En stilla stund av mod och tröst

För ett par veckor sedan hade jag glädjen att besöka Hägerstens hjälpförening och vara med på deras lektion. Det var en fin stund i sig, men det jag tog med mig därifrån var något ännu mer värdefullt.

Under lektionen satt jag bredvid en kvinna som jag inte hade träffat tidigare. Hon behövde hjälp med översättning till engelska, så jag gjorde mitt bästa för att hjälpa till. Mitt i lektionen vände hon sig till mig och frågade: ”Vad är skillnaden mellan en kyrka och ett tempel?”

Jag drog till med en rätt så praktisk jämförelse:

”Alla är välkomna till kyrkan, både medlemmar och icke-medlemmar. Templet är också öppet för alla, men det krävs lite mer förberedelse. Det är som skillnaden mellan skola och universitet – man börjar i skolan innan man kan komma in på universitetet.”

Det visade sig senare att kvinnan, som hette Ilman, har en doktorsexamen i engelska. Så min förenklade liknelse fungerade oväntat bra. Ändå önskar jag att jag hade uttryckt något djupare. För när jag tänker på templet, tänker jag på frid, på tjänande, på de löften vi ingår med Gud där – och hur allt detta ger mitt liv ett större perspektiv.

Efter lektionen berättade Ilman att hon skulle genomgå en operation några dagar senare. Jag såg på hennes ansikte att hon var orolig. Lite försiktigt frågade jag om hon hade någon som kunde följa med henne – någon släkting eller vän. Hon skakade på huvudet. Nästan utan att tänka frågade jag om hon ville få en välsignelse av missionärerna. Hon nickade stilla.

Ilman fick en välsignelse fylld av tröst och styrka. Jag kunde tyvärr inte följa med henne till sjukhuset, men jag hörde av mig efteråt. Hon svarade så småningom att allt hade gått bra – operationen var över och hon hade kommit hem.

Det påminner mig om ett löfte i Jesaja 41:10:

”Var inte rädd, för jag är med dig,

se dig inte ängsligt om,

för jag är din Gud.

Jag styrker dig, jag hjälper dig,

jag stöder dig

med min rättfärdighets högra hand.”

Jag är tacksam för att jag fick vara med om det här. Det gav mig själv styrka – att få känna hur Gud verkar i det lilla, i möten mellan människor.

Jag vill avsluta med en inbjudan: Ta med en vän till kyrkan i år. Kanske till ett söndagsmöte, kanske till en aktivitet. Det finns så många omkring oss som längtar efter frid, hopp och gemenskap – och vi kan vara den länk som leder dem närmare Herren.