Rättfärdiga förvaltare – Jesu Kristi lärjungar

Kära vänner i hela världen, välkomna! Jag gläder mig åt det här tillfället att få vara tillsammans med er – att få uttrycka min kärlek till er och mina förhoppningar om er. Mest av allt hoppas jag att ni ska få en upplevelse i kväll – en upplevelse av att känna Guds kärlek och inspireras att uppnå det han önskar sig mest för er.

Vi är här i det historiska tabernaklet på Temple Square i Salt Lake City. Byggnationen av den här storslagna byggnaden påbörjades hundra år innan jag föddes. Det var en tid då det var dyrt med byggnadsmaterial i Utahterritoriet för det fanns ingen järnväg för frakt av leveranser, och även om en sådan hade funnits så saknades det pengar. Men de som arbetade på den här storslagna byggnaden var uppfinningsrika och återanvände tillgängliga material. En del av timret återanvändes från tidigare uppförda byggnader. Spikar och brickor smiddes av oxars utslitna skor. Och gips förstärkes genom att blandas med tagel. ”Återanvändning”, ”återbruk” och ”återvinning” var deras slagord långt innan de blev en del av vårt vardagsspråk.

Min mammas förfäder, immigranter från England, arbetade på konstruktionen av de enorma portarna till det här tabernaklet. Kunde de någonsin ha föreställt sig att deras efterkommande, ett barnbarn, skulle tala från den här historiska platsen?

Systrar och bröder, inser ni vilket intryck ni kan göra?

Den värld vi lever i är fylld av utmaningar. Och ni är en generation kvinnor och män som sparats till den här tiden – ni har kapaciteten, egenskaperna, viljan och möjligheten att hämta kraft från Gud för att klara av de här utmaningarna. Er potential är gudomlig.

Jag tror på er. Profeter, siare och uppenbarare uttrycker förtroende för er. När de uttrycker det, är det som att Herren själv uttrycker det.

Snälla, ge inte upp i era försök att hantera dagens svårigheter. Vi behöver er!

Jag förstår att det är lätt att fastna i negativitet, att dras med i den ständiga strömmen av de problem som det rapporteras om i världen. Beväpnade konflikter, stridslysten politik, upproriska rörelser, naturkatastrofer, mänskligt lidande – det tar närapå andan ur mig. Ni känner er kanske maktlösa inför att åstadkomma långsiktiga lösningar.

Med tillförsikt förkunnar jag att ni, välsignade med den kraft och styrka från Gud som ni har tillgång till genom att ingå och hålla förbund med honom, kan motarbeta det negativa och lysa upp alla mörka vrår.

”[Vi] är världens ljus”, förkunnade Frälsaren. Och ”ljus håller sig till ljus”. Att låta ljuset av vårt lärjungeskap i Jesus Kristus lysa är den yttersta formen av förnybar energi – energi från en källa som ständigt fylls på. Jag vittnar om att när vi ger av hans lindring och ljus till andra, finner vi själva lindring i honom.

Så var en fridsskapare i ert eget hem, i samhället och i er närvaro på nätet. Lindra lidande i ert eget grannskap.

Satans avsikt är att vi ska påverkas. Faderns lycksalighetsplan, däremot, ger oss möjlighet att agera, att göra gott, för frid, för hopp.

Vi kan motverka desinformation genom att dela upplyftande, hoppfull och korrekt information – genom att bli förespråkare för sanning i stället för att bara konsumera information. Vi kan svara på negativitet med att få jorden att svämma över av ljus och det goda budskapet om Jesu Kristi evangelium.

Som vår älskade profet Russell M. Nelson har sagt: ”Svaret är alltid Jesus Kristus.” ”Vilka frågor eller problem ni än har så finns svaret alltid i Jesu Kristi liv och lärdomar.”

President Nelson har uppmanat oss att göra vårt lärjungeskap till vår ”högsta prioritet”. Vi fördjupar vårt lärjungeskap när vi lär oss av och om Jesus Kristus. Så låt oss utforska Frälsarens lärdomar.

Matteus kapitel 25 innehåller tre liknelser, enligt Matteus de sista liknelserna som Frälsaren undervisade med under sin jordiska verksamhet. När jag förberedde mitt senaste konferenstal, och när jag förberedde mig för den här andakten, manade Anden mig att gå tillbaka och lära av de här berättelserna.

