Från UV: Aktuellt
Hur kan jag känna glädje när depressionen har gjort mig avtrubbad?
Vi sändes till jordelivet för att känna glädje.
Under perioder av depression har jag svårt att se en mening med mitt liv. När till och med mina favoritaktiviteter blir tråkiga känner jag för att ge upp och gå och lägga mig igen. Det kan gå dagar – ibland veckor – utan att jag känner mycket alls.
Under sådana perioder är det svårt att komma ihåg att saker och ting kommer att bli bättre, och jag kommer på mig själv med att fråga:
Hur kan jag finna glädje när jag inte verkar kunna känna något alls?
Acceptera dina känslor
Det sista jag vanligtvis vill göra när jag är deprimerad är att prata om eller tänka på hur jag mår. Men jag har märkt att när jag accepterar mina känslor så hjälper det mig ofta att känna lindring. Det innebär bland annat att jag accepterar att jag kommer att må dåligt ibland samtidigt som jag accepterar att jag får lov att känna glädje.
Jag hörde nyligen talas om en teknik som används när man bakar surdegslimpor, som kallas att snitta. Bagare skapar vackra mönster i det yttre lagret av den förberedda degen innan den gräddas. Mönstren som skapas i degen ger en naturlig plats för ånga att komma ut och för brödet att expandera under gräddningsprocessen. Utan snittar delar brödet sig och spricker på oönskade ställen.
Likt en surdegslimpa som inte har snittats, kan mina smärtsamma känslor som orsakas av depression (eller ånga) bli avtrubbade och så småningom explodera. Om jag inte kan ge utlopp för dessa känslor på ett hälsosamt sätt orsakar de lidande och skador för mig själv och andra, vilket främjar depressionens negativa, bedövande cykel.
Precis som med snittade bröd har jag behövt hitta sunda sätt att ge utlopp för mina känslor – antingen genom att prata om dem, be, motionera, skapa konst, besöka templet eller på andra sätt. Det kan vara smärtsamt – som att öppna sår som jag helst vill lämna stängda – men när jag gör det kan jag bearbeta mina känslor och befria mig från dem. Först då verkar avtrubbningen släppa taget. Jag börjar känna livsglädje igen.
Det kan kännas omöjligt att prata om sina känslor när depressionen håller en i sitt grepp. Men med Frälsarens hjälp är det möjligt att släppa ut sorg och depression och göra plats för glädje. Som president Jeffrey R. Holland, tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum, har sagt: ”Kom ihåg i morgon och alla dagar därefter, att Herren välsignar dem som vill göra bättring.” En enkel önskan om att finna glädje är en bra utgångspunkt.
Gud skapade oss för att uppleva glädje
När jag känner depressionens moln hänga över mig slår jag ofta upp 2 Nephi 2:25: ”Människorna är till för att de ska kunna ha glädje.”
Okej, så vi är här för att ha glädje. Men det verkar inte särskilt trösterikt eftersom depression gör det så svårt att känna. Tidigare i kapitlet får vi dock veta att utan motsatser skulle vi ”förbli som [livlösa] utan vare sig liv eller död, förgänglighet eller oförgänglighet, lycka eller elände” (2 Nephi 2:11).
Så vi skulle inte veta att det goda existerade utan att uppleva det dåliga. Faktum är att utan motstånd skulle vi inte känna någonting. Vi skulle vara avtrubbade för evigt. De svåra stunderna är nödvändiga för att vi över huvud taget ska känna igen glädje.
Det är svårt att tro att sådana smärtsamma upplevelser skulle kunna vara till nytta – men jag skulle inte vilja tillbringa evigheten i ett tillstånd av oändlig monotoni utan några framsteg. Mina stunder av sorg, smärta och avtrubbning är precis det som gör att jag kan glädjas när jag umgås med min familj, när jag cyklar terräng, läser, eller genom daglig omvändelse.
Kristus känner dig
President Bonnie H. Cordon, tidigare generalpresident för Unga kvinnor, har sagt: ”[Jesus Kristus] känner till vårt lidande och kallar: För fram de oroliga och deprimerade, de trötta, de stolta och missförstådda, de ensamma eller de som ’lider på något sätt’.”
Jag älskar min Frälsare. Jag vet att han led och dog för mig personligen. Genom att vända dig till honom kan du övervinna allt du ställs inför – till och med de överväldigande rädslor som depression kan medföra. Du kanske tror att du är ensam ibland, men Kristus glömmer dig inte, för han har ”skrivit dig på [sina] händer” (Jesaja 49:16). Han offrade sitt liv för dig, och han var fullkomlig. Om han tror på dig tillräckligt mycket för att göra det, så finns det verkligen hopp om att glädjen ska komma.
Om du känner att mörkret aldrig tar slut, kom då ihåg president Hollands ord: ”I en värld som så förtvivlat behöver allt ljus den kan få, snälla minimera inte det eviga ljus som Gud satte i din själ innan den här världen var till. Prata med någon. Be om hjälp … Hjälp finns att få från andra och särskilt från Gud. Du är älskad, och du behövs!”
Att be Gud om hjälp är för mig ofta det första steget ut ur depressionens cykel, och liksom när det gäller att bestiga berg måste jag ibland bara fokusera på nästa steg. Jag vet att jag genom Kristus får känna glädje igen så länge som jag fortsätter att gå längs lärjungeskapets stig.