Om Gud hade en kyrka på jorden

Nicolas Watbled, Salies de Béarn, Frankrike

Jag sa till missionärerna att de inte skulle slösa bort sin tid, för jag hade min egen tro. Men så fick jag veta att deras lärdomar stämde överens med min tro på familjen, en kärleksfull Fader i himlen och Frälsarens kyrka.

När jag var liten tog mina föräldrar med mig till olika kyrkor. Senare, som tonåring, började jag vända mig till Gud och läsa Bibeln. Det kändes bra.

När jag tänkte på Gud och meningen med livet insåg jag att det var viktigt att ha en familj. Det var min tro att kyrkans ledare skulle undervisa genom exempel, men i kyrkan jag gått i var prästerna inte gifta. Det kunde jag inte förstå. Det var min tro att det var bra att vara gift och ha en familj.

Jag var då 16 år gammal. Jag hade en flickvän som jag älskade väldigt mycket men hon lämnade mig. Det var väldigt svårt för mig. Jag led mycket i nästan ett år. Till följd av den upplevelsen ville jag förstå varifrån jag kom, varför jag var på jorden, vad meningen med livet är och vad som händer efter döden. Jag ville hitta svaren på de här frågorna på egen hand. Men efter att ha tänkt på dem länge vände jag mig till Gud igen och sa till mig själv: ”Livets Skapare känner till livet bättre än vad jag gör. Jag borde söka svar av honom.”

När jag läste Bibeln fick jag veta att Jesus kallade tolv apostlar. ”Om Gud hade en kyrka i dag”, tänkte jag, ”så borde den ha apostlar.” Jag drogs mer och mer till religion och jag ville bli döpt.

När jag pratade om Gud med min pappa sa han att Gud är rättvis. Han sa att antingen döps man för att bli frälst, eller så fördöms man till helvetet för evigt. Jag ville inte tro att en kärleksfull Fader i himlen skulle finna behag i att skicka sina barn till helvetet för evigt bara för att de inte hade döpts. Hur var det med dem som inte hade fått möjlighet att döpas?

I Frankrike är det få som är troende. Jag hade vänner som var goda, men de var inte döpta. Jag drog slutsatsen att det inte var rätt att tro att de alla skulle hamna i helvetet.

Så jag bestämde mig för att utforma min egen tro. Jag trodde på en Gud vars kärlek är fullkomlig och som skulle göra allt i sin makt för att frälsa sina barn. Om hans barn inte ville ta emot hans härlighet, var det deras sak. Men han skulle ge dem en chans.

En omväg till omvändelse

En dag kände två heltidsmissionärer som arbetade i min by sig manade att ta en omväg när de skulle hem. På vägen hem mötte de min mamma. Hon stoppade dem och bokade en tid åt mig med dem. Det blev jag inte så glad över. Jag ville inte prata med dem. Jag trodde att de skulle säga: ”Du måste lyssna på oss. Du måste tro på det vi ska berätta för dig.”

När missionärerna kom till vårt möte sa jag till dem: ”Slösa inte bort er tid. Jag har min egen tro. Det ni gör är bra, men jag anser att familjen är mycket viktig. Jag anser att ledare i kyrkan ska vara gifta. Jag anser att en kyrka ska ha tolv apostlar. Jag tror på att Gud frälser så många av sina barn som han kan. Och jag tror inte på att röka eller dricka.”

Jag blev förvånad när jag fick veta att deras lärdomar stämde överens med min tro. De gav mig en Mormons bok och bad mig att be om den. Jag kände Anden när jag läste boken, och jag kände Anden ihop med missionärerna. Men jag tänkte: Det kanske bara är jag som skapar de här positiva känslorna.

Jag bad och fick ett svar i en dröm. I drömmen slog jag upp Bibeln. Inuti Bibeln fanns flikar med Bibelns olika böcker. På den sista fliken stod det ”Mormon”. Det här budskapet hjälpte mig förstå att Bibeln och Mormons bok innehåller samma evangelium (se Hesekiel 37:15–19).

Mitt vittnesbörd stärktes ytterligare av andra upplevelser när jag läste och studerade Mormons bok. När missionärerna gav mig en inbjudan att bli döpt tackade jag ja med glädje. Jag döptes exakt ett år efter att min flickvän hade lämnat mig. Mitt dop innebar en stor förändring i mitt liv. Jag förlorade en del vänner när jag blev medlem i kyrkan, men jag hittade nya i grenen jag gick i.

Broder Watbled med sin familj. — ”Evangeliet gav mig mycket ljus och glädje”, säger Nicolas. ”Gud välsignade mig. Jag träffade en god kvinna, och vi har tre goda döttrar.”

Evangeliet gav mig mycket ljus och glädje. Jag fylldes av Anden och av glädje. Jag tänkte: Allt jag tidigare lidit har fört mig hit.

Gud välsignade mig. Jag träffade en god kvinna, och vi har tre goda döttrar. Två av dem har varit på mission och hjälpt andra förstå det jag lärde mig för många år sedan: ”Familjen har en central roll i Skaparens plan för sina barns eviga bestämmelse”, ”de döda som omvänder sig kommer att bli återlösta genom lydnad mot förordningarna i Guds hus” (Läran och förbunden 138:58), och Herren kallar apostlar och profeter i vår tid till att leda hans kyrka (se Efesierbrevet 2:20).