För vårt eget syfte vill jag betona aspekterna förberedelse och förvaltarskap i de här liknelserna. President Nelson har sagt att det ”nu är … dags … att förbereda oss för … Jesu Kristi andra ankomst”. Förvaltarskap är omsorgsfull och ansvarsfull ledning av något som man anförtrotts. I våra strävanden efter att vara förvaltare efterliknar vi Jesus Kristus. Så lyssna efter de lärdomar om förberedelse och förvaltarskap som vi kan inhämta från de här berättelserna.

För det första, liknelsen om de tio jungfrurna – av vilka fem var kloka och fem beskrevs som oförståndiga.

I liknelsen var alla de tio jungfrurna på rätt plats och väntade på brudgummen. Var och en av dem kom med en lampa. Precis som alla ni. Ni är här och utövar er tro och bygger upp ert vittnesbörd.

När brudgummen – som representerar Frälsaren – oväntat kom mitt i natten, hade fem av jungfrurna inte tillräckligt med olja för sina lampor. Kanske tyckte de inte att det var viktigt eller nödvändigt att ha extra olja. Eller så hade de inte förståndigt förvaltat den olja de hade. Kanske distraherades de och förberedde sig därför inte på rätt sätt för att hålla sina lampor brinnande.

Och därför, som svar på deras vädjan om att få delta i bröllopsmåltiden, svarade brudgummen: ”Ni känner mig inte.” En antydan om att de fem kloka jungfrurna genom sina förberedelser och visa förvaltarskap visade att de kände honom.

Med den dyrbara oljan, som representerar personlig omvändelse, kunde de kloka jungfrurna tända sina lampor och gå in på bröllopsfesten med brudgummen. De kunde inte dela med sig av oljan till sina vänner eftersom personlig omvändelse är precis det – personlig. Vi kan och bör hålla upp ljuset från våra lampor för att lyfta och stärka andra, men vi är var och en förvaltare av vår egen omvändelse.

Som Frälsaren uttryckte det: ”Var därför trofasta, be alltid, ha era lampor i ordning och brinnande och ha olja med er, så att ni är redo när brudgummen kommer.”

På samma sätt kan vi lära känna Frälsaren och tillitsfullt närma oss Gud just nu när vi förbereder oss för att hålla våra lampor fyllda med omvändelsens olja och sedan låter detta omvändelsens ljus lysa. Och som den magnifika skulpturen på Temple Square visar, så kan och bör vi stötta och stärka andra som vi gör – genom att visa tecken åt andra att komma till ljuset – världens ljus, Jesus Kristus.

Den andra liknelsen som Matteus berättade är den om talenterna. I den berättelsen gav en man, inför en utlandsresa, talenter till tre av sina tjänare. På Nya testamentets tid var talenter en valuta. Men jag hoppas att ni tänker på talenter som de gåvor, förmågor och välsignelser vi fått av vår himmelske Fader. Till en av tjänarna gav han fem talenter, till en två talenter och till en annan en talent. Sedan gav sig deras herre i väg.

När han återvände upptäckte han att de tjänare som han hade gett fem respektive två talenter hade varit trofasta och nyttiga förvaltare och hade använt talenterna väl. Båda hade de fördubblat talenterna som de anförtrotts. Och eftersom de varit trofasta i det lilla gav deras herre dem mer, med orden: ”Du var trogen i det lilla, jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!”

Men tjänaren som hade fått en talent gömde den i jorden – kanske för att han blev distraherad och väntade med att använda sin talent väl. Eller så blev han kanske frustrerad för att han inte visste hur han skulle börja eller av rädsla för att misslyckas. Kanske jämförde han sig med de andra tjänarna och tvivlet kring hans egen förmåga hindrade honom från att försöka. Han hade inte förberett sig för sin herres återkomst; han upplevde inte glädjen av trofast förvaltarskap och förlorade sin talent.

Liknelsen om de tio jungfrurna och liknelsen om talenterna är parallella liknelser. Båda understryker de att vi har ett personligt ansvar för vår egen omvändelse och måste förbereda oss för att ta emot Herrens gåva av upphöjelse – och att vi har ett förvaltarskap och ett personligt ansvar för det vi har välsignats med.

Och slutligen berättas det i Matteus 25 om dem som har ”självtillit inför Gud”. Om dem som beskrevs som den gode herdens får, som ska finnas på hans högra sida och få njuta av bröllopsfesten med honom och välsignas med att sättas över mycket, sa han:

”Jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig.”

Den här videon visar det så fint.

