1 och 2 Timoteusbrevet
Breven till Timoteus
Paulus ger råd till sin unge vän
Timoteus var en ung man med stark tro på Jesus Kristus. Hans mor Eunike och hans mormor Lois var också kvinnor med stor tro. De undervisade Timoteus ur skrifterna redan när han var liten.
2 Timoteusbrevet 1:5; 3:15
Timoteus och Paulus var goda vänner. De hade arbetat och rest tillsammans, tjänat Herren och spridit hans evangelium. Paulus älskade Timoteus som en son.
Filipperbrevet 2:19–22; 1 Timoteusbrevet 1:2
Paulus bad Timoteus att leda församlingen i Efesos. Paulus behövde gå till en annan stad. Medan han var borta skrev han ett brev till Timoteus för att hjälpa honom.
1 Timoteusbrevet 1:1–3
Senare, när Paulus satt i fängelse i Rom, skrev han ytterligare ett brev till Timoteus. Han varnade Timoteus för att svåra tider skulle komma. En del skulle vända sig bort från sanningen och älska det som hör världen till mer än Gud. De skulle undervisa om sådant som inte är sant.
2 Timoteusbrevet 3:13–7; 4:3–4
Paulus sa till Timoteus att han inte skulle vara rädd. Han sa: ”Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande.” Paulus sa till Timoteus att fortsätta göra det han hade lärt sig. Skrifterna skulle leda honom till Jesus Kristus.
2 Timoteusbrevet 1:7–9; 3:14–17
Paulus visste att hans liv snart skulle vara över. Men han var inte rädd för att dö. Paulus sa till Timoteus att trots att han hade gått igenom många prövningar i sitt liv, hade han hållit sin tro stark. Han litade på att hans himmelske Fader och Jesus Kristus skulle ge honom evigt liv.
2 Timoteusbrevet 4:6–8