”Gud gav mig frid”, Liahona, sep. 2025.
Sista dagars heliga berättar
Gud gav mig frid
Den kontakt jag åtnjöt med min himmelske Fader hjälpte mig igenom en mycket svår tid.
När vi förberedde oss för att sjunga på en invigningssession av Concepcións tempel i Chile 2018 hade alla medlemmar i unga vuxna-kören som jag ledde samma mål: att göra det musikaliska och andliga arbete som krävdes för att ge Gud vår bästa offergåva.
Tillsammans med körmedlemmarna från två stavar i staden Chillán bestämde jag mig för att bli så ren som möjligt. Jag ville återspegla Kristi ljus i mitt liv. Jag ville att den offergåva vi gav Gud i hans heliga hus skulle vara så fullkomlig som möjligt. Jag visste att om vi gjorde vår del så skulle vår himmelske Fader hjälpa oss, och vi skulle sjunga så som han ville att vi skulle sjunga.
Under invigningen sjöng vi med våra röster och våra hjärtan. Jag tror att änglarna sjöng med oss. Ljudet från kören var perfekt. Vi kände att Guds nåd var med oss och att han var nöjd med vår offergåva. Den känslan blev kvar hos mig länge.
Efter tempelinvigningen kände jag mig andligt närd och som att jag var ett med min himmelske Fader. Jag kände ett starkare band till honom än jag någonsin hade upplevt tidigare. Det bandet var så starkt att jag kände mig andligt vägledd i vad jag skulle fråga om när jag bad (se 3 Nephi 19:24).
Vid tiden för tempelinvigningen var jag gravid i femte veckan. Några månader senare förlorade jag barnet i missfall. Det var en fruktansvärd tid. Jag kände mig så ledsen, särskilt när jag fick veta att jag kanske inte skulle kunna få fler barn.
Men den här svåra upplevelsen inträffade vid en tidpunkt då jag kände mig som starkast, andligt sett. Jag förstod att jag hade blivit förberedd för det här ögonblicket genom den offergåva vi hade gett i templet. Den andliga styrka jag hade upplevt hjälpte mig att övervinna den här prövningen eftersom min himmelske Fader var med mig och gav mig frid.
En kort tid senare välsignade Gud min man och mig med ett underverk. Vi blev överlyckliga när vår son Arturo fick en lillasyster, Daniela.
Jag skulle inte ha klarat den här upplevelsen utan den nära kontakt jag åtnjöt med min himmelske Fader. Jag visste att allt skulle bli bra och vara i enlighet med hans vilja. Minnet av dessa saker fyller fortfarande mitt hjärta med glädje och tacksamhet.