[Video (undertexter)]

”Jesus visade oss hur vi ska älska vår nästa. Vi följer hans exempel genom att lyfta de kraftlösa, tillgodose barnens behov, trösta dem omkring oss, mätta de hungriga, söka upp behövande. Varje dag är en möjlighet att vara som han. Tjäna som han. Visa omsorg som han. Varje dag börjar omsorg med dig. Besök CaringSummary.ChurchofJesusChrist.org.”

[slut på videon]

Det här är vad vi är ombedda att göra. Som hans lärjungar förbereder vi oss för hans andra ankomst och vi utövar trofast och nyttigt förvaltarskap över det som vi har välsignats med. Medkänsla, kärlek till människor, dygd och trofast förvaltarskap meriterar oss för att leva med honom och ha självtillit inför Gud nu. Som Mormon lärde: De som är fyllda av kärlek – Kristi rena kärlek – ”med [dem] är allt väl” i den sista tiden. De ska bli som Frälsaren, se honom sådan han är, fyllas av hopp och bli renade alldeles som han är ren. President Nelson har förkunnat att det är ”kärlek till alla människor, och dygd, som öppnar upp för självtillit inför Gud!”

Alla dessa tre liknelser undervisar om hur Jesu lärjungar – vi – ska förbereda oss för de farofyllda tider som föregår Frälsarens andra ankomst. Det är i dessa tider som vi lever! Vi ska hålla vår omvändelses lampa brinnande genom att låta vårt ljus lysa, använda och utveckla våra talanger, ta hand om nödställda – det vill säga vara fyllda av kärlek – Kristi rena kärlek.

Alla dessa tre liknelser undervisar oss om förvaltarskap:

förvaltarskap över vår egen omvändelse;

förvaltarskap över de gåvor, talanger, tillgångar och den hjälp vi välsignats med, även själva jorden;

förvaltarskap över våra medmänniskor som är hungriga, hemlösa, sargade och trötta.

Hur utövar vi gott förvaltarskap som lärjungar till Jesus Kristus?

Kanske en mer ingående utläggning om förvaltarskap är till hjälp. Låt mig först definiera förvaltarskap. Och vad är en förvaltare?

En förvaltare tar hand om ett stort hushålls eller ett gods egendomar. Förvaltaren äger inte tillgångarna men har anförtrotts uppgiften att ta hand om dem åt ägaren. En nyttig förvaltare är trofast mot tillgångarnas ägare genom att vist och generöst ta hand om resurserna. Förvaltarskap är alltså att omsorgsfullt och ansvarsfullt sköta om det som anförtrotts vår vård.

Biskop Gérald Caussé i presiderande biskopsrådet har lärt vad det innebär att vara en jordisk förvaltare. Han sa: ”Vad evangeliet anbelangar avser ordet förvaltarskap ett heligt andligt eller timligt ansvar att ta hand om något som tillhör Gud och som vi anförtrotts.”

Hur storslagen är inte den tanken! Vi är förvaltare över de tillgångar som vår Fader i himlen har anförtrott oss. Det vill säga, ett heligt ansvar för jorden, dess resurser, hans barn, våra gåvor, talanger och välsignelser. Och det är ett heligt ansvar att behandla hans tillgångar med omsorg.

För vad eller för vem har du förvaltarskap?

Faktiskt för alla Guds skapelser på den här jorden. Ni har förvaltarskap över er egen kropp och ert sinne. Ni har förvaltarskap över de förmågor, talanger, andliga gåvor och den hjälp ni välsignats med. Ni har förvaltarskap över jorden. Och ni har förvaltarskap över varandra.

Biskop Caussé sa: ”Vårt förvaltarskap över Guds skapelser inbegriper … när det är som bäst, en helig plikt att älska, respektera och värna om alla människor som vi delar jorden med. De är söner och döttrar till Gud, våra systrar och våra bröder, och deras eviga lycka är själva syftet med skapelsearbetet.”

Kommer du att vara en nyttig förvaltare? Med andra ord, kommer du att klokt och generöst ta hand om Guds skapelser?

Jag skulle vilja förfina vårt fokus på förvaltarskap över de gåvor och talanger som vi har välsignats med, vårt förvaltarskap över jorden och vårt förvaltarskap över våra medmänniskor. Kom ihåg att rättfärdigt förvaltarskap är kännetecknet för vårt lärjungeskap.

För det första, förvaltarskap över våra gåvor och talanger.

I Läran och förbunden 46:11–12 lär vi oss den här sanningen:

”För alla har inte fått varje gåva sig given, för det finns många gåvor, och åt var och en är en gåva given genom Guds Ande.

Åt några är en given, och åt andra är en annan given, så att alla kan få nytta därav.”

