”Därför väljer jag den återställda kyrkan”, Liahona, feb. 2025.
Porträtt av tro
Därför väljer jag den återställda kyrkan
Allt jag har och är – min familj, mina värderingar, mitt yrke, meningen med livet – är tack vare Jesu Kristi återställda evangelium.
Foton: Christina Smith
När jag hade lärt mig läsa som barn började jag läsa Bibeln. När jag var tio ville jag, precis som Joseph Smith, hitta den rätta kyrkan att gå med i. Jag började undersöka kyrkor i närheten av mitt hem. Så en dag bjöd en vän till mamma med oss till en hemafton.
”Den här är det,” tänkte jag. ”Det är den här kyrkan!”
Två veckor senare döptes vi och blev medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.
Vi bodde i ett fattigt område i Guatemala där gäng hade börjat bildas. Många av mina äldre vänner gick med i några av de här gängen. Hade jag inte fått kunskap om evangeliet hade jag förmodligen gått med i ett gäng och blivit dödad innan jag fyllt 18, precis som en del av de här unga männen. Att bli medlem i kyrkan var en vändpunkt för mina framtida möjligheter.
Kunskap och vittnesbörd
När jag hade blivit medlem i kyrkan hungrade jag efter kunskap. När jag fyllde 14 hade jag läst alla skrifter och böcker i kyrkan som jag hade tillgång till, till exempel Jesus Kristus och Trosartiklarna av äldste James E. Talmage (1862–1933) i de tolv apostlarnas kvorum.
År 1984 sjöng jag med en kör under invigningen av Guatemala City tempel. Jag undrade varför några protesterade mot invigningen och delade ut litteratur mot kyrkan framför templet. Ungefär vid den tiden såg jag också att några lämnade kyrkan av olika anledningar.
Jag läste ut Mormons bok två månader efter mitt dop. Mitt vittnesbörd om boken har aldrig lämnat mig. Eftersom jag vet att den är sann vet jag att Joseph Smith var en profet, att han kallades av Gud och att detta är Frälsarens kyrka.
Eftersom Carlos vet att Mormons bok är sann, vet han också ”att Joseph Smith var en profet, att han kallades av Gud, och att detta är Frälsarens kyrka”.
Ett vittnesbörd kommer från Gud. Om han säger att det här är den sanna kyrkan och du vet att det var Gud som sa till dig, då är det så – du vet (se Joseph Smith – Historien 1:25). Allt kan förstås och uthärdas genom den linsen.
Nyligen besökte jag en släkting som vacklar i sin tro på grund av något han sett på internet.
”Om du kan hitta något som är bättre än Jesu Kristi evangelium eller som gör dig lyckligare än evangeliet, så satsa på det”, sa jag till honom. ”Men jag vet av erfarenhet att det inte finns något bättre eller något som gör oss lyckligare än Jesu Kristi evangelium.”
Jag berättade för honom att en del människor säger att Gud inte finns och att evangeliet inte är sant, men de söker inte uppriktigt efter sanningen. Och det finns andra som kung Lamonis far, som var så ivrig att lära känna Gud att han bad: ”Vill du … ge dig tillkänna för mig, så ska jag överge alla mina synder för att lära känna dig” (se Alma 22:17–18).
Att älska och inte döma är viktigt när man hjälper någon som kämpar med svåra trosfrågor. Min familjemedlem sa att han inte tänkte gå i kyrkan längre, men han slutade inte komma. Jag tror att han fortsatte komma eftersom vi har en nära relation och han känner att jag förstår hans tvivel.
Musik och öm barmhärtighet
I takt med att mitt vittnesbörd växte när jag var liten, växte också min kärlek till musik. Den kärleken började när jag gick in i ett av kyrkans möteshus och såg ett piano för första gången. Jag känner att Herren hade en plan för mig eftersom jag kände mig dragen till pianot. Jag öppnade pianobänken, hittade en bok om hur man spelar piano och började lära mig själv.
Snart spelade jag piano i min församling varje söndag och sjöng i församlingens ungdomskör. När jag fyllde 16 började jag studera vid Guatemalas nationella musikkonservatorium. Konservatoriets kördirigent Beto Echeverria uppmanade mig att bli professionell. Sedan dess har jag spelat piano och dirigerat många körer vid olika evenemang i kyrkan. Så småningom blev jag kyrkans musikkoordinator för området Centralamerika. I dag arbetar jag som pianotekniker och musiklärare.
Carlos, som sjunger med sin dotter Rocio, upptäckte sin kärlek till musik efter att ha gått in i ett sista dagars heligas möteshus, sett ett piano för första gången och lärt sig själv att spela.
När president Russell M. Nelson besökte Guatemala 2019 som en del av en nio dagar lång verksamhet i Latinamerika, talade han under en kvällsandakt där jag ombads att leda en kör på 200 personer. En tid efter att vi hade börjat öva hade jag en dröm.
Jag drömde att jag fick hälsa på profeten. När president Nelson efter andakten vinkade farväl med sin näsduk till de 22 000 människorna som var där, vände han sig till mig och sa på perfekt spanska: ”Tack så mycket. Bra jobbat!” När syster Wendy Nelson sedan talade till församlingen sa hon: ”Jag visste inte att ni hade en tabernakelkör i Guatemala!”
En annan öm barmhärtighet jag har fått ta emot genom att tjäna genom musik kom 2024 när jag inbjöds att sjunga med Tabernacle Choir at Temple Square under generalkonferensen i april. Och ännu en välsignelse kom när jag genom BYU-Pathway Worldwide slutförde min kandidatexamen – något jag hade velat göra sedan jag var ung vuxen.
Utan tvekan kan jag säga att allt jag har och är – min familj, mina värderingar, mitt yrke, meningen med livet – är tack vare Jesu Kristi återställda evangelium. Det har gett mig skydd, vägledning och oräkneliga välsignelser.
”Allt kan förstås och uthärdas” genom ett vittnesbörd om Frälsaren och hans återställda evangelium, säger Carlos, på bilden med sin fru Claudia och deras barn Jose och Rocio.