Paulus jämför kyrkan med Kristi kropp – Undervisning om andliga gåvor, enighet och kristuslik kärlek

1 Korintierbrevet 12–13

Paulus jämför kyrkan med Kristi kropp

Undervisning om andliga gåvor, enighet och kristuslik kärlek

Paulus skriver ett brev, med människor i Korint i bakgrunden.

Korint var en stor och livlig stad. Många medlemmar i Jesu Kristi kyrka bodde där. Men de kom alla från olika platser och var väldigt olika varandra. Paulus ville hjälpa dem att vara eniga och se det goda hos varandra. Så han skrev ett brev till dem.

1 Korintierbrevet 1:11–13

Människor i Korint med olika gåvor från Gud.

I sitt brev berättade Paulus för de heliga att de alla hade särskilda gåvor från Gud. En del människor hade trons gåva. Andra hade gåvan att utföra underverk. Några var kloka och några kunde bota andra. En del människor kunde tala andra språk. Alla heliga hade olika gåvor, men alla gåvor kom från Gud.

1 Korintierbrevet 12:3–11, 29–30

Paulus lärde att även om de heliga var olika varandra fördes de samman av sin tro på Jesus. När de bestämde sig för att följa Jesu lärdomar, döpas och bli medlemmar i hans kyrka blev de en grupp, förenade i Jesus Kristus.

1 Korintierbrevet 12:27

Två personer som delar på bröd; två personer som promenerar tillsammans; en mor och hennes barn.

Paulus sa att kyrkan är som en kropp, med huvud, armar, ben och fötter. Varje del av kroppen gör olika saker. Örat ska inte må dåligt för att det är olikt ögat. Och huvudet kan inte säga till fötterna: ”Jag behöver dig inte.” Varje del är viktig och alla samverkar.

1 Korintierbrevet 12:12–14

Paulus kallade de heliga i Korint för ”Kristi kropp”. Han ville att de skulle arbeta tillsammans som de olika kroppsdelarna och använda sina olika gåvor till att hjälpa och välsigna varandra.

1 Korintierbrevet 12:15–27

Paulus skriver ett brev; Jesus ger bröd till en man.

För att göra det behövde folket en mycket speciell sorts kärlek som kallas Kristi rena kärlek. Det är den kärlek som Jesus Kristus har till alla. Paulus sa att Kristi rena kärlek innebär att ha tålamod med andra, även när de är ovänliga. Det innebär att man inte är oförskämd, självisk eller avundsjuk. Det innebär att älska sanningen och ha hopp.

1 Korintierbrevet 13:1–7; Moroni 7:4

Paulus sa till de heliga i Korint att kärleken består för evigt. Oavsett vilka gåvor vi har behöver vi alla ha kärlek. Vem som helst av oss kan ha kärlek om vi ber vår himmelske Fader om det av hela vårt hjärta och försöker vara Jesu Kristi sanna efterföljare.

1 Korintierbrevet 13:1–3, 8; Moroni 7:48