Våra andliga gåvor är förmågor som Gud ger oss var och en. De ges enligt hans vilja och tidsplan, genom den Helige Andens kraft, och är avsedda att välsigna och vara till glädje för alla Guds barn.

Trofasta förvaltare strävar efter och inbjuder andliga gåvor i sina liv och använder de gåvor de välsignats med för att lyfta och tjäna andra. Var och en av er, barn till Gud, har fått gåvor och speciella talanger.

Äldste Marvin J. Ashton, medlem i de tolv apostlarnas kvorum, beskrev ett antal mer obemärkta gåvor, egenskaper och förmågor som vi kanske inte har tänkt på. Kan ni, medan jag räknar upp dem, göra lite självrannsakan och försöka identifiera en eller två som ni har välsignats med? Fundera sedan över hur ni kan använda denna gåva som en trofast förvaltare för att hjälpa och glädja andra.

”Gåvan att fråga; gåvan att lyssna; gåvan att uppfatta och använda en stilla, tyst röst; gåvan att kunna gråta; gåvan att undvika stridigheter; gåvan att vara trevlig; gåvan att undvika tomma upprepningar; gåvan att söka det som är rättfärdigt; gåvan att inte döma; gåvan att be Gud om vägledning; gåvan att vara lärjunge; [gåvan att lugna]; gåvan att hysa omsorg; gåvan att kunna begrunda; gåvan att hålla bön; gåvan att bära ett mäktigt vittnesbörd och gåvan att motta den Helige Anden.”

Får jag ge er en varning när ni fortsätter fundera över era gåvor? Jämför eller mät inte era gåvor med andras gåvor. Ägna er inte åt att ringakta er själva. ”Jämförelser berövar oss glädje.” Äg era gåvor och hylla dem som andra har. Kom ihåg att vi får andliga gåvor av Gud genom Anden i avsikten att alla ska kunna få nytta av dem.

Min kära mormor var engelsklärare och valde sina ord noga. Hon gillade att säga ”jämförelser är förhatliga”. Förhatlig är ett mycket starkt ord. Det betyder ”avskyvärd och starkt anstötlig”. Varför använde min mormor ett sådant starkt ord när hon varnade mig för risken med att göra jämförelser? Det är för att jämförelser av oss själva med andra sällan är produktiva. När vi jämför oss med andra separerar vi oss från dem. I stället för att känna sig som en del av Kristi hela kropp tar man på sig rollen som lillfinger och mäter sitt värde mot någon som man tror är skuldrorna, armarna och bålen. Allmänt sett får våra jämförelser med andra oss att antingen känna oss underlägsna eller överlägsna, och inget av dem stämmer. Alla är vi älskade barn till himmelska föräldrar och har välsignats med en personanpassad uppsättning av andliga gåvor, egenskaper, talanger och styrkor.

Så jag uppmanar er att utveckla gåvan att kunna upphöra med jämförelser. Be er himmelske Fader att hjälpa er identifiera era andliga gåvor och talanger och hur ni kan använda dem som en trofast förvaltare.

Här är ett exempel.

För några år sedan begrundade Jean, en ung vuxen i Nederländerna, det bud som först gavs till Adam och Eva att föröka sig och uppfylla jorden. Hon och hennes man kunde inte få barn, så de försökte förstå hur de skulle förhålla sig till det budet. Hon insåg att under den period då Adam och Eva inte fick barn, odlade och tog de hand om den trädgård som Gud hade gett dem förvaltarskap över. När hon begrundade sina omständigheter tänkte hon på trädgårdarna där hon bor – den trädgård som jorden är, som hennes land är, som hennes familj är och som hennes församling är.

Hon insåg att även om hon inte bodde i Edens lustgård så var det i dessa trädgårdar som Herren hade satt henne. Hon kunde sträva efter att föröka och fylla på det som hon hade fått förvaltarskap över. Jean funderade:

• Hur kan jag föröka de gåvor som Herren har gett mig och andra?

• Hur kan jag föröka min kärlek till Guds barn?

• Hur kan jag föröka min tid och mina ansträngningar att tjäna andra?

• Hur kan jag fylla på min egen andliga brunn?

• Hur kan jag fylla på det som andra förlorat, antingen andligen eller timligen?

• Hur kan jag fylla på hopp och tro som många i världen verkar ha förlorat?

