”Templets förrättningar förenar, förbinder och beseglar”, Liahona, sep. 2025.
Historiska perspektiv på Herrens hus
Templets förrättningar förenar, förbinder och beseglar
Tempeltjänstens historia i de sista dagarna visar entusiasm och uppenbarelse som gavs rad på rad gällande ställföreträdande dop för de döda.
Illustration: Dan Burr
Betsy King Duzette vadade ut i Mississippiflodens iskalla vatten. Den 58-åriga änkan och konvertiten från Connecticut döptes sedan för sina farbröder, sin svärmor och sin makes styvfar.
Profeten Joseph Smith hade nyligen, i augusti 1840, undervisat de heliga om läran om dop för de döda. I sin iver utförde de dop i floden, eftersom templet i Nauvoo inte var färdigbyggt. Kvinnor döptes för män och män för kvinnor. Men snart uppenbarade Herren för Joseph Smith att dop för avlidna förfäder måste utföras i invigda tempel (se Läran och förbunden 124:28–35). Och 1845 tillkännagav Brigham Young att kvinnor skulle döpas för kvinnor och män för män.
Betsys make, Philemon Duzette, hade dött sex år tidigare. Hon trotsade det kalla vattnet för att döpas för hans avlidna släktingar såväl som för sina egna. Det innefattade dop för Philemons styvfar Jesse Peas, som hade dött 50 år tidigare när Betsy var en ung flicka. Hon fick kanske aldrig träffa honom men kände troligen till honom och hans namn och hans relation till Philemon och Philemons mor, Martha Wing. Betsy kände Martha när hon levde.
Betsy döptes som ställföreträdare för Jesse nästan omedelbart efter uppenbarelserna om dop för de döda. Och hon och hennes man hade uppkallat ett av sina barn efter Jesse. Philemons biologiska pappa, som också hette Philemon, dog när Philemon var liten, och Jesse Peas blev hans styvfar när Philemon var tre år och hjälpte Martha att uppfostra honom.
Styvföräldraskap var vanligt i 1700- och 1800-talets Amerika. Hög dödlighet och en hög andel som gifte om sig innebar att många levde i styvfamiljer eller blandade familjer. Således rekonstruerades banden mellan familjen Duzette och Peas två gånger; en gång när Philemons mor gifte sig med Jesse Peas och en andra gång genom dop för de döda.
Teckning av dopbassängen i det ursprungliga Nauvoo tempel.
Återlösa närstående
Ställföreträdande dop förde samman dessa jordiska band på ett sätt som skulle vara för evigt. Som Joseph Smith skrev är dop för de döda en ”sammansvetsande länk” som binder samman de levande med de döda, ”för vi kan inte fullkomliggöras utan dem, inte heller kan de fullkomliggöras utan oss” (Läran och förbunden 128:18).
Joseph Smith lärde att utan denna sammansvetsande länk skulle jorden drabbas av en förbannelse, något som skulle göra jorden till en ödemark, skapad utan syfte (se Läran och förbunden 128:17–18). I kontrast till denna skarpa förkunnelse stod Josephs underbara uppenbarelse om makten att binda samman alla Guds barn för evigt.
Förutom vikten av ställföreträdande förrättningar för avlidna släktingar, betonade Joseph att det också gagnar de levande: ”Och låt mig nu, mina högt älskade bröder och systrar, försäkra er att detta är principer rörande de döda och de levande som inte lättvindigt kan förbigås när det gäller vår frälsning” (Läran och förbunden 128:15).
För Joseph Smith var de här uppenbarelserna djupt personliga. Hans äldste bror Alvin hade dött 1823 och Joseph kände förlusten i sitt liv. I en uppenbarelse 1836 fick Joseph en syn om ”Guds celestiala rike och dess härlighet” och ”portens enastående skönhet” och ”detta rikes vackra gator”. Mitt i denna storslagna syn om det celestiala riket såg han också enskilda släktingar som han kände och älskade, däribland sin bror Alvin. Han ”förundrades” över att Alvin, som aldrig hade döpts, var en arvinge ”till Guds celestiala rike”. (Se Läran och förbunden 137:1–6.)
Före världens grundläggning
Banden mellan levande och avlidna närstående visar den majestätiska omfattningen av mänsklig frälsning, för de som ”dör utan kunskap om evangeliet” (Läran och förbunden 128:5) är kända och en väg till deras återlösning gavs innan de kom till jorden. Ja, dop för de döda instiftades för vår ”frälsning redan före världens grundläggning” (Läran och förbunden 128:8). Uppenbarelser om dop för de döda följdes av senare uppenbarelser om beseglande förrättningar. Beseglingen av barn till föräldrar blev en kulminerande förrättning som erbjöd länkar åt alla som någonsin levt (se Läran och förbunden 138:47–48).
I ett vackert generalkonferenstal från april 2018 beskrev äldste Dale G. Renlund i de tolv apostlarnas kvorum kraften i dessa beseglande band:
”Med sin oändliga förmåga beseglar och helar Gud enskilda och familjer som upplever tragedier, förluster och svårigheter …
Genom sitt försoningsoffer erbjuder Jesus Kristus de här välsignelserna till alla, både de döda och de levande.”
Precis som Betsy King Duzette hade tro och tillit när hon vadade ut i Mississippifloden å sin styvfars vägnar, kan vi alla förenas, beseglas, förbindas och svetsas samman för evigt.