamilj. Hur kunde jag möta församlingsmedlemmarna när mitt liv kändes trasigt? Eftersom jag kände mig otillräcklig bestämde jag mig för att be om att bli avlöst från mitt ämbete.

”Om du kämpar med känslor av otillräcklighet ska du inte göra det”, sa min biskop. ”Vi är alla mänskliga och begår misstag.”

Fem svåra år senare märkte jag att jag hade förändrats. Jag var mer kärleksfull och förlåtande. Min själ var lugnare. Jag såg mina svagheter som möjligheter att förädlas av den Helige Anden (se Ether 12:27).

Med tiden träffade jag en underbar kvinna med två barn från ett tidigare äktenskap. Hon blev min fru 2020. Jag har varit lycklig sedan dess. Mina nattliga tårar av vånda har nu blivit till tårar av tacksamhet. Herren utgjuter så många välsignelser över mig.

Efter att ha upplevt olyckliga och osunda omständigheter i min familj finner jag tröst i rådet från äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum: ”Till er som har upplevt smärtan av en skilsmässa i er familj eller känt våndan av ett brutet förtroende, så kom ihåg att [Guds mönster för familjer] börjar med er! … Ni kan ge styrka åt er kedja [av generationer] och kanske till och med reparera de brutna länkarna.”