En del av Kristus, en del av mig

När Jesus en gång botade en blind man, ”spottade han på marken, gjorde en deg av saliven, smorde den blindes ögon med degen och sade till honom: ’Gå och tvätta dig i dammen Siloam’ … Då gick han dit och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se.”

Den här gärningen har alltid fångat min uppmärksamhet. Vid andra tillfällen räckte det med hans ord eller den underbara beröringen av hans beskyddande hand för att de trofasta skulle helas. Men den här gången gjorde han en deg av jord och sin egen saliv för att sedan smörja den ödmjuke och trogne blinde mannens ögon med denna helande balsam, och efter att ha tvättat ögonen kunde han se för första gången i sitt fram till dess mörka liv.

Vi har något att lära av denna barmhärtiga händelse. Hans del (saliven) och vår (jorden) blir tillsammans en helande deg som hjälper andra att få en andlig vision för sina liv som förändrar dem till det bättre. Tillsammans med Herren är vi en del av denna deg som gör att hans barn kan se så som Herren ser dem.

I berättelsen frågade Jesus: ”Tror du på Människosonen?” Denne nye man, men nya möjligheter i livet, svarade ”’Jag tror, Herre.’ Och han tillbad honom.”

Vi vet inte, men det är mycket troligt att denne mans liv förändrades så fullständigt när han fick sin fysiska syn och också sin andliga syn, att han vigde sitt liv åt att efterlikna Herren Jesus Kristus och tjäna sina medmänniskor.

Det är utmärkande för Jesu Kristi ödmjuka lärjungar att inte hålla de välsignelser de fått för sig själva, utan att dela med sig av dem till alla som är villiga att lyssna och ta emot dem. De är människor som försöker göra gott och dela med sig av Frälsarens kärlek som de tar emot av sin Mästares händer.

En regnig dag var min kära hustru Elisa, vår lilla dotter Beatriz och jag i bilen, på väg ut till en motorväg, när vi såg en liten bräcklig äldre kvinna som gick vid sidan av vägen. Hennes tunna kläder var genomdränkta av ösregnet. Vi körde för fort för att kunna stanna, men vi såg bara på varandra och svängde runt med bilen så snabbt vi kunde. När vi kom tillbaka till kvinnan stannade vi bilen och min underbara hustru sprang fram för att hjälpa den stackars kvinnan medan jag ringde polisen. Vi erbjöd henne att sitta i bilen, torkade av henne och svepte in henne i en varm filt. Vi lovade henne skydd och säkerhet. Vi väntade där med henne tills en polispatrull anlände, och efter att ha ställt några frågor tog polisen hand om henne. De uttryckte sin uppskattning för det vi gjort för denna goda kvinna som med ledsen uppsyn hade gått till fots på en farlig plats.

Under vår fortsatta färd var vi tacksamma mot Herren som låtit oss vara hans händer och förmedla till denna ensamma kvinna en del av den omsorg och vänlighet han dagligen skänker.

När vi gör vår del gör Herren sin. Han förfinar oss och lyfter oss till hissnande andliga höjder. När vi ingår heliga förbund med vår himmelske Fader binder han oss på ett speciellt sätt till sig för att ge oss tillgång till kraften i Jesu Kristi försoning. ”Vår Fader vill ha en djupare relation till alla sina söner och döttrar, men det är vårt val. När vi väljer att komma närmare honom genom en förbundsrelation kan han komma närmare oss och välsigna oss mer fullständigt.”

Det är min vädjan och uppmaning att vi kan vara denna jord som han använde för att hela. Jag vittnar om att Jesus Kristus är våra själars store läkare. Må vår del alltid vara förenad med hans, så att vi kan bli ett med honom och ”bli som han”.

I Jesu Kristi namn, amen.