Rättfärdiga förvaltare – Jesu Kristi lärjungar

Matteus 25 innehåller tre talande liknelser. Först liknelsen om de tio jungfrurna (se v. 1–13). Fem var kloka och fem var oförståndiga. Alla tio var på rätt plats och väntade på brudgummen, och var och en hade med sig en lampa.

När brudgummen – som representerar Frälsaren – oväntat kom vid midnatt, hade fem av jungfrurna inte tillräckligt med olja till sina lampor. De kanske tyckte att det var onödigt med extra olja. Eller så hade de kanske inte förståndigt förvaltat den olja de hade. Kanske distraherades de och förberedde sig därför inte på rätt sätt för att hålla sina lampor brinnande.

Och därför, som svar på deras vädjan om att få komma in till bröllopsmåltiden svarade brudgummen: ”Ni känner mig inte” (Joseph Smith Translation, Matthew 25:11 [i Matthew 25:12, fotnot a]). Omvänt antyder detta att de fem kloka jungfrurna genom sina förberedelser och sitt kloka förvaltarskap visade att de kände honom.

Den dyrbara oljan kunde ses som deras personliga omvändelse. Med hjälp av den kunde de kloka jungfrurna tända sina lampor och gå in till bröllopsfesten med brudgummen. De kunde inte dela med sig av oljan till sina vänner eftersom personlig omvändelse är precis det – personlig. Vi kan och bör hålla upp ljuset från våra lampor för att lyfta och stärka samt inbjuda andra till Jesus Kristus, men vi är var och en förvaltare av vår egen omvändelse.

Som Frälsaren uttryckte det: ”Var därför trofasta, be alltid, ha era lampor i ordning och brinnande och ha olja med er, så att ni är redo när brudgummen kommer” (Läran och förbunden 33:17; betoning tillagd).

Den andra liknelsen i Matteus 25 handlar om talenterna (se v. 14–30). I den berättelsen gav en man, inför en utlandsresa, talenter till tre av sina tjänare. En ”talent” representerade pengar. Vi kan också tänka på dem som gåvor, förmågor och välsignelser från vår himmelske Fader. Till en av tjänarna gav han fem talenter, till en annan två talenter och till en tredje en talent. Sedan reste han bort.

När han återvände upptäckte han att de tjänare som han hade gett fem respektive två talenter till hade varit trogna och nyttiga förvaltare och hade använt talenterna väl genom att dubbla deras värde. Och eftersom de varit trogna i det lilla gav deras herre dem mer, med orden: ”Du var trogen i det lilla, jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!” (v. 21).

Tjänaren med en talent grävde däremot ner den – kanske för att han blev distraherad och sköt upp det. Eller så blev han kanske frustrerad för att han inte visste hur han skulle börja eller av rädsla för att misslyckas. Kanske jämförde han sig med de andra tjänarna och tvivlet kring hans egen förmåga hindrade honom från att försöka. Han hade inte förberett sig för sin herres återkomst; han upplevde inte glädjen av trofast förvaltarskap och förlorade sin talent.

Liknelsen om de tio jungfrurna och liknelsen om talenterna är parallella. Båda understryker de att vi har ett personligt ansvar för vår egen omvändelse och måste förbereda oss för att ta emot Herrens gåva av upphöjelse – och att vi har ett förvaltarskap och ett personlig ansvar för de talanger och gåvor vi fått.

Slutligen innehåller Matteus 25 en berättelse om dem som har ”självtillit inför Gud”, vilka beskrivs som den gode herdens får som finns på hans högra sida, njuter av bröllopsfesten med honom och välsignas med att sättas över mycket (se v. 31–40). Herren kommer att säga till dem:

”För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig.

Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig” (Matteus 25:35–36).

Som hans lärjungar förbereder vi oss för hans andra ankomst och vi utövar ett troget och nyttigt förvaltarskap över det som vi har välsignats med. Medkänsla, kristuslik kärlek, dygd och troget förvaltarskap förbereder oss inte bara för att leva med honom senare utan även för att ha självtillit inför Gud nu. Som Mormon lärde kommer allt att bli väl på den yttersta dagen med dem som är fyllda av den kärlek som är Kristi rena kärlek. De ska bli som Frälsaren, för de ska ”se honom sådan han är”, fyllas av hopp och bli renade alldeles som han är ren. (Se Moroni 7:47–48.) President Russell M. Nelson har förkunnat: ”Det är kärlek till alla människor, och dygd, som öppnar upp för självtillit inför Gud!”

Herde – variation IV, av Jorge Cocco

Alla dessa tre liknelser undervisar om att vi har förvaltarskap över vår egen omvändelse; våra gåvor, talanger och tillgångar som vi har välsignats med; och över våra medmänniskor som är hungriga, hemlösa, lider och är trötta.

De undervisar om hur Kristi lärjungar bör förbereda sig för de svåra tider som ska föregå Frälsarens andra ankomst. Det är i dessa tider som vi lever! Vi ska hålla vår omvändelses lampa klart brinnande genom att låta vårt ljus lysa, använda och utveckla våra talanger och ta hand om behövande. Detta är att vara fylld av kärlek, Kristi rena kärlek.