När Jean fokuserade på de här frågorna välsignades hon med att kunna se möjligheter att föröka och fylla på sina gåvor och talanger. Hon undervisade unga människor från hela världen i drama. Hon tjänade de unga kvinnorna. Hon drog nytta av flexibiliteten i sitt eget yrkesliv för att hjälpa till med sina vänners barn. Hon ägnade mer tid åt att studera evangeliet och kände sig välsignad med att bättre förstå hur hon kunde bära andras bördor och trösta dem som står i behov av tröst. Det stärkte hennes vittnesbörd och tro på Jesus Kristus och hans evangelium. Men viktigast av allt var att hon fick en personlig förståelse för Guds plan för henne.

Goda förvaltare förökar och fyller på Mästarens tillgångar.

Även om Jeans upplevelse inte ser ut som den hon först föreställde sig, är den ett vackert uttryck för ett löfte från profeten Jeremia, som sa:

”Men välsignad är den som litar till Herren och har Herren till sin trygghet.

Han är som ett träd planterat vid vatten som sträcker sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det oroas inte under torra år, och det slutar aldrig att bära frukt.”

För det andra, förvaltarskap över jorden och över alla Guds barn.

President Russell M. Nelson har sagt: ”Vad ska vi göra som förmånstagare till den gudomliga skapelsen? Vi bör ta hand om jorden, förvalta den klokt och bevara den för framtida generationer.”

Jag vet att det här ämnet är något som er generation känner djupt för. Ni är mycket målmedvetna och en del av er är lite oroliga. Låt mig förvissa er om att Gud har förberett ett sunt sätt att leva för alla på den här planeten om vi är villiga att använda våra gåvor och talanger till nytta för detta, fortsätta vara värdiga att ta emot uppenbarelse och förståndigt använda jordens många resurser för att ta hand om varandra.

Herren har sagt:

”Jag … har spänt ut himlarna och gjort jorden, mina händers verk, och allting däri är mitt.”

”För jorden är full och det finns nog och mer därtill, ja, jag beredde allt och har gett människobarnen förmåga att handla av sig själva.”

Hur använder ni den handlingsfrihet ni välsignats med, ert förvaltarskap, för den härliga jordens skull?

Herren förtydligar i nästa vers att det är nödvändigt att vi ”tar av det överflöd som [han] har skapat och … delar med [oss] av [vår] del åt de fattiga och behövande enligt [hans] evangeliums lag”. Det finns mer än nog om vi delar med oss av våra rikliga välsignelser och använder vår handlingsfrihet som kristuslika förvaltare över jorden.

Låt oss gå tillbaka till citatet av president Nelson om vårt förvaltarskap över jorden. Han sa: ”Vad ska vi göra som förmånstagare till den gudomliga skapelsen? Vi bör ta hand om jorden, förvalta den klokt och bevara den för framtida generationer.”

President Nelson fortsatte sedan med att säga: ”Och vi måste älska och ta hand om varandra.”

Det är viktigt att vi ser sambandet mellan att ta hand om jorden och att ta hand om vår nästa. Genom att ta hand om jorden, försköna vår lokala miljö och hjälpa vårt samhälle att bli mer hållbart, agerar vi som visa förvaltare över jorden till nytta och glädje för våra medmänniskor. Det är dem vi har befallts att älska. Som med fåren i liknelsen ger vi de hungriga att äta, ger de törstiga att dricka, klär de nakna och besöker de sjuka och matta. Vi ”hjälper de svaga, lyfter upp händerna som hänger ner och styrker de matta knäna”.

Era systrar och bröder runt om i världen gör det här. Eritai växte upp på den avlägsna ön Marakei i Kiribati. Efter sin mission gick han på BYU – Hawaii, där han engagerade sig i SWAT, the Sustainable World Action Technology team, och lärde sig om hydroponisk odling, en metod att odla växter utan jord med mineralnäring i en vattenlösning. Efter sin examen återvände Eritai till Kiribati för att hjälpa sitt eget folk.

Kiribati är en önation som består av 32 ringformade korallöar med laguner i mitten, så kallade atoller, och en högre korallö. På grund av dess läge längs ekvatorn är väderförhållandena svåra. Heta salta havsvindar och intrång av saltvatten förstör grödor och kontaminerar vattnet. Så det råder brist på jord och utrymme för odling av näringsrik mat. Undernäring och sjukdomar hade spritt sig bland Kiribatis öbor eftersom de var nästan helt beroende av importerad och processad mat.

Men Eritai hade energi och visioner, talanger som han använde för att skapa ett hållbart program för att undervisa lokala familjer i Kiribati om hur man odlar hälsosamma frukter och grönsaker med hjälp av hydroponer. En hydroponisk odling är bärbar, självförsörjande, växer snabbt och producerar skördar på 30 dagar.

