Titta efter ljuset i mörka och svåra stunder

Jag är inte den enda som har upplevt stunder av bokstavligt eller bildligt mörker. I sin syn om livets träd såg Lehi ”en mycket tät mörkrets dimma” (1 Nephi 8:23). Joseph Smith beskrev ett ”tätt mörker” som omslöt honom när han sökte svar på sin bön (Joseph Smith – Historien 1:15). Efter Frälsarens död på korset ”rådde mörker över landets yta” (3 Nephi 8:19).

Vid vart och ett av de här tillfällena skedde betydelsefulla och livsförändrande ögonblick av ljus, men de föregicks alla av en svår tid av mörker. För Lehi var det människor som nästan hade tagit sig fram till det underbara livets träd som omgavs av mörkret. Joseph Smith befriades från motståndaren när ”en ljuspelare … klarare än solen” sänkte sig över honom (Joseph Smith – Historien 1:16). Och viktigast av allt: Världens ljus uppstod och återvände till jorden efter tre dagars mörker.

År 1833 stod de tidiga heliga inför en av de mörkaste tiderna i den nutida kyrkans historia. Pöbelhopar hade drivit dem från deras hem, förstört deras grödor och egendomar och till och med hotat flera av dem till livet. Herren säger om deras omständigheter att de ”har plågats och förföljts och drivits ut” (Läran och förbunden 101:1).

Var fanns ljuset de behövde?

I mörka stunder finns det ett viktigt ögonblick innan ljuset kommer och ger oss lindring – ett ögonblick då vi lär oss lita på Herren och hans kraft. Det är ett svårt men avgörande ögonblick, då vi väljer om vi har tro nog att vänta på att ”Guds … arm uppenbaras” (Läran och förbunden 123:17).

För det mesta får vi inte välja vilka prövningar vi ska få, men vi kan välja hur vi ska reagera på dem. Och ”varje persons framgång och glädje, nu och i evigheten, beror till stor del på hur han eller hon möter livets svårigheter”.

Så hur reagerade de tidiga heliga på sina prövningar? De hade inte värdesatt Herrens råd, vilket ledde till dessa motgångar, men ”i sina prövningars dagar sökte de honom av nödtvång” (se Läran och förbunden 101:8).

När vi står inför mörker och svårigheter, ”söker” vi Herren? Vänder vi oss mot hans ljus eller vänder vi oss bort från honom?

I Läran och förbunden 98 ger Herren oss vad jag anser vara en trestegsplan för hur vi ska vända oss till honom och uthärda mörka tider:

• Var tacksam i allt (se vers 1).

• Vänta tålmodigt på Herren (se vers 2).

• Ha tro på att allt samverkar till ditt bästa (se vers 3).

Och i Läran och förbunden 101 ger Herren dessa löften till dem som håller ut:

• ”De som har skingrats ska insamlas” (vers 13).

• ”De som har sörjt ska bli tröstade” (vers 14).

• ”De som har gett sitt liv för mitt namns skull ska bli krönta” (vers 15).

Det här är Herrens löfte – att våra prövningar kan vändas till glädje. ”De som inte vill uthärda tuktan utan förnekar mig kan inte heliggöras” (Läran och förbunden 101:5). Motgångarnas mörker kan öka vår förmåga att söka och glädjas åt ljus.

För att återknyta till min ljuskänsliga huvudvärk minns jag dagen då jag fick en välsignelse under vad som skulle bli det värsta migränanfallet i mitt liv. Välsignelsen gav mig hopp om att mitt tillstånd skulle förbättras, men jag välsignades också med motståndskraft, tillväxt, större medkänsla med andra och ökad kunskap om hur jag skulle hantera min huvudvärk.

Det visade sig vara ljuset jag behövde i det ögonblicket – ett löfte om att mina svåra stunder inte var meningslösa. Och även om Jesu Kristi evangelium inte lovar att vi kan undvika alla svårigheter i livet, lovar det att våra prövningar kan ha en mening. Genom Kristus är våra prövningar möjligheter för oss att bli heliggjorda.

Så håll fast vid de små ljusglimtarna i ditt liv. Låt minnet av vackra, ljusfyllda ögonblick bära dig genom de mörka tiderna.

Och kom ihåg att även om jordelivets mörka stunder kan kasta skuggor över oss, finns Kristi ljus alltid tillgängligt för oss.