Min sorg vändes till glädje

Illustration: Briana Kranz

När jag var 18 år gammal gick min morfar bort. Vid den tiden i mitt liv hade jag aldrig förlorat någon som stod mig nära. Jag visste att det skulle ske en dag, men jag väntade mig inte att det skulle ske så plötsligt.

Morfar var vid god hälsa, men utan förvarning drabbades han av en stroke. Mormor tog honom snabbt till sjukhuset, men han dog fyra dagar senare.

Att förlora någon så plötsligt för första gången gjorde ont. Det kändes konstigt att min morfar som varit med på alla viktiga tilldragelser i mitt liv plötsligt försvann.

Efter begravningen hittade jag ett sätt att hedra minnet av min morfar och vår tid tillsammans. Han älskade att meka med sin lastbil och ha andra projekt. Faktum är att när han drabbades av sin stroke var han i sitt garage med en skiftnyckel i en av sina valkiga händer och arbetade som vanligt.

Jag bestämde mig för att jag också skulle meka med bilar. Att göra det hjälper mig att känna mig nära honom. Jag vände mig också till bön och skrifterna, där jag fann frid till att gå framåt med tro och hopp i hans frånvaro.

”Det finns en uppståndelse”, påminde profeten Abinadi mig om, ”och därför har graven ingen seger och dödens udd är uppslukad i Kristus” (Mosiah 16:8).

Min morfars död hjälpte mig att få ett perspektiv som gjorde Jesu Kristi försoning ännu mer meningsfull i mitt liv. Precis som jag hedrade min morfar genom att meka med bilar, insåg jag att vi hedrar Jesus Kristus – och kan känna oss nära honom – när vi strävar efter att leva som han levde, studera hans ord, sprida hans evangelium och göra ”[hans] Fars gärningar” (Johannes 10:37). När vi gör det får Frälsarens försoning en djupare innebörd och vi får större tillit till honom.

”När vi ropar högt i sorg eller glädje så förstår Jesus Kristus det fullkomligt”, har äldste Gerrit W. Gong i de tolv apostlarnas kvorum sagt. ”Han kan finnas där i de stunder då vi som mest behöver evighetens stora gåvor: Jesu Kristi försoning, uppståndelsen och återställelsen.”

Jesus Kristus har vänt min sorg till glädje. Tack vare honom och hans försoning vet jag att jag får träffa min morfar igen.