För det här innovativa och livräddande arbetet förärades Eritai med Förenta nationernas pris Champion of the Earth for Asia Pacific.

Eritai är ett fantastiskt exempel på att göra nytta med hjälp av gåvor och talanger i sitt förvaltarskap över jorden och sina medmänniskor. När vi mättar de hungriga räknas vi bland fåren på Guds högra sida.

Och vi ska ge de törstiga att dricka. Att hjälpa våra medmänniskor få tillgång till rent vatten, avlopp och hygien är av avgörande betydelse för en välmående mänsklighet. För att uppnå detta samarbetar kyrkan med andra organisationer och lokala grupper runt om i världen för att förbättra tillgången till dessa bekvämligheter och stärka omfattande system för att tillförsäkra varaktiga lösningar och befrämja oberoende. Det här är ett viktigt arbete! Och det blir allt viktigare i och med att torrperioder utbreder sig i världen och dess befolkning fortsätter att växa.

Alexandra, en ung vuxen i Cascas i Peru, ställde sig frågan: Vad saknar vi här? Alexandra visste att åtminstone 20 procent av familjerna i hennes närområde saknade säkra vatten- och avloppssystem, vilket ökade risken för vattenburna sjukdomar som kolera. För att göra något åt detta missförhållande anslöt Alexandra sig till ett företag som undervisade om sanitet på uppdrag av det lokala teamet Vatten till folket i Peru.

Hon startade ett företag och fyllde på sin lilla butik med inventarier som handfat, vattenkranar, toalettstolar, kakel och andra material som familjer behövde för ett komplett badrum. Nu har familjer i Cascas tillgång till de material de behöver för att bygga badrum i hushållen.

Ni kan också titta efter behov av rent vatten och avlopp där ni bor och ta reda på hur ni kan engagera er.

Profeten Jesaja upprepade sin samtide vän Jeremias ord när han sa:

”Om du delar med dig av vad du har åt den hungrige och mättar den som lider nöd, då ska ditt ljus gå upp i mörkret …

Och Herren ska alltid leda dig, han ska mätta dig mitt i ödemarken … Du ska vara som en vattenrik trädgård och likna en källa vars vatten aldrig sinar.”

Självklart är det Jesus Kristus som är källan till allt levande vatten. Jag vittnar om att när vi ger de törstiga att dricka välsignas vi med att få dricka av hans levande vatten – ”en källa med vatten som flödar fram till evigt liv”. I vår omsorg om jorden och våra medmänniskor kommer vi närmare Frälsaren och får en önskan om en förbundsrelation med honom som låter oss bli som han. Vi blir ansvarstagande förvaltare – och även glada förvaltare. Vi blir förnyade och lyfter med vingar som örnar utan att mattas.

Förra året tillkännagav Hjälpföreningens generalpresidentskap ett utökande av ett globalt initiativ för att förbättra kvinnors och barns hälsa och välbefinnande. På förfrågan från första presidentskapet leder Hjälpföreningen den här satsningen.

Vi vill stärka kvinnor och familjer med större kunskap och fler resurser så att de blir bättre rustade att göra förändringar som kan få en varaktig inverkan på deras hem, samhällen och nationer. När en kvinna stärks genom att vara frisk och utbildad gynnas familjer, samhällen får ett lyft och nationer stärks. När man hjälper ett barn investerar man i framtiden. Så vårt arbete fokuserar på näring för barn under fem år, mödravård och spädbarnsvård, vaccinationer och utbildning.

Alaina är en ung vuxen som bor i Georgia i USA. Hon arbetar på en doktorsexamen i arbetsterapi med målet att arbeta på en neonatal intensivvårdsavdelning för spädbarn som behöver extra vård efter förlossningen, speciellt barn som fötts för tidigt. Hjälpföreningens globala initiativ för kvinnor och barn tilltalade Alaina. Inspirerad av uppmaningen att delta i det globala initiativet har Alaina valt ”känguruvård”, eller hud-mot-hud-kontakt för prematura spädbarn som huvudämne för sitt examensarbete.

Nästan 15 miljoner spädbarn föds för tidigt varje år runt om i världen. Och i Atlanta i Georgia, där Alaina bor, är andelen för tidigt födda och barnadödligheten högre än genomsnittet i USA.

Alaina skapar ett utbildningsprogram för att öka människors medvetenhet om fördelarna med hud-mot-hud-kontakt mellan prematura spädbarn och deras mödrar. Spädbarn som inte har på sig något annat än en blöja läggs direkt mot mammans hud på bröstet, och ett täcke placeras över dem båda. Den här kontakten ger bibehållen temperatur, minskar stress, reglerar hormoner, stärker anknytning, främjar amning, förbättrar sömn och har många andra fördelar. Men den implementeras inte alltid i neo-IVA:s vårdprotokoll. Alainas projekt syftar till att öka implementeringen.

Hennes forskning kändes mycket andlig för henne. ”Läsning om vetenskapen … och insikten om att vår kropp är skapt att göra de här sakerna” verkade vettig för henne på grund av det hon vet om frälsningsplanen.

Hud-mot-hud-kontakt för prematura spädbarn har en särskild betydelse för mig eftersom ett barnbarn till mig som föddes i februari kom nästan sju veckor för tidigt. Endast 1,5 kg tung var vår lille krigare på neo-IVA i nästan en månad. Och varje dag under den tiden hade min svärdotter och min son honom på bröstet, hud-mot-hud. För ”känguruvård” är ju för pappor också. Traumat i och med vår sonsons plötsliga födelse, och den smärtsamma separationen i samband med att han behövde lämnas på sjukhuset lindrades i de här stunderna.

Alaina låter ljuset av sin omvändelse lysa; hon använder de talanger hon välsignats med, och hon värnar om nödställda genom att studera och öka medvetenheten om det här viktiga tillvägagångssättet. Hennes ansträngningar var ett svar på Frälsarens ord: ”Jag var sjuk och ni besökte mig.”

Eritai, Alexandra och Alaina är lärjungar till Jesus Kristus som förbereder sig för hans andra ankomst genom att trofast och produktivt utöva sitt förvaltarskap över det som Herren har välsignat dem med.

Frälsaren sa: ”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.” De här unga vuxna representerar verkligen dem som Frälsaren talar om som sina får, som ska vara vid hans högra sida, meriterade att glädjas åt hans närhet.

Vi tillhör en kyrka som gör anmärkningsvärd nytta överallt i världen och välsignar våra medmänniskor, inte bara medlemmar. År 2024 gav volontärer 6,6 miljoner arbetstimmar. 1,45 miljarder dollar skänktes. 192 länder och territorier fick hjälp. Kyrkans globala humanitära insatser innefattade rent vatten, hygien- och sanitära projekt, nödhjälp, hälsovård och matsäkerhetsprojekt. Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och dess medlemmar låter sitt ljus lysa för att ära vår Fader i himlen.

Medan kyrkan och Hjälpföreningen kan och kommer att använda sin globala räckvidd till att öka inspirerade insatser för att mätta de hungriga, släcka törst, klä de nakna och ta hand om de sjuka, utförs fortfarande det viktigaste och mest verkningsfulla arbetet för enskilda individer.

I vår strävan att efterlikna Jesus Kristus försöker vi se de omedelbara behoven omkring oss och svara på dem med kärlek. Vår strävan är att vara trofasta förvaltare av hans tillgångar – som innefattar de talanger och möjligheter vi har välsignats med, jorden i all sin skönhet och de personer vi har möjlighet att påverka.

Likt Naaman i Gamla testamentet väntar ni kanske på att bli tillsagda att göra något storslaget och undrar hur ni ska ta er till ett avlägset hörn av Afrika eller en ö i havet för att ta hand om era globala medmänniskor.

Systrar och bröder, jag uppmanar er att använda era gåvor och talanger för att utföra små och enkla saker inom de områden ni förvaltar. Var ni än bor finns det undernärda barn. Var ni än bor finns det människor som inte kan läsa. Var ni än bor finns det hinder för hälsovård. Var ni än bor finns det människor som är hungriga, törstiga, nakna, sjuka och i fängelse, bokstavligen eller bildligt.

Vänner, vi behöver er! Jag hoppas att ni uppriktigt ska söka uppenbarelse och använda era gåvor och talanger för att hitta kreativa lösningar för en ljus framtid åt alla Guds barn. Detta är i sanning en del av ert gudomliga förvaltarskap.

[Video (undertexter)]

”Universum är enormt. Triljoner galaxer med miljarder stjärnor, landmassor, vatten, växter och djur. Och ändå älskar Gud alla sina skapelser och vet vad de heter. Det gäller även dig.”

[slut på videon]

Jag avslutar med en personlig berättelse. En om min goda vän Lydia, som inledde med bön i kväll. Jag lärde känna Lydia när hon verkade i Hjälpföreningens byggnad som servicemissionär för några år sedan. Lydia bär alltid lila kläder eftersom den kvinna som omnämns som Paulus första nyomvända person var Lydia, som handlade med purpurtyger.

Lydia diagnostiserades med artrit endast fyra år gammal. Och fastän hon dagligen lider av smärtor låter hon med glädje sitt ljus av omvändelse till Jesus Kristus lysa. Om det finns något som är dygdigt, älskligt, hedrande eller berömvärt – så är hon allt detta!

Som en del av det här uppdraget att tala till er alla fick jag välja vilka som skulle hålla bön i kväll. Jag kom genast att tänka på Lydia. Hon slutförde sin mission, började studera på BYU och blev antagen till sjuksköterskeutbildningen. Och eftersom hon är en god vän till mig har vi hållit kontakt med varandra. Jag älskar Lydia.

Det var min uppgift att kalla henne att hålla bön, men jag hade inte kommit mig för att kalla henne än. Men så, den 31 mars, fick jag det här meddelandet från Lydia:

”God morgon president Johnson!!!

Jag älskar dig så mycket!

Förra natten drömde jag om dig. Jag kände mig jättenervös och stressade över något jag måste göra, och du såg det. Du lade armen om mig, drog mig intill dig, lutade ditt huvud mot mitt och viskade i mitt öra: ’Det är okej Lydia, du klarar det här. Gör bara de där små sakerna.’ Din vänliga uppmuntran och påminnelse om att ta det steg för steg var precis det jag behövde höra i dag. Och åh vad jag behövde en president Johnson-kram! Jag tror att vår himmelske Fader skickar små budskap till oss, ibland genom människor vi älskar och litar på som du.

Jag hoppas att änglar upprätthåller dig den här veckan. Här har du en stor kram, kära vän.”

Jag skrev genast tillbaka: ”Jag kan knappt vänta med att berätta varför du hade den drömmen!”

Jag ringde Lydia den kvällen för att fråga om hon var villig att hålla bön på den här världsomspännande andakten för unga vuxna. Självklart svarade hon ja – och berättade sedan det hon inte hade nämnt i sitt textmeddelande. Det var en detalj som hon inte tyckte var viktig när hon skrev till mig. I sin dröm hade hon varit nervös för att hålla bön inför en stor grupp.

Åh, hur ljuvlig är inte Herrens barmhärtighet! Jag hade dröjt med att kalla Lydia att hålla bön utan en bra anledning – förutom att Lydia behövde drömma det hon gjorde. En förvissning om att Herren är medveten om henne och ville att hon skulle få den här möjligheten.

Ja, universum är enormt. Triljoner galaxer. Med miljarder stjärnor. Landmassor, vatten, växter, djur över vilka han har gett oss förvaltarskap. Och Gud älskar alla sina skapelser och vet vad de heter. Det gäller även dig.

Frälsaren presenterade sin jordiska verksamhet med att säga att han hade sänts ”att förkunna glädjens budskap för de fattiga … utropa frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet”. Om det var hans uppdrag och vi är hans lärjungar, så delar vi den målsättningen.

Ni, mina vänner, är unikt förberedda och förutordinerade att hjälpa honom. Ni är söner och döttrar till Gud. Han känner er. Ni är i en förbundsrelation med honom. Ni kommer aldrig att förbruka hans barmhärtiga tålamod med er. Och när ni håller förbunden ni ingått med honom välsignar han er med ”sin helande och stärkande kraft”. Guds kraft kan stärka era förmågor, förstora de talanger ni välsignats med och hjälpa er att se honom i den hungrige, den törstige, den utstötte och den sjuke.

Låt oss som hans lärjungar förbereda oss för hans andra ankomst genom att trofast och fruktbärande utöva förvaltarskap över det som vi välsignats med. Jag vittnar om att när ni ger av Jesu Kristi lindring till andra, välsignas ni med att upptäcka er egen lindring i honom.

Det är min övertygelse att Jesus Kristus lever. Han leder sin kyrka genom levande profeter, siare och uppenbarare. Det är min övertygelse att Russell M. Nelson är hans mäktiga språkrör på jorden i dag.

Vår himmelske Faders och Jesu Kristi verk och härlighet är att föra oss hem, förberedda och rustade att förbli i deras närhet där det inte finns några hungriga, törstiga, utstötta, sjuka eller lama – för de har då helats och gjorts hela. Ni är deras oumbärliga medhjälpare. Jag älskar er. De älskar er.

I vår Frälsare Jesu Kristi heliga namn, amen.