Berättelser ur skrifterna
Jesu apostlar leder hans kyrka – Undervisar, döper, helar och delar med sig av allt


Apostlagärningarna 1–4

Jesu apostlar leder hans kyrka

Undervisar, döper, helar och delar med sig av allt

Apostlarna undervisar om evangeliet.

När Jesus hade återvänt till sin Fader i himlen var det apostlarna som var kyrkans ledare. De undervisade om Frälsarens evangelium, uppmanade människor att bli medlemmar i hans kyrka och utförde många underverk med Guds kraft. Jesus lovade att hjälpa dem genom att sända den Helige Anden.

Apostlagärningarna 1:8–13; 2:41–47

Apostlarna ordinerar Mattias.

Eftersom Judas hade dött fanns det bara elva apostlar. Apostlarna bad för att få veta vem Gud ville skulle ersätta Judas och vara ett särskilt vittne om Jesus Kristus. Gud valde en man som hette Mattias. Han blev en av de tolv apostlarna.

Apostlagärningarna 1:15–26

Apostlarna fylls med den Helige Andens kraft.

Under en särskild judisk högtid var lärjungarna tillsammans i Jerusalem. Plötsligt kändes det som om en vind från himlen fyllde huset. De såg ljus som eld som vilade på dem, och de fylldes alla med den Helige Anden. Tack vare den Helige Anden kunde de prata på andra språk.

Apostlagärningarna 2:1–4

Människor samlas för att höra apostlarna tala.

När folket i Jerusalem hörde talas om det här samlades en stor folkmassa. Fastän människorna i folkmassan var från många olika länder och talade olika språk, hörde var och en av dem vad apostlarna sa på sitt eget språk. Människorna blev häpna!

Apostlagärningarna 2:5–13

Petrus bär sitt vittnesbörd.

Petrus steg fram och talade till folksamlingen. Han berättade för dem om Jesus Kristus. Han bar sitt vittnesbörd om att Jesus är Frälsaren och att han hade uppstått.

Apostlagärningarna 2:14–36

Människor frågar apostlarna hur de kan förändra sitt liv.

När människorna hörde det kände de att de behövde ändra på sig. De frågade apostlarna vad de skulle göra.

Apostlagärningarna 2:37

Personer som döps.

Petrus svarade: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva.” Omkring 3 000 personer döptes och blev medlemmar i kyrkan den dagen.

Apostlagärningarna 2:38–43

En man som inte kan gå sitter framför templet.

Senare gick Petrus och Johannes till templet. De såg en man som inte kunde gå. Han satt där varje dag och bad andra om pengar.

Apostlagärningarna 3:1–2

Petrus och Johannes talar med mannen.

Mannen bad Petrus och Johannes om pengar. Det stannade och tittade på honom. Petrus sa: ”Se på oss!”

Apostlagärningarna 3:3–4

Mannen botas genom Guds kraft och kan stå upp.

Petrus sa att de inte hade silver eller guld. Men de hade något bättre. ”I Jesu Kristi nasaréns namn”, sa han, ”res dig och gå!” Petrus hjälpte honom att ställa sig upp. För första gången i sitt liv kunde mannen gå. Han var så glad att han hoppade och gick in i templet med Petrus och Johannes.

Apostlagärningarna 3:6–8

Petrus uppmanar personer att omvända sig och tro på Jesus.

Folket förundrades. Petrus sa till dem att det varken var hans kraft eller Johannes kraft som botade mannen. Han botades genom Jesu Kristi kraft och tron på honom. Petrus sa åt dem att omvända sig och tro på Jesus.

Apostlagärningarna 3:9–26

En del ledare säger till Petrus och Johannes att de inte får undervisa om Jesus.

En del av judarnas ledare tyckte inte om det som Petrus och Johannes undervisade om. De sa att ingen fick undervisa om Jesus.

Apostlagärningarna 4:1–18

Petrus och Johannes berättar för ledarna att Gud vill att folket ska känna till Jesus.

Petrus och Johannes sa att de skulle lyda Gud, och Gud ville att de skulle berätta för folket vad de visste om Jesus Kristus.

Apostlagärningarna 4:19–20

Människor samlas kring Petrus när han döper en kvinna.

Apostlarna fortsatte att undervisa om Frälsarens evangelium med stor kraft. Fler och fler människor anslöt sig till hans kyrka. De uppfylldes av Anden. De älskade varandra och delade allt. De sålde det de hade och gav pengarna till apostlarna som kunde ge det till de fattiga.

Apostlagärningarna 4:31–37