Apostlagärningarna 12:1–17
En ängel befriar Petrus ur fängelset
Gud besvarar böner
En kung som hette Herodes tyckte inte om kristna. Han dödade aposteln Jakob. Sedan satte han Petrus i fängelse. Han satte 16 soldater att vakta fängelset.
Apostlagärningarna 12:1–4
När kyrkans medlemmar hörde det, bad de om och om igen till sin himmelske Fader för Petrus.
Apostlagärningarna 12:5
En natt låg Petrus och sov. Han var bunden med två kedjor mellan två soldater.
Apostlagärningarna 12:6
Plötsligt lyste ett ljus i fängelset och en ängel visade sig. ”Skynda dig upp!” sa ängeln och kedjorna föll av Petrus händer. Ängeln bad Petrus att följa honom.
Apostlagärningarna 12:7–8
Petrus trodde att han drömde. Han följde ängeln förbi vakterna. Järnporten som ledde till staden öppnades av sig själv, och Petrus och ängeln gick igenom den.
Apostlagärningarna 12:9–10
Ängeln försvann och Petrus insåg att det inte var någon dröm. Han visste att Herren hade sänt ängeln för att rädda honom.
Apostlagärningarna 12:10–11
Petrus gick hem till en kvinna som hette Maria, dit många av kyrkans medlemmar hade kommit för att be. Han knackade på dörren.
Apostlagärningarna 12:12–13
En flicka som hette Rhode kom till dörren. När hon hörde Petrus röst blev hon så glad! Hon sprang iväg för att berätta det för de andra.
Apostlagärningarna 12:13–14
När Rhode berättade för alla att Petrus stod vid dörren trodde de henne inte. Petrus fortsatte knacka.
Apostlagärningarna 12:15–16
Till slut öppnade de dörren och såg att det var sant. Petrus var i säkerhet. Herren hade besvarat deras böner! Petrus berättade för alla hur Herren hade fört honom ut ur fängelset.
Apostlagärningarna 12:16–17