Välsignelsen av förbundsro

Vandra med honom, av Eva Timothy, kopiering förbjuden

I en hjälpföreningsklass som jag deltog i nyligen berättade en kär syster att uttrycket ”verka med iver” (Läran och förbunden 58:27) gör hennes befintliga stressnivå ännu högre. Hon är en otrolig syster som redan gör mycket gott och bryr sig om så många.

Hennes känslor återfinns hos många goda systrar som undrar om de gör tillräckligt och om deras offer är acceptabelt.

Jag tror inte att ”verka med iver” betyder att vi lägger till ett oöverstigligt antal goda gärningar på vår att-göra-lista. Inte heller tror jag att det betyder att vi frenetiskt försöker lösa världens problem eller ens alla problem inom vår egen sfär.

Under Hjälpföreningens världsomfattande andakt i mars 2024 välsignade president Russell M. Nelson oss ”med visdomen att urskilja vad som är nödvändigt och inte springa fortare än [vi] kan”.

Som förbundskvinnor välsignas vi med Guds prästadömskraft genom att hedra våra förbund. Hans kraft kan hjälpa oss att få större förmåga och visdom att veta ”vad som är nödvändigt” och att inte ”springa fortare än [vi]kan”.

Herren uppmanar oss att utföra hans verk på hans sätt, som är annorlunda än världens sätt – annorlunda än det frenetiska tempo som ofta lovordas av en överstimulerad, överproduktiv och utmattande värld.

Herren beskriver hur Israels insamling ska ske: ”Ni ska inte dra ut med hast och inte gå bort som flyktingar, för Herren går framför er och Israels Gud är sist i ert tåg” (Jesaja 52:12).

Att inte dra ut i hast lär oss att Frälsarens evangelium är avsett att ge frid och lugn till våra hjärtan, till och med en förbundsro som kommer genom att hålla Jesu Kristi högre lagar. President Russell M. Nelson har sagt:

”Belöningen för att man håller sina förbund med Gud är himmelsk kraft – kraft som stärker oss så att vi kan tåla våra prövningar, frestelser och hjärtesorger bättre. Denna kraft lättar vår väg. De som lever enligt Jesu Kristi högre lagar har åtkomst till hans högre kraft. På så sätt har de som håller sina förbund rätt till en särskild sorts ro som ges till dem genom deras förbundsrelation med Gud …

Trots de distraktioner och förvrängningar som virvlar omkring oss kan ni finna sann ro – det vill säga lättnad och frid – även mitt i era mest plågsamma problem.”

Jag vet att den här särskilda sortens ro kommer när vi inte gör det här arbetet ensamma. Den kommer när vi målmedvetet samarbetar med Jesus Kristus och får tillgång till hans kraft genom att hedra våra förbund.

Vi får ro när vi låter honom ta våra bördor och när vi väljer att uppriktigt omvända oss. Vi får ro när vi anförtror våra behov och bekymmer åt honom och när vi väljer ett högre och heligare perspektiv. Vi får ro när vi väljer att döma varandra mindre och älska varandra mer.

Vi får ro när vi vet att Gud känner oss och älskar oss. Vi får ro när vi finner glädje i att föra Frälsarens lindring till andra och låter andra ge oss hans lindring. Vi får ro när vi minns och begrundar de underbara välsignelser som Gud i sin barmhärtighet ger oss varje dag.

Vi får ro när vi tillber i Herrens hus. President Nelson har uppmanat oss att göra ”templet till [vår] tillflyktsort och omkalibrering” – en plats där vi finner ro. Vi lämnar Herrens hus beväpnade med hans kraft och perspektiv och med ”änglar runt omkring [oss] för att upprätthålla [oss]” (Läran och förbunden 84:88).

Den förbundsro vi söker kommer från Jesus Kristus. Han uppmanar dig och mig:

”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila.

Ta på er mitt ok och lär av mig … Då ska ni finna ro för era själar” (Matteus 11:28–29; betoning